The neighbors
helt klart har det blivit en favorit serie här hemma. Man får skratta gott åt all ironi, och tokigheter som dom skämtar om.
Egentligen inget nytt, inget nytt tema, utan det finns andra serier med utomjordingar som kommer till jorden och ska lära sig hur vi människor lever och fungerar. Men den här serien sätter verkligen poängen perfekt nästan hela tiden :)
Små söta ekologiska riskakor med choklad
är kvällens favorit snacks, hua så otroligt goda dom var. Helt otroligt, tur vi bara köpte en påsa annars hade nog både dottern och jag tryckt i oss allt. Nu blir det lite mer lagom.
Våra fyra veckors detox är nu till ända, och bara konstaterar att det var för lång tid, två är perfekt tid. Jag har bestämt vad jag ska fortsätta med och det är halvfasta 5/2. Stod om metoden i Expressens helgbilaga i söndags. Jag tror på den varianten för det varaktiga, nedgång och förändring. Långsamt men hela tiden nedåt och på ett sätt som kan bli ens livsstil.
Ikväll ska vi mumsa på pizza, det ska bli underbart gott. Sen har vi samlat på oss en massa bra recept för hälsosam men varierande mat.
Det har blivit en hel del promenader sista dagarna o det känns i fötterna, skavsår, man skulle kunna ha samma ingångna skor hela tiden tycker jag :)
Ost bricka med hemmagjord marmelad och sylt
en trevlig kväll med lite gott att mumsa på och massa prat och skratt, på lördag såg jag fram mot. Men det blev inställt. Sitter och funderar, ska jag ändå göra egna kex och marmeladen och sylten. Eller vänta, går ju göra nytt :).
Ja vi får se vad jag får för tid över imorgon är så nyfiken på att prova göra och smaka. Så jag kan nog inte låta bli :)
En perfekt slut på gårdagen
blev det när jag fick somna till regnets sköna musik när det slår mot fönstret... det ljudet är sövande, och den friska svala luften som följer med regnet gör det lätt att somna.
Eftermiddagen och kvällen tillbringades på ett helt underbart sätt, sen få sova sött många timmar ...
för att vakna upp till en solig härligt morgon, en god frukost... mer mys mys kan man gott kalla det...
Kan inte ha varit ett sämre dygn för mig utan bara energipåfyllning ...
Mors egna dag idag
Ja egentligen så är väl varje dag, varje människas dag. Vi borde hylla varandra mera, oftare och bättre överlag. Inte med stora dyra presenter utan mera det där lilla extra genom att ge varandra ett leende, bekräfta, berömma, ge varandra positiv feedback oftare.
Men sen är jag inte av den inställningen som vissa är, att man ska ta bort alla dessa speciella dagar bara för att vi borde visa varandra uppskattning även andra dagar. Nej oh nej, jag älskar dessa speciella dagar då man kan göra det där lilla extra för den som just då ska hyllas, pappor, mammor, barn, kärleken, födelsedagar, jul, påsk, eller vad det nu än är vi vill fira lite extra för våra nära o kära.
Jag gillar dessa dagar, då kan man gott slå på lite större trummor. Just i att uppmärksamma den man vill hylla och fira.
Idag vill jag fira min mamma, men även alla andra mammor. Speciellt dom mammorna som inte blir firade som inte får den där lilla extra uppskattningen idag från kanske då framför allt sina barn.
Jag har själv två väninnor som glöms bort denna dag av sina barn, en har vuxna barn som borde komma ihåg och visa sin uppskattning av sig själva, den andra har yngre barn där papporna borde kunna hjälpa till så att barnen får lära sig visa lite uppskattning.
Så mammor som inte får det här lilla extra idag vill jag ge en extra hyllning.
Men självklart även alla andra mammor också... för vad vore världen utan mammor ;)
mammor som kämpar för sina barn på alla olika sätt som går. Mammor som finns där, stöttar, tröstar, peppar, tårkar tårar, förmanar, skrattar, berömmer, höjer barnens självkänsla, förklarar, lär .... ja jag kan rabla massor men tror ni alla vet.
Grattis alla mammor på er egen dag Mors Dag!
Romantik
känner otroligt mycket för det här med romantik, bli uppvaktad, få visa min kärlek, känna mig älskar och då det där lilla extra som gör att det känns lite extra romatiskt :)
Män män män
varför är dom så svåra att förstå sig på, svåra att lita på?
