När minnen forsar fram som man försökt packa ner
Minnen som berör känslor. Jobbigt jobbigt.
Alla är vi olika, gillar olika saker, tycker om att göra olika saker. En del är otroligt sociala, vill att det sker saker hela tiden runt dom. Det ska vara massor av jobb, men även sen fortsätta ledig tid. Det ska måste hända något hela tiden annars klättrar dom på väggarna....
Sen finns det dom som lägger en hel del energi på jobbet, trivs visst med vänner och gillar att till en viss del vara sociala. Men det är inget måste, dom triv lika bra eller till och med behöver vilan, det lugna att det inte sker något. Det räcker med att vara hemma, plocka och fixa, läsa en bok, ta en promand, laga lite extra mat osv.
Sen har vi olika smak gällande filmer, musik, böcker. mat osv. Olika intressen.
Jag tror att det är bra att man inte är 100% lika. Då blir det tråkigt och man utvecklas inte, inte roliga diskussioner och man lär sig inget av varandra. Men jag tror att i det stora hela blir man lyckligare och lever ett mer harmoniskt liv (om man nu då inte gillar och trivs med att ha det lite mera, ska jag säga mindre harmonsikt runt sig, som sagt alla är vi olika) om man ändå är ganska lika, har samma värderingar och ser på mål i livet på samma sätt.
Om man kan drömma och se det som skoj attt tänka framåt på vad som skulle kunna vara kul att göra, uppleva. Eller om man inte alls vill tänka på saker man kanske inte kommer göra, bara det man vet kommer förverkligas och ligger inom nära framtid. Om drömmar vad man vill göra måste infrias och att tillvaron går ut på att se till att det blir så, eller om drömmar också ibland kan får vara just drömmar.
Hur som helst så mitt äktenskap, ska inte klaga vi var nog ganska lika i mycket, men också väldigt olika på många punkter. Kanske vi också efter ca 20 år växte ifrån varandra istället för ihop så att skillnaderna blev större och flera. Jag vet inte och det kvittar.
Så träffade jag då denna man. Där bara allt kändes så bra. Vi gillade samma saker, samma filmer, att läsa, inga behov av att det ska ske saker hela tiden, inte stora behov av att omge oss med vänner. Samma dryckesvanor, gillade samma mat osv.
Det första jag kom på att jag verkligen saknade nu när jag fått kontakt med honom igen var det här att kunna skoja och vända och vrida på ord, slänga käft och skratta.
Sen har det bubblat upp mer och mer, hur lika vi var, hur jag trivdes med honom just pga av att vi var så lika. Jag behövde inte vara social stup i kvarten, ledig tid kunde gå till att just bara vara. Det kunde räcka med att ta bilen och åka en sväng, ta en promenad. Det räckte. Vi mådde bra.
Små saker egentligen, saker som inte är udda. Så då slår det mig inte bara att jag saknar det, saknar honom utan också varför har jag inte hittat någon som passar på samma sätt igen. Borde ju finnas massor av män som är just så, vill ha det så, Men jag har inte sprungit på en enda en.
Har jag medvetet gjort det eller ??? Ja det är många tankar som far runt just nu, många känslor som far runt också. Man kan kort säga att det är ett inre kaos.
Go´Morron
Ja där hade det suttit fint att börja dagen, tillsammans med någon speciell. Kan dagen sen ens gå fel??? Hoppas inte det.
Nu snart ett dygn har jag haft en melodi, några få textrader snurra i huvudet om och om igen. Så jobbigt när det blir så.... men bara stå ut den slutar väl snurra någon gång.
Gamla känslor som rivs upp
är inte skoj. Har nu ett tag skrattat, gråtit, undrat varför, vad är meningen, vad vill han och ungefär hundra frågor till.
Kommer nog aldrig få något svar. Men det mal i mig.
Mina barn är inte så glada över att kontakten tagits upp igen. Båda säger att dom inte gillar det, inte så ledsen som jag blev. Det har fått mig att fundera hur mycket jag överfört av det här till dom, är det därför dom har svårt att våga satsa?
Och hur mycket klappade jag egentligen ihop... själv tyckte jag nog att jag visst var öppet ledsen ett tag men sen var det inom mig... visst det tog 2 år innan jag ens träffade en man på en fika. Och jag har ännu inte släppt in någon för ett förhållnade, det är 6 år sen det tog slut.
Speglar mitt sätt, min misstro till män, min misstro att jag duger så hårt på mina barn? Usch det vill jag inte, det hoppas jag inte... den skuldbördan vill jag inte ha på mina axlar.
Men att få kontakt var så härligt jag blev så glad, någon att slänga käft med, leka med ord som jag gillar. Så jag har saknat det. Vi pratade mer och mer, en lördag satt vi över 3 h och chattade, så skoj det var, så glad jag var. Sen gick det några dagar så blev det mer och mer utpräglat flirt, blev först snopen och undrade om jag tolkade rätt, men ju då, det var flirt och det banades in på sex. Hur bra det var med mig, hur tankar på mig hjälpte honom lätta på trycket under åren, minnen han vårdade.... Förvåning från mig, vad säger han, vad kommer han ihåg, jo allt och lite till om mig visade det sig när vi samtalat några dagar. Inte bara sexuellt alltså utan allt. Hur jag tänkte, hur jag kände, hur jag som person var. Bara uppmuntrande snälla härliga saker.
Sändes lite bilder fram och tillbaka där någon dag. Inga nakna från mig, där var jag lite försiktig, men lite lagom retsamma ändå. Men fick helt andra bilder av honom och filmsnuttar, ja ni tjejer vet hur gärna killar vill visa upp en viss kär liten vän *ler*.
Visst var det härligt och visst var jag glad, men det var skratt och tårar om vart annat. För det var så mycket gammalt som jag trodde var helt begravt som jag trodde var borta och att jag kunde ha ett vanligt vänskapligt förhållande till honom. Men jäkligt svårt när hans flirtade och ord rev upp allt gammalt.
Sen bara tyst, eller nästan, korta mail svar, inget knapp vänskapligt prat. Då kommer den här tomheten rasande och en undran vad hände, dög jag för lite spänning sexuellt men inget mer, vad hände?
Vi ska träffas och äta lunch tillsammans, om han inte bangar, bara vänta och se. Jag har tusen frågor, men tänker inte ställa en enda via mail eller telefon. Nej öga mot öga, jag vill se och känna av hur mina frågor tas emot och se honom ge svaren.
Hoppas sen bara att jag har rätt att barnen inte behöver vara rädda, jag kommer inte rasa ihop på samma sätt som då.
Sommaren blev en paus
från bloggandet. Det blev så mycket annat istället. Sommaren är ju inte direkt den tid för mig där datorn drar, nej det är mera vara ute njuta, hitta på saker. Och som vanligt många tankar som snurrat.
Tankar som gjort att jag bestämt mig för att starta en egen hemsida. Och idéen har fått växa fram med hjälp av papper och penna utomhus istället för framför datorn. Det går inte att komma ifrån med det ger en sådan avkoppling att använda pennan istället för datorn.
En fundering blev då, kanske jag ska börja skriva vanliga handskrivna brev igen till mina vänner, ja dom jag nu har kontakt mest med via mail. Jag själv skulle uppskatta att få vanliga brev med posten då och då. Fick ett vykort från Berlin, av en vän, vilken härlig känsla. Det är inte så vanligt längre, nej det är mail och sms, bilder kommer via mms. Så kanske man skulle börja skriva lite mer för hand igen, delvis avkopplande men också skoj för mottagaren att få något annat än räkningar och reklam.
Hemsidan ligger lite och gror än, vad ska vara med, finns så många saker som jag vill ta med, kanske som någon sa när jag pratade om den finns det läge att dela upp sker på ialla fall två olika, ja kanske till och med tre då det är så vitt skilda saker. Lite försäljning av saker jag gör, visa den kreativa sidan och ha då lite försäljning. Sen finns det ju tankar på att lägga över bloggen till hemsidan. Och då blir det ju mera personliga saker. Och kanske dela upp även det lite mer... vi får se vi får se, verkar ialla fall ha kommit in i en lite mer kreativ fas av mitt liv. Känns helt underbart då livet stått still ett bra tag,
Surströmmings fester
är det en hel del nu på hösten, ja förutom då kräftskivor som ju mer eller mindre alla har. Själv har jag ännu inte varit iväg på någon, det är en sen kräftskiva inplanerad till sista helgen i augusti. Ska det fungera får man vara lite flexibel och vad gör det när man har den, kräftorna är ju lite goda när som helst.
Men då surströmming, har flera vänner som inte klarar sig utan denna illa luktande fisk, som längtar till denna tid varje år. Sen finns det ju även flertalet som inte alls gillar varken lukten eller smaken.