Och varför så hittar dom kvinnorna som söker någon seriös bara svin och dom kvinnorna som själva inte alls är så seriösa drar till sig seriösa fina män???
Varför har män som det verkar svårare att bryta upp från ett äktenskap och lättare att vara otrogen för att orka med vardagen och få det dom behöver. OBS nu jag sa inte att det bara är män som gör så, det finns många kvinnor som gör exakt samma sak. Men har ändå märkt att det är flera kvinnor som gör slag i saken och avslutar förhållande och äktenskap för att gå vidare. Män däremot stannar kvar med så många konstiga ursäkter. Kvinnor som stannar gör det oftast av två anledningar, barnen och/eller ekonomin. Män däremot har jag fått höra så otrolig många dumma saker ifrån.
Vem bryr sig vad grannar eller arbetskamrater skulle säga? Eller att dom varit gifta 3 gånger innan så dom kan inte skilja sig för det är ett misslyckande??? Vad är det inte att stanna kvar i ett äktenskap som inte fungerar då? Och ragga andra kvinnor för att få "förståelse".
Eller att säga att man har det så bra, allt är perfekt, bara det att frun inte förstår att man måste ha flera kvinnor för att bli nöjd? Har inte frun rätt att få veta vad mannen behöver för att bli lycklig för att sen själv kunna ta ett beslut om hon anser att det är okey för henne eller inte? För inte är det väl så bra förhållande om den ena måste ljuga för den andra? Eller kallar frun för kontrollfreak, hök, klagar på att dom aldrig får göra saker utan att frun vill veta osv. Men va konstigt, tror dom verkligen inte att fruar känner av och förstår?
Varför stannar man i sånna förhållanden?
Är så många så rädda för ensamheten? Men hur ska man kunna slippa ensamheten, hitta någon om man så desperat och med lögner stannar i ett som inte fungerar?
Och hur ska dom tro att någon vågar lita på dom igen sen, har dom varit lögnaktiga mot en eller två så varför skulle dom vara det mot en ny, i längden??? Vardagens tråkiga stunder kommer ju i alla förhållanden.
Jag har en väninna som blev upp över öronen förälskad och kär i en man som var gift för tredje gången. Det var så att han hade 2 barn med varje fru, han hade varit otrogen och blivit utslängd av varje fru och då gått till den han varit otrogen med. Men även nu då tredje äktenskapet så var han ute och letade något. Nu ville inte min väninna ha honom just för att hur ska hon kunna lite på honom? Men straxt efter att hon säger att hon inte ville mer, och gick vidare, träffade en singelman (och ja förlovar sig nu här ;) ) Ja då hittar den här mannen en ny kvinna, som tydigen verkligen trodde på hans ord, och ja frun fick veta, han blev utslängd och lever nu tillsammans med den nya kvinnan.
Kan någon berätta för mig hur man som kvinna vill ha en sån man? Hur man vågar lita på en sån man? Han har inte gjort val någon gång, han kan inte hålla sig till en, han gifter sig, är otrogen, blir utslängd och flyttar till den han varit otrogen med. Jag menar det är ju bara att vänta in att han hittar en ny för att samma sak ska upprepas igen...
Ja jag vågar då inte lita på män länge och det är så synd för jag vill verkligen göra det igen.
Drar ut lite på det här med att
väga och mäta mig idag, skyller på att dottern har "lånat" måttbandet och att det sen inte hittade tillbaka till rätt plats, och dottern är inte hemma så jag kan inte fråga. Visst är det en helt okey ursäkt?
Men vet att det beror på att jag känner mig stor och svullen idag och att jag tror att jag gått upp i vikt istället för ner.
Men kommer inte undan för hon kommer ju hem för eller senare *ler*.
Solen lyser och det är en skön dag, plockar lite inne ändå, för jag tror att risken finns att jag bränner mig om jag håller mig ute i solen. Jag är ju vitare än en albyl.
Eller som sköterskan sa lite skämtsamt igår när jag var och fick järndropp och kontrollerade blodtrycket. Hon kunde nämligen inte mäta blodtrycket, hon provade flera gånger manuellt utan att kunna höra, sen tog hon den automatiska och inte heller den kunde känna av. Så hon sa lite skämtsamt att jag kanske var en vampyr då, om jag är så vit och sen inte har någon puls. Och tänker man på att jag inte direkt gillar solen utan mera är i skuggan så tja kanske det är så ;)
I natt har det varit varmt och trångt i min säng, fattar inte varför, det finns en hel tom säng för hundarna att ligga i. Men icke då, alla tre skulle ligga "på" mig. De små kändes som betingklumpar och vi ska inte tala om den stora, det var en betongklump. Men klagar väl egentligen inte, tycker det är lite mysigt när dom så gärna vill vara så nära mig när deras "mammor" är ute och roar sig och jag får vara hundvakt.