I år var det en väninna som för första gången blivit bjuden på en surströmmings fest. Tuff som sjutton var hon innan och nog skulle hon äta. Igår var det då dags, och idag skulle jag få rapport om hur det var.
Jo festen var trevlig, trevliga människor och god mat, ja ja sa jag med hur smakade det då? Nja, hon hade fegat ur i sista stunden och inte ens vågat smaka lite lite.
Jo festen var trevlig, trevliga människor och god mat, ja ja sa jag med hur smakade det då? Nja, hon hade fegat ur i sista stunden och inte ens vågat smaka lite lite.
Nu var det evigheter jag själv åt, men kommer ihåg att lukten är värst och smaken riktigt bra. Om man lägger småbitar på hemmabakat tunnbröd, med skivad mandelpotatis, skivad lök, lite gräddfil eller creme fraich, så är det inte alls så dumt. Inte sagt att jag dirket älskar det eller längtar efter det, klarar mig fint utan. Men det är godare än man kan tro.
Yngsta dottern frågade mig om smaken och vad man äter till i veckan, och hon är så nyfiken så hon vill prova. Inte i år, men vi sa att vi kan ju planera in en surströmmingsskiva till nästa år så att hon ialla fall får prova.
Glad Midsommar
Alla dagens måsten avklarade
helt otroligt härligt.
Hundarna har fått sin lunchpromenad, ena dottern jobbar till kl 16 och den andra har inte hörts av sen kl 2.30 i natt då hon smsade att hon skulle bli kvar. Hon var ute och roade sig igår.
Själv har jag haft kamerabatteriet på laddning och funderar på att ta den med mig och trampa iväg en stund här på eftermiddagen. Synd bara att solen inte riktigt kan bestämma sig hur den vill ha det.
Börjar verkligen känna att det är dags att ha en riktig kamera, lära mig mera och försöka få fina bilder. Mest för min egen skull, för att det är skoj att utvecklas. Och för att den här kameran sjunger på sista versen.
Så på med skor och ta med en tröja och trampa iväg :)
Amerikanska ungdomsfilmers
eviga propagerande om att man ska vara oskuld, gör mig alltid lika förvånad. Att det är så det ska vara, då är man bra, fin os... har man sex så är man dålig. OBS nu att detta gäller enbart tjejerna. För killarna är coola och ska ha sex, ragga på allt och alla. Och det är bara okey.
Sånt här ska väl inte ens existera idag? Vi är ju en bra bit in på tvåtusentalet.
Ska inte även USA klara av att se att det där är gammalt så att det hör till åsikter som ska finnas på museum idag.
Det är inte varken sämre eller coolare att ha sex när man är tonåring bara för att man är antigen tjej eller kille. Det viktiga är att man har det när man vill, med den man vill och utan att vara aspackad och bara för att ha gjort det.
Tänkt att det här med att vara cheerleader eller quaterback är så stort i USA fortfarande, det är då man är populär, sen för att vara med i det övre skiktet på skolan ska man höra till gänget som är så nära den där populära som det går. Göra det som krävs för att höra dit.
Cheerleaders är sexiga, elaka tjejer som kör över allt och alla, quaterbacks är killar som alla tjejer vill ha och alla killar vill vara.
Och detta tema återkommer om och om och om igen. Visar det amerikanarnas sätt att se på hur det ska vara att vara ungdom, eller att det verkligen är så, det bara speglar. Eller är det mera brist på kreativitet och fantasi hos författarna till dessa filmer.
Godmorgon fredag
inget regn idag, inte jätte ont = ut på promenad innan frukost. Uppfriskande och skön start på dagen.
Men mycket tankar och saknar av romantik, kärlek finns hos mig nu.
Och vilken kvinna vill inte vakna upp så, fast jag vill nog hellre höra det och se en blick som säger det.
Frukost
Dagens godaste måltid ialla fall just när den intas. Att få njuta av en välfylld buffé till frukost är ju en start på dagen som ialla fall gör mig glad.
Att bo på hotell, eller ta en kryssning eller något annat där det serveras en frukostbuffé, det är just höjdpunkten. Man kan få fina frukostar hemma, men aldrig sånna. Eller klart man kan man känns lite väl onödigt lyxigt.
Eller varför inte en mysig champangefrukost i soluppgången på en strand tillsammans med någon. Fast klart hade jag den där speciella någon så hade det gått lika bra med en kopp kaffe i sängen. Bara kunnat njuta av honom lite också.
Jag ska ju prova göra egna tortillabröd och hade tänkt att ha det till våra tacoskvällar, ja får vi har oftast tortilla då istället för tacoskal. Så vi borde kalla våra kvällar burritoskvällar istället för tacoskvälla.
Sen att göra köttfärs och rulla in i tortillas, på med lite tomatsås, ost och in i ugnen är inte heller fel. Eller som botten till hemmagjord pizza.
Men så har jag nyligen kommit på att det går ju att ha dom till frukosten också, göra äggröra men lite smått och gått och rulla in i brödet.
Men så har jag nyligen kommit på att det går ju att ha dom till frukosten också, göra äggröra men lite smått och gått och rulla in i brödet.
Visst ser det mumsigt ut.Varit snäll och lovat vara sällskapsdam på torsdagkväll
ja jag är inte sådär jätte mycket för att vara ute bland folk, där det samlas många många personer på samma ställe. Är inte behov av att det måste ske saker hela tiden, då blir jag mer nervös. Brukar fundera på hur mina väninnor orkar. För har kommit på att jag har en väninna som inte behöver ha aktiviteter hela tiden, som kan njuta av att vara hemma. Alla andra är hyperstressade om det inte sker något konstant. Det är gnäll om dom är ensamma en kväll och inget har att göra, Hur orkar dom?
Jag umgås gärna, men tycker bättre om en hemma kväll men de närmaste, lite god mat, prat, en film eller spela spel. Men det behövs inte heller vara varje kväll. Men till och med detta sätt att umgås är för lite för mina väninnor. Undrar ibland hur det kommer sig att vi är så nära vänner för vi är så olika.
Men då och då är jag snäll och följer med, dessa väninnor borde bli närmare vänner och kunna göra saker tillsammans men av någon anledning så nej, dom känner varandra och träffas med mig. Men mer blir det inte. Dom borde passa ypperligt som vänner när det måste ske saker hela tiden :)
Nu har jag ialla fall lovat att på torsdag gå med ut så att den här väninnan slipper gå själv eller som det blir då sitter hemma. Det är lite uppträdanden hela helgen och hon ville helst gå alla kvällar eller ialla fall fredagen eller lördagen. Men nääää, jag lägger inte ut flera hundra kronor per kväll för att gå in på något som inte direkt intresserar mig. Men torsdag är det fritt så då kan jag offra mig kväll som en god vän och vara lite mer sällskaplig :)
Antar att olikheten hos mig och mina väninnor är just orsaken till att vi passar så bra ihop. Jag behöver släpas med lite då och då på saker för att inte bli helt osocial och dom behöver det lite mer lugna som jag då bidrar med.
Hon ska bjuda på lite mat och vin på torsdag, mat ja tack, vin nja vi får se :) Ska göra lite egen leverpastej och ta med till henne. Hon gillar min hemmagjorda men gillar inte göra den själv så vet att hon blir glad att få en ask av den.
Fikon marmelad och chilisylt
är nu tillagad och provad i helgen tillsammans med ost. Kvar står att göra egna kex, har två spännande recept att prova.
Fikonmarmeladen var ljuvligt god, la fikonen i vatten o whiskey extrakt över natten hade nämligen inget portvin. Som det skulle vara enligt receptet. Men leka är aldrig fel med recepten. Men nästa gång ska jag ta satsen göra den till 2 eller 3 små istället o leka lite med smakerna mera. Prova portvin, lite chili i osv.
Chilisylten var god, inte tal om annat, men... ja ett litet men. Första gången jag gör något så gör jag oftast till punkt och pricka efter receptet, För att ha det som bas sen om jag vill ändra på något enligt min egen smak. Och så även denna gång. Och den var god, hade lagom sting, men vinägern tog lite över smaken och det gillar inte jag. Så nästa gång ska jag dra ner på vinägern, ta lite mer vatten istället, sen ska jag ta en halva av satsen och riva ner lite ingefära i och se hur det kan smaka.
Egentligen behöver jag en hel hög med nya vänner för att kunna ge bort det jag inte äter upp själv ;) för det är så skoj att göra massa nya roliga saker. Dags att göra tomatchutney snart igen också. Men som sagt kan inte äta allt själv och vill ju prova så många saker och smaker :)
Startade dagen med en skön promenad
och bara njöt av det tysta, ja förutom då fåglarna. Blött i gräset efter nattens regn. Kan det bli mer vackert och dofterna komma fram mera än efter regn? Promenaden gjorde mig ialla fall på bättre humör. För en stund, nu hemma igen så är det bara att stoppa i mig panodil igen.