Sushi - så gott
Idag kom en vän spontant förbi på lunchen och hade överraskande med sig sushi till oss att mumsa på. Så vi åkte ner till vattnet och satte oss i lä, ute och åt vår sushi med pinnar. Ja han med pinnar för han är skicklig och jag mera med fingrarna ;) jag är mindre bra på just den biten. (Får öva)
Det bäste med sushi är också att det inte blev så mycket fusk från "dieten" just för att det var mest lax, avokado, lite andra grönsaker och ris kan man äta i små mängder.
Och jag är ju smått galen i wasabikryddan *mums*
Härligt med vänner som lite spontant skämmer bort mig med sådana här saker :)
Någon som vill ha lite morgonkaffe?
Jag ogillar verkligen att gå till läkaren
oavsett vilken jag ska gå till eller varför. Tycker att det är obehagligt, att sitta där och det känns som att dom antingen inte förstår en eller inte tror en. Antar att det sista är mest i mitt eget huvud. Men det där med att inte förstå eller ens lyssna på vad det är man säger är lite för vanligt. Jag vill ha en läkare som lyssnar, kommer med motfrågor så att jag märker att h*n är engagerad och verkligen vill förstå hur det känns, eller vad jag upplever. Så att h*n kan ge mig rätt behandling, och inte bara skriva ut ett piller.
Har för många gånger känt att det är just vad dom gör, skriver ut ett piller utan att egentligen ta reda på vad det är.
Jag hade svullna fingrar eller dom kändes svullna och stela och gjorde ont. Dom såg dock inte svullna ut och jag kunde ha mina ringar. Var till en läkare, han tittade inte ens på händerna eller ställde en följdfråga lyssnade inte ens utan säger bara att det är vatten samling i kroppen jag skriver ut vattendrivande....
Hem och prova men inte hjälpte det, ny tid, ny läkare. Hon tittade inte heller eller eller frågade men kom istället med varianten att jag var stressad och därför blev det så. Det skulle gå över.
Vilket det inte har. Jag har fortfarande såhär till och från. Och det är inte skönt, det oroar att inte veta varför, eller vad jag skulle kunna göra för att göra det lättare när det är som värst...
Jag fick en så bra läkare som verkligen brydde sig, lyssnade och ville försöka få ett bra hållbart resultat för mitt blodvärde. Men vad sker, som alltid, han var ju bara vikarierande och försvann. Det är så med dom flesta läkarna idag, dom är inte kvar, fast anställda på vårdcentralerna är en sällsynthet idag. Så otroligt synd. Hur ska man då kunna hitta ett förtroende för läkaren och den lära känna patienten för att lättare förstå den?
Nötter
jag gillar nötter, specielt mandlar. Ja snarare jag är galen i mandlar. Men nu idag så tar det emot helt plötsligt att äta min lilla hög med nötter som mellanmål, dom bara växer i munnen. Smakar inte alls gott. Antar att det beror på reklamen från McDonalds jag såg på fb, hamburgaren med grekisk smak och genast börjar jag längta efter, nej inte en hamburgare :), men fetaost i en sallad, grillat kött och tzatsiki till. Och då blev nötterna allt annat än goda.
Men som dottern sa igår, mamma nu är det bara tio dagar kvar, alltså nio idag. Då blir tanken, ojsan har det gått så fort? Snart bara en vecka kvar ju.
En liten uppmuntran för att jag orkat med
denna kur så bra såhär långt. Själv hade jag nog väntat tills alla fyra veckor gått. Men en väninna skulle själv sända efter korsetter, och då det var ta 3 betala för 2 så valde hon ut en till mig att ha på mig nu när jag enligt henne ska ut och dejta ;)
Blev så glad så snopen och den är snygg.
Falska leenden och ord som tas från luften för att låta bra
är något jag inte alls gillar.
Man sitter där på möte, dom vet hur otroligt dåligt man mått och borde lista ut att man inte mår så bra just då heller. Man har träffat dom till och från lång tid och då borde lärdomen gått in att man är en person som inte utåt visar hur man mår...
Dom får veta att man mår så dåligt att livet inte ens känns skoj, att det stoppas i piller under en period för att man inte "ska göra något dumt",
Ändå sitter dom där med leenden och matar ur sig dumma kommentarer som
"Men du ser mycket piggare ut" "Så mycket bättre du ser ut att må nu" "Va duktig du är som kämpar" och andra liknade skit dumma kommentarer.
Dom vet och ändå sitter dom där och säger allt det där och samtidigt så gråter man inombords och tänker bara "sluta sluta" håll tyst när ni inte VET, chansa inte, tro inte att ni är uppmuntrande....
Som någon klok man sagt "För att kunna hjälpa någon måste man först möta den och förstå var den är i livet". massa falska ord gör ialla fall mig bara mer "pissed" jag blir bara mer anti mot dom när det kommer alla de där klyschorna. Som ingen kan mena för ingen vet.
Och dom borde lära sig att vara lite mer lyhörda på olika personer, vilka ska man uppmuntra, vilka ska man stötta, vilka behöver pressas - lite, mycket eller inget. För gör man fel blir det tvärtom effekt. DET borde dom väl veta??
Melodifestivalen 2013, avklarad
ja så kan man nästan säga, att det är som en lång lång väg som slingrar sig fram och sen helt plötsligt blir det en bred väg och vips är det slut.
Jag ska inte säga att jag älskar melodifestivalen för musiken, för arrangemanget i sig. För det gör jag inte. Det är lite som OS att det ska överglänsa dom som haft det innan, det ska göras något extra, samtidigt som det ska klämmas in nya häftiga saker så ska det inte ta tid, nej för tid kostar. Musiken, tja den är det väl lite si och så med när det gäller kvalitén. En del passar perfekt i just melodifestivalen men ingen annanstans, en del passar som radioterror ett bra tag nu in i sommaren, med det är oftast låtar som kommer glömmas bort, sen finns det ju även låtar som jag tycker är bra, som jag gillar av någon anledning, texten, musiken är antigen fin att lyssna på eller gör mig glad. Sen finns det ju alltid alltid varje år någon låt som man alltid kommer att komma ihåg. Ofta då inte just dom här som är direkt bra, utan snarare för något annat. Alltså något som gör att den sticker ut och ofta får många att fråga "vad sjutton gör den här, hur kunde dom sända den?" förr hade dessa låtar inte en chans, dom blev ohjälpligt bland de sista i listan. Men så är det inte längre, inte sen "folket" i varje land också får rösta, nej då helt plötsligt så klättrar låtarna, ja kanske inte i topp, men ändå där uppe precis efter toppen. Lite intressant faktiskt. Röstar man på dessa låtar för att dom är bra, nja jag tvivlar, röstar man på dom för att man själv kommer från det landet men befinner sig på annan plats och alltså kan rösta, kan vara en anledning, men mest tror jag att det är lite så att många oavsett nationalitet faktiskt röstar lite tvärt emot, att det ska ge dom nöje på något sätt.
Inte för att det gör något det gör ialla fall röstningen intressant och spännande.
Men jag älskar just melodifestivalen för att man får gnälla, ja verkligen gnälla av sig ordentligt, på låtar, på texter, på kläder, på scenframträdande, på programledare, kan man tävla i musik, tävlingen i sig osv... jag menar finns det något annat program där man har så otroligt mycket att gnälla över som just detta? Det är ju rena guldgruvan en gång om året att få gnälla. Ja och sen några år tillbaka är det ju även en utdragen saga, där man redan vid dom många programmen av uttagning för vårat svenska bidrag kan börja klaga, sen kommer uttagningen till finalen och så till slut the Grand Finale.
Jag var med och gnällde på några av det svenska uttagningsprogrammen, erkänner jag. Kanske jag personligen tyckt att vi borde ha sänt en annan låt. Men nu gillar jag Robins låt, jag bara älskar texten av någon anledning, orden går rätt in i hjärtat på mig. Men som sagt inte alltid jag själv som personlig favorit tycker att just den ska sändas.... eller att den som jag tycker ska sändas är en personlig favorit.
Däremot missade jag helt förvisning eller uttagningarna till finalen. Men självklart inte finalen, det går ju bara inte :) eller jo klart att det går om något annat skulle komma ivägen, det är ju inte direkt prio #1, men är jag hemma så är det den kanalen som går.