Gillar det inte, får ont i magen av dom, när jag tar mer än en eller två. Men det är antigen lite magont och lite lätt illamående eller så mycket mensvärk att jag mår ännu mer illa av den smärtan.
Så promenaden nu på morgonen var långsam, inte jätte lång, men försöker att röra på mig så mycket jag kan och klarar av dessa dagar när värken tar över. Måste ta och fundera på hur jag ska göra, måste ju göra något åt detta. Det är inget liv flera dagar per månad. Det är bara att ta sig igenom dagarna så fort det går.
Men så vill jag inte ha det. Och det är värre nu efter bytet av spiralen än innan och vi pratar inte lite värre. Detta är som att ha värkar när man föder barn, då kommer dom med mellanrum, man hinner hämta sig om så lite mellan, man får små pauser. Men detta håller i konstant. Som förr var det från 12-24 h och det klarar jag utan problem, en nu är det minst 2-3 dygn ofta 4-5. Måste inse att jag kanske måste göra det jag inte vill...
Varm skön dag
utevistelse kräver solkräm för att inte jag ska bli rödare än en kokt kräfta. Men skönt ändå att solen och sommaren börjar hitta hit. Får gärna stanna.
Eftermiddagen ska gå till en omgång med dammsugare och skurhinken över alla golv. Koka marmelad och sylt, (ost väntar inför kvällens "sjunka-ner-i-soffan-göra-inget-aktivitet". Innan dess ska också de genomtrötta fyrbenta familjemedlemmarna, som sover stenhårt efter en heldag ute, badas, klippas klor och få sommar friserad päls.
Just då är man allt annat än populär när detta sker, men dom brukar vara väldigt nöjda efteråt. Sen om det beror på att det är skönt, eller att det mera är en lättnadspust att dom vet att nu dröjer det ett tag innan det är dags igen ;)
Mina tankar och funderingar kring de 15 sätten att förbli olycklig.
15 sätt att förbli olycklig
1. Förvänta dig att andra ska göra dig lycklig.
1. Förvänta dig att andra ska göra dig lycklig.
Det här är nog en av de vanligaste punkterna hos de jag känner. Jag hade samma tanke förr, men det finns inte kvar hos mig längre. Men så många vänner som tror att bara dom har en partner eller familj eller att partner/vänner/släkt ska beteer sig på ett bättre sätt, det sättet är alltid utifrån dom själva, finns ingen tanke på det här med att kompromissa, sen att det aldrig bara är en som måste anpassa sig. Nej det finns liksom inte på kartan, det är alltid just det där att någon annan ska finnas där på det perfekta sättet. Det är DÅ dom blir lyckliga.
Jag tror ju inte att man blir lycklig på det sättet, man hittar alltid alltid fel på dom andra ändå, nutid eller dåtid spelar ingen roll. Jag har heller aldrig träffat på någon som är riktigt lycklig oavsett om dom har fått en partner, eller att partern eller vänner/familj dansar fint efter personen pipa. Inte sålänge dom inte hittat lyckan i sig själva, att se att det är där, med sig själv och att se sitt eget ansvar för sin egen lycka. Att kunna älska sig själv, att kunna njuta av nuet och släppa allt gammalt, att också se sina egna fel och inte bara alla andras, att kunna kompromissa och framför allt, inte tro att någon annan ska anpassa sig efter min vilja och mina nycker. Gör dom inte det är det därför, det är deras fel att man inte är lycklig.
2. Skyll din olycka på andra.
Lite samma sak, också en av punkt som är vanlig, men att alltid se hur andras fel gör mig olycklig. Den gjorde si eller så, det finns ingen respekt, det var min barndom, mitt ex...bla bla bla. Ja jag säger så faktiskt, för att jag ser det som att om man fastnar i den tanken, och skyller sin olycka på andra. Inte ser sitt eget ansvar i att bearbeta och släppa. Ja SLÄPPA, lägga det bakom sig helt. Då vill man inte bli lycklig, då har man hittat en trygghet i att få bekräftelse från andra genom att köra "tyck-synd-om-mig". Sen att vänner, partners till slut tröttnar på en och försvinner, så att det hela tiden kommer nya som boostar bekräftelsen. Ja det gör ju bara att det finns ännu fler man har att skylla sin olycka på.
3. Använda ”om bara” så ofta du kan när det gäller tid, pengar och vänner.
Det finns drömmar och det pratas ofta om hur man vill ha det och när det sker DÅ kommer man bli lycklig. Men det görs inte ett dugg ansträgningar för att verkligen komma dit. Det är som att man tror att det kommer med posten, en avi ligger i brevlådan en vacker dag. Bara hämta ut det där nya livet, med allt det där "om bara" så blir man lycklig.
4. Jämför det du har med andra.
Det här är mera en dold punkt, inte alltid man märker att folk jämför öppet vad man har mot vad andra har. Det är kanske mera tankar inombords men inte så fint att säga utåt. Det ger inte "tyck-synd-om-bekräftelse" och sånt lär sig folk snabbt, och tar inte fram bland andra. Det kan ge tvärtom effekt. Men det finns där i tankarna.
"Hur kan hon få en karl som hon är?" "Hur kunde han få det jobbet med den lönen han kan ju mindre än mig" "Hur har dom råd med den bilen, det huset, resa osv när inte jag har det?" Men oavsett vad det är så är tanken alltid att andra har det bättre och att det är inte rättvist.
"Hur kan hon få en karl som hon är?" "Hur kunde han få det jobbet med den lönen han kan ju mindre än mig" "Hur har dom råd med den bilen, det huset, resa osv när inte jag har det?" Men oavsett vad det är så är tanken alltid att andra har det bättre och att det är inte rättvist.
5. Var alltid allvarlig.
Den här punkten är nog kanske den som jag ser runt mig som minst vanlig. Den finns, men inte konstant. Folk kan oavsett ändå skämta och ta lättsamt på vissa saker. Bara man håller sig till ämnen som inte är känsliga och negativa.
6. Försök alltid göra alla till lags.
Den här punkten är lite delad.
Delvis så finns det dom personerna som alltid är andra till lags för att rymma ifrån sina egna problem, att engagera sig i andra gör att man slipper ta tag i sina egna saker. Så får man en kort positiv känsla inom sig, ja kort för den går snart över till "Jag känner mig utnyttjad" "Jag finns alltid där för alla andra men ingen finns där för mig" Och det gör ju att man inte blir lycklig, man är ju ensam och olycklig.
Den andra varianten är att kunna säga "Se hur jag hjälper andra, se så bra jag är" sen går det ofta också över till "Men se ingen hjälper mig eller finns för mig"
Den här punkten hör ofta samman med punkt 7 och 8
Den här punkten hör ofta samman med punkt 7 och 8
7. Säg aldrig nej.
Hör som sagt samman med punkt 6. Ska man vara andra till lags så kan man inte säga nej.
Bara det att det är först när man klarar av att säga nej, att sätta sig först och sitt eget mående och tid först som man kan bli lycklig och verkligen ge sina nära och kära kvalitets hjälp när man själv känner att det är något man vill, alltså inte varje gång.
8. Hjälp andra, men låt ingen hjälpa dig.
Nej för herre jäklar om man låter någon hjälpa en, då är det ju inte bara man själv som hjälper andra, och ingen ställer upp för en själv. Vilket ju är orsaken till att man känner sig utnyttjad och inte lycklig. Då blir det jämnbördigt och man får av andra. Detta kan vara hjälp med fysiska saker, flytta, laga bilen, skjutsa osv
Sen så om man tar den mera psykiska biten att öppna upp sig och få stöttning, pushning, råd ja det är också jobbigt, för att den hjälpen kräver ju att man också sen ser sina egna fel och jobbar på allt det där som är jobbigt, det som gör att man inte är lycklig. Att höra bra råd från nära vänner gör att man måste kunna ta kritik samt öppna ögonen samt vara villig att jobba på allt detta. Men gör man det, hua tänk då kan man ju bli just lycklig. Och man kan inte gnälla över att man bara lyssnar och hjälper andra men ingen ger tillbaka. En tendens hos personer som gärna lyssnar och tror att dom hjälper andra mentalt är att dom är mera en form av "medberoende" alltså mera boostar det negativa och ger "tyck-synd-om-bekräftelse" till dom som får hjälpen, samma som dom egentligen bara vill ha själva. Detta är inte hjälp och gör ingen lycklig.
9. Betrakta dina egna behov som oviktiga.
Den minst vanliga punkten om jag ens någon gång stött på den. Snarare tvärt om, att ens egna behov är viktigast, men ingen finns där att ge detta alla andra bara tar energi från en men ger inget alls.