I år blev jag nog överlag snopen över att kvalitén på hela fältet var bra, det var låtar som gick att lyssna på. Visst vissa tröttnade man på efter 30 sekunder men det är bra för då kan man smita på toa, ut och snabbkissa hundarna eller hämta något från köket... kallt isvatten t ex ;). Men det var skoj att höra att det fanns så många bra låtar.
Däremot så är jag lite undrande över det här med hur det röstas, nej jag tänker inte på grannlandsröstning, det kommer man aldrig ifrån. Men jag tänker såhär, i år var det otroligt många bidrag som ändå var väldigt lika, glad radiopop kan man säga. Och visst att en musikkunnig jury kanske lyssnar på vissa saker och därför kommer fram till att någon av dessa låtar har en högre kvalité än någon annan. På grund av något som inte jag som lekman kan höra. Men nu röstar ju även folket, och det är 50% hur dom röstar och jag tror ju inte att alla är musikexperter på det sättet utan mer lyssnar som jag.
Och då blir jag lite undrande över hur det ändå slår så att samma låtar får poäng och andra inte alls, trots att det ändå är otroligt lika låtar, kanske till och med mer trallvänliga, bättre refräng osv. Jag tycker att det borde ha varit mer utspritt just av den anledningen. men det var ändå ganska koncentrerat.
Jag ska inte klassa ner Danmark och vinsten, för det var jätte skoj, en bra låt, GRATTIS Danmark. Men samtidigt så norska låten, den var faktiskt för mig bättre, men kraft, power och en helt klart roliga mer trallvänlig refräng.
Sen varför fick inte Irland några röster??? Den var ju samma slags låtar kan man säga.
Sen så, nog sjutton var Norges bättre än Danmarks, mer fart, mer trallvänligt och en roligare refräng?
Tycker det var lättare att ta ut låtar jag inte gillade av någon anledning, något i det hela som "störde".
Frankrike - en bra låt men så platt och tråkig
Grekland - ja vad ska jag säga, var det titeln som gav röster eller, sprit och sex säljer ju allt ;)
Sen har jag helt glömt vilka länder som låtarna hörde till, men någon borde ha nytt klänning eller lärt sig dansa, som dottern sa den klänningen vill man se "röra sig" och det fick den inte göra.
Sen fanns det en del musikaliskt fina låtar men lite tråkiga.
Bonnie Tyler, vi sa antingen går den i topp eller så är den helt osynlig, tror att hon inte var hes nog ;)
Finland då, kanske deras tabbe var att just köra den där "kyssen" på slutet, många var negativa just för det, även om säkert många även gillade det lite tabulagda i det. För det var ju heller inte en dålig låt utan trallvänligt och säkert en sommarplåga.
Men sen då det sämsta av allt, vårat paus nummer, herre gud så jag skämdes, VAD var det??? Det var det sämsta och värsta jag sett någonsin, en sak att det är humor och just av den "drivande" varianten i humorsprogram, men detta var internationellt och jag bara skakade på huvudet. Varför inte något bra, någon bra artist, eller samla ihop svenska bra artister och låt dom göra något skoj tillsammans, dom som kan sjunga, Danny hade inte varit dumt, ja han hade gärna kunnat få haft bar överkropp ;). Men nej just den delen av programmet kommer ialla fall jag snabbt snabbt glömma.
Nu är det en förmiddag med lite måsten, sen ladda inför hockeyn. Blir en bra dag tror jag
Och borde avslutas här eller så :)
Mandelmjölk
nu ska vi prova göra egen mandelmjölk. Då vet vi exakt vad som är i.
Så nu har några recept letats fram, och hur man gör. Så i natt läggs 2 dl i vatten och imorgon ska vi prova göra en sats för att sen smaka. Blir det gott, inte allt för kompicerat så kommer vi helt klart att till största delen göra vår mandelmjölk själva.
Så helt otroligt underbart imorgon är det final
hockeyn har då verkligen gjort mig glad dom sista dagarna. Vilka killar som kämpar så varje match. Helt suvärent.
Hockey hockey
ser bra ut resultatmässigt än, spelet såg bra ut i första perioden, mycket sämre i andra, nu får dom skärpa till sig i tredje så är det final imorgon. DET skulle verkligen sitta så otroligt bra.