10. Om någon ger dig en komplimang, avfärda genast.
Ja det här är nog vanligt att för många har svårt att ta emot en komplimang, tror egentligen att det mest bottnar i att vi inte vet hur vi ska agera eller reagera på komplimanger. Tackar man inte känns det fel, tackar man blir det konstigt, ger man en tillbaka känns det som att man gjorde det bara för att man fick en.
Synd för så härligt det är att både få och ge komplimanger, vi skulle göra det oftare. Liksom vi borde le oftare.
11. Om någon kritiserar dig, förstora det.
Också en vanlig punkt, ta på sig skulden. Göra en liten sak till en stor som när man kastat en sten i vattnet. Tanken ältas och ältas som något negativt. Att kritiken sen kanske var bra, sann och verkligen något som man borde tacka för, ta till sig. För att kunna utvecklas, nej det finns inte ens i tanken.
Ingen kan utvecklas utan kritik av någon form.
12. Behåll alla känslorna på insidan.
Nu är detta min egna erfarenhet som kvinna. Denna punkt är mer vanlig bland män, det är svårare att få män att öppna sig och kommunisera om saker som inte känns rätt. Kvinnor kan istället ösa ur sig åt höger och vänster och prata med än den ena än den andra bara dom får "tyck-synd-om-bekräftelse".
13. Förändras aldrig.
Nej det är något läskigt, det är farligt att prova nya saker. Förändringar. Men det lustiga är, att om man är olycklig så kan det aldrig på ändring på den biten om man inte vågar göra ändringar. Trampa i samma fotspår, kommer alltid ge samma resultat. Det är bara förändringar som kan ge ändringar även i måendet och att få känna den lyckan man strävart efter.
14. Var aldrig nöjd med något annat än absolut perfektion.
Först tänkte jag att nej det här är en punkt som inte stämmer så väl, det här är ju inget som folk direkt strävar efter. Men vid närmare eftertanke så är det ju just det alla strävar efter. Sin egen perfektion, att få allt exakt som man själv vill ha det. Någon som gör en lycklig, någon som bär en. Som tar bort all olycka och aldrig aldrig går emot en. Att få saker man tror ska göra en lycklig, som ett välbetalt jobb, en villa, en partner, ha en familj, en fin bil osv. Men egentligen ger inget av den där perfekta bilden man gör upp inom sig en lycklig. För se bara hur många som har allt det som inte är lyckliga och hur många som inte har det som är lyckliga.
15. Tillbringa all din tid i det förflutna eller i framtiden.
En punkt som är vanlig, mycket vanlig. Det är att ha fastnat i barndomen, att ha fastnat i gamla förhållanden där man känner sig sviken. Och det är bara på grund av dessa andra personer från dåtiden som gör att man inte är lycklig.
Eller att se framåt och inte så någon mening med framtiden för inget kommer bli bra. Sen att man inte gör något aktivt för att nå fram till sina mål, att ha mål som är realistiska det tas inte alls med i tankarna. Det är bara en mörk framtid som kommer.
Men allt ligger hos en själv. Att släppa och gå vidare, att aktivt göra val som leder mot sina mål istället för att stampa. Att leva här och nu och se alla positiva saker som finns. Att se att man själv är del till negativa saker som sker, ta sitt eget ansvar, ta det som en lärdom och göra på ett annat sätt nästa gång. Verkligen njuta av livet istället för att jaga bekräftelser, respekt osv... Man får allt det där den dagen man är värd det, den dagen man gör dom valen som är rätt för en själv. När man slutar ha för höga krav, slutar se på alla andra och tro att dom är lyckligare. Utan hittar de saker som är viktiga för mig och som ger mig positiv energi.
Bara konstaterar när man läser dessa punkter att det är bara sin egen vilja att bli lycklig och kunna gå ifrån negativa saker som kan göra en lycklig. Och att en bra start är att se vilka av dessa punkter man själv har fastnat i eller kanske då och då ramlar in i. För det är först när man kan se sina egna "fel" som man kan göra något åt dom och alltså komma vidare på vägen mot att vara lycklig och leva ett liv i harmoni och kärlek (till sig själv och andra - i just den ordningen)
Läste om 15 klockrena sätt att fortsätta vara olycklig
var då, jo självklart på facebook, vet inte hur många av mina vänner som på morgonen delat med sig av dessa 15 punkter.
Det jag reflekterade över när jag läste punkterna var att det stämmer ju, folk som gnäller, är olyckliga åker dit på mer än en av dessa 15 punkter. Ju mer olycklig ju flera punkter.