Mest tycker jag att det vore skoj för att knäppa till ena reporten för TV4.... Gillade inte alls när Peter Jihde säger lite förhoppningsfullt när det gick lite sämre för Sverige, att det är ju det här vi är bra på, det är ju då vi går långt, när ingen tror på oss, och vi med nöd och näppe håller oss kvar i turneringen. Och "den där" Niklas Wikegård kläcker ur sig att det där var bara skitsnack, så dåliga som Tre Kronor är i år har vi inte en chans att ta oss vidare. Och fortsätter älta hur bra dom amerikanske spelarna är, för att inte tala om tränarna vi måste ta hit flera av dom, NHL bla bla bla hela tiden.
Därför bara njuter jag nu, vi är i semifinal, vem kunde tro det? Hoppas att det blir mot Schweiz så att vi kan få piska till dom i en sista mer betydelsefull match :)
Och verkligen ge Wikegård den där knäppen, en hård rejäl knäpp.
Heja Heja Sverige
Say Yes to the dress
programmet på TLC, jag njuter av att se alla dessa otroliga klänningar, i så många modeller. Jag är glad att inte jag ska gifta mig :) för jag skulle inte kunna välja någon klänning. Men jag tycker om att se programmen, se hur vissa mammor lägger sig i lite för mycket, se hur vissa brudar har lite för stor självkänsla, hur vissa brudar är på tok för bortskämda, hur en del inte alls vet vad dom vill och andra är så fast i vad dom exakt vill ha i huvuvdet att dom inte kan se att något annat passar dom bättre.
Härligast är att se när någon hittar rätt klänning som bara sitter perfekt på just dom, visar deras personlighet, förhöjer dom på något sätt. Vilket ju är meningen just den här speciella dagen.
Jag skulle verkligen vilja få gå runt där bland alla klänningar och bara få titta. Dom är ju så vackra.
Kanske det en vacker dag blir till att vara smakråd till mina tjejer och dom ska gifta sig, och dom bestämmer att det ska vara ett lite mer traditionellt bröllop med klänning och hela paktet. Jag vet exakt vad dom passar i, vet exakt vad jag skulle vilja se dom i.
Och det är ialla fall inte något sånt här ;)
Det är ju helt klart en bröllopsklänning á la princess.... fin att titta på. Men inget som jag skulle välja till mina tjejer. Det hör alltså inte till favoritmodellen. Men det är helt klart lättare att välja bort än välja rätt....
Jag vill få ha mitt hem
ja MITT hem precis som jag vill. Tycker det är dags snart. Ja jag vet jag kan säga ifrån, jag kan göra det till mitt. Men det är inte alltid så lätt som det är att säga.
Jag älskar mina barn över allt annat på jorden. Så det är inte därför jag önskar att även din lilla kunde få ett fast jobb och ett eget boende. Utan då fick hon göra precis som hon vill, upptäcka vad som fungerar eller inte. Men helt efter sitt eget huvud.
Och jag får kanske äntligen ha det som jag vill, mina färger, min inredning, placera saker där jag vill osv. Då och då tappar jag helt lustan när jag känner att jag inte har den kontrollen ens över mitt eget hem. Det ändras och görs saker som gör att det inte känns som mitt hem längre.
Och det blir så fel, för jag älskar verkligen mina barn och jag blir så glad när hon som än bor hemma verkligen hjälper till. Men det är inte mitt hem.
Svårt att förklara, men det är en så djupt rotad känsla.
Kanske det kommer från långt tillbaka, vem vet. Men jag flyttade hemifrån när jag var 16 år till min pojkvän, hans hem var ju redan klart, och jag bara flyttade in. Då var jag också så ung att det var bara skönt att komma hemifrån och få bo med honom.
Efter 5,5 år tog det slut, jag bodde kvar i lägenheten och hade kvar vårat liv där kan man säga. Träffade inom ett år en ny kille och han flyttade till mig. Vi var sen gifta i 20 år, pappa till alla barnen osv. När vi flyttade ifrån lägenheten och skulle börja göra vårat hem så märkte jag att det blev aldrig vårat hem egentligen utan hans. Hans val på färger, mönster, material osv. Ja i det stora hela ialla fall. Aldrig mitt, aldrig att det kompromissades åt mitt håll.
Efter då 20 år skildes vi och jag bodde kvar med barnen. Och när det ska göras om har jag alltid låtit barnen vara med och bestämma, dumt av mig kanske. Men nu så är det mera dottern som bestämmer än jag. Och jag dum som jag är bara anpassar mig, längtar tills jag ska få bli ensam och äntligen få "mitt" hem.
Bara mitt hem på mitt sätt, som jag gillar det och skit samma om någon annan tycker att det är fel, för det är rätt för mig.