Självklart även jag, när jag mår som sämst.
Jag har sista åren försökt att ända på många saker, just sätt att tänka. För har märkt att det är så mycket av hur man mår som ligger just i ens egna tankar. Om man låser sig, håller fast i det negativa i tanken eller lär sig att låta det negativa få vara kvar inom en en liten tid, att man får tycka synd om sig själv det är självklart, men inte stanna kvar i det för länge. Offer med ullig offerkofta får vi vara korta stunder, det är nog nyttigt i sig det med, då får man ut "sorgen". Men man ska akta sig för att fastna i det
Förr kunde jag fastna i dagar, veckor, verkligan sitta fast i det där negativa tänkandet. Men jag lärde mig och blev riktigt bra ett tag på att inte fastna, utan låta det vara allt från någon minut till max ett dygn. Men just nu har jag fått börja om från ruta ett igen, lära mig igen att kontrollera mina negativa tankar, bryta dom. Jag vet att det går, jag vet att jag kan. Så det ska gå den här gången också. Men en till sak som kunskap, att inte tro att bara för att man lyckats kämpa sig dit en gång så stannar man där, nej man måste vara uppmärksam och jobba på det hela tiden för att inte falla tillbaka till gamla mönster.
Här 15 punkterna men kommer senare idag, för nu ska dagen börja på allvar här, att skriva lite egna tankar om varje punkt. Så det kommer senare
15 sätt att förbli olycklig
1. Förvänta dig att andra ska göra dig lycklig.
2. Skyll din olycka på andra.
3. Använda ”om bara” så ofta du kan när det gäller tid, pengar och vänner.
4. Jämför det du har med andra.
5. Var alltid allvarlig.
6. Försök alltid göra alla till lags.
7. Säg aldrig nej.
8. Hjälp andra, men låt ingen hjälpa dig.
9. Betrakta dina egna behov som oviktiga.
10. Om någon ger dig en komplimang, avfärda genast.
11. Om någon kritiserar dig, förstora det.
12. Behåll alla känslorna på insidan.
13. Förändras aldrig.
14. Var aldrig nöjd med något annat än absolut perfektion.
15. Tillbringa all din tid i det förflutna eller i framtiden.
1. Förvänta dig att andra ska göra dig lycklig.
2. Skyll din olycka på andra.
3. Använda ”om bara” så ofta du kan när det gäller tid, pengar och vänner.
4. Jämför det du har med andra.
5. Var alltid allvarlig.
6. Försök alltid göra alla till lags.
7. Säg aldrig nej.
8. Hjälp andra, men låt ingen hjälpa dig.
9. Betrakta dina egna behov som oviktiga.
10. Om någon ger dig en komplimang, avfärda genast.
11. Om någon kritiserar dig, förstora det.
12. Behåll alla känslorna på insidan.
13. Förändras aldrig.
14. Var aldrig nöjd med något annat än absolut perfektion.
15. Tillbringa all din tid i det förflutna eller i framtiden.
Så här blev våra mumsiga räkmackor
Lillördag
ska jag och lilla dottern ha ikväll. Delvis onsdag som ju räknas som det, men sen är det ju ledigt imorgon och vi är värda att ha lite fest efter att först ha kört 4 veckors detox och sen tonat in vanlig mat igen.
Så jag ska göra oss en varsin räksmörgås, med massa räkor, citron och gurka, på grovt bröd men utan majonäs. Fast jag vill helst ha det, men tänker avstå och inte förstöra dom veckorna, dom minus kilona som jag fått dessa veckor. Inte värt det, inte än, att lägga till lite majonäs, men sen kommer jag belöna mig så då och då. Att kunna äta allt, bara se till mängden och hur ofta.
(så det blir inte en såhär smarrig macka :) )
Små små segrar som känns stora
Oj oj nu är det livat utanför
Ja det är dagen för alla studenter i våran lilla stad. Och kyrkan dom ska vara i ligger precis mitt emot där jag bor. Det "vallfärdar" ungdomar i sina fina kläder och vita mössor från alla håll och kanter. Dom går, kommer på flak (dom som haft sin frukost ute hos någon på landet).
Redan igår kväll när jag var ute på min promenad kom det lastbilar och andra åkdon pyntade för dagens parad. Det är verkligen härligt att se detta varje år. Glädjen hos alla dessa som går ut skolan, deras sista dag :)
Det blir den där dagen då man undviker att vara ute på stan ;)
