Så jag älskar mitt hår
ja jag kan inte uttrycka mig på annat sätt. Jag börjar igen verkligen älska mitt hår.
Jag har alltid varit bortskämd med tjockt snabbväxande hår, som det knappt gått att få en vanlig gummisnodd runt 2 varv eller kunnat använda ett hårspänne. Växte som ogräs.
Sen har det långsamt blivit sämre, tappat av bara mer och mer. Tills det knappt känts som att jag haft hår kvar. Växt långsamt, gått av lätt. Ingen spänst, ingen egen lyster. Det har varit så att jag många gånger undrat om jag en kommer att ha något hår kvar .
Men nu sista året och framför allt sista 3 månaderna, jag känner hur det är mer liv i håret, det är spänst i det, mjukhet i det och gland utan hjälp. Jag tappar inte massor utan lite mer normalt nu. Det växer igen och går inte av för ingenting *ler*. Jag bara älskar mitt hår.
Nu ska det bakas
vanliga kanelbullar, smarriga saftiga tills imorgon. Då är det kanelbullens dag. Antar att det kommer slinka ner en eller två till ett glas kall mjölk redan ikväll.
Är man för kräsen?
Jag pratade med en väninna ikväll som frågade mig "Är jag för kräsen i val av man för en relation?"
Vad svarar man på det när det vandrat en del män in och ut i hennes liv sista året, och hon har hittat både möjliga och omöjiga små fel för att välja bort. Tittar man så, visst kan man säga att den personen är för kräsen. Men samtidigt vet jag ju att det där stämmer inte heller. Det är något annat som ligger bakom, som gör att det bara är fel, att ingen duger.
För 7-8 år sedan var jag mycket i ett stall och hjälpte till, där fanns en kvinna som nyligen skilt sig. Hon samlade iho sitt liv med boende, djur, barn och jobb först under nästan ett år, Sen var det ut och flirta, ut och dejta, ut och försöka hitta en ny partner att dela framtiden med. Och det blev ett litet stående skämt varje gång hon skulle ut och dejta en ny man "Vad dissas den nya mannen för", har han keps, en gul t-shirt, fel skor, ja för det gick så långt att "felen" inte var personligheten, att det inte fanns samma värderingar osv. Eller rent utseende, som för smal, för tjock osv. Nej det gick över till verkligen fåniga fel som färg på klädesplagg osv.
Men så en dag så strålar hon, och har stött på en person som det bara totalklickade med. En som faktiskt till och med hade en hel del av de här "felen" hon dissat andra för. Och en kvinna, något hon förrut inte ens kunde acceptera att förhållande och kärlek mellan samma kön existerade. Hon är gift, och otroligt lycklig idag.
En annan jag känner har en väninna som är över 50 år, som letar en yngre lång, snygg, vältränad man, själv är hon lite gråmusvariant, kort och mullig. Mannen ska också ha pengar och ha hög standard. Det ska vara en troffé att visa upp. Hon dejtade och det var fel på det ena eller det andra. Ofta så föll det på att hon inte kände att han var snygg eller ung nog att visa upp, visa sig ute med.
Och nu är hon störtkär, i en kort man med lite ölmage och 64 år gammal.
Så jag tror att det här kräsna, att man hittar fel, är egentligen bara att man inte klickar ordentligt med personen. Och den dagen man gör det kan den mannen ha alla fel man dissat män för innan. Det spelar ingen roll.
Men klart man ska ju då också verkligen våga gå på hjärtat den dagen det känns bra och våga släppa alla yttre saker man lärt sig leta efter för att säga "nej det är fel". Och gå på hjärtats känsla.
För helt självklart så finns det någon för oss alla därute... ju äldre vi blir så är det tyvärr bara svårare och svårare att hitta ...
När man så äntligen verkligen kommit över
den här mannen som nässlade sig in bakom den mur som byggts upp. Och som hade flera flera egenskaper jag verkligen både uppskattar och älskar, ett sätt att se på livet, sätt att se på det här med hur man fördriver sin lediga tid. Allt bara stämde perfekt med mig och mina värderingar och mitt sätt att leva.
Men det höll inte.
Det tog mig sen 2 år att ens börja träffa andra, det tog mig 4 år att ha släppt allt, kommit över, det hugger inte alls oavsett. Det är mera bara en man som har en viktigt del av mitt hjärta som han alltid kommer att ha.
Så har jag bestämt mig att försöka igen, prova dejtingsidor, seriöst träffa några män, verkligen ge det en chans igen, det här med förhållande.
Just då dyker han upp igen. Vilken berg och dalbana jag gjort känslomässigt.
Just då dyker han upp igen. Vilken berg och dalbana jag gjort känslomässigt.
Så träffades vi på en lunch och flera saker bubblade upp, vad jag söker hos en man, som ingen annan ens varit i närheten av, HUR ska jag kunna hitta någon ny att ge en chans, när allt det där gamla kommit upp inom mig igen. Varför dök han upp nu....
Och varför bara försvann han igen? Släcker ner sin facebookprofil, försvinner tyst.
Nu vill jag skrika slå honom, det var så härligt att bara ha in honom i mitt liv igen, som vän. Det var bara det jag ville, det var hans om flirtade lite, det är han som är förlovad. Vilket jag accepterat, mera känner att så härligt att den här mannen jag älskar så mycket äntligen träffade en kvinna och blev kär, så kör att han gjorde det han aldrig skulle göra, förlova sig och flytta ihop.
Jag tog det, var bara så glad att han igen kunde finnas som vän.
Jag behöver vänner runt mig som jag tycker om och lyssnar på.
Så bara försvinner han, igen.
Nu vet jag inte hur jag ska göra.
Smsa fråga vad som hänt
smsa fråga om jag kan ringa
ringa utan sms och fråga om vi kan luncha
se vad jag får för respons eller förklaring
eller direkt skriva ett långt mail med alla tankar och känslor, inte kräva svar eller anklaga, bara helt enkelt förklara hur jag tänkt, känt. Få ur mig det.
Frågan är vad är bäst, vad kommer jag inte ångra, vad vågar jag?
Skönhet
vad är det egentligen?
Såg tidigare idag ett tv-program, eller en del, har ingen aning om kanal eller vad programmet hette.
Såg bara en liten tjej ca 8 år som fått födelsedagspresent, presentkort för att operera sin bröst när hon blivit 18 år.
Hennes mamma hade gjort jag vet inte hur många operationer och hon lärde sina döttrar hur dom skulle vara för att vara vackra. Tror hon skrivit en bok. Och hon och henne döttrar var kända för att det var en vacker familj.
För mig såg ingen av dom överdrivet vackra ut, sådär så att man verkligen tycker "en sån vacker tjej/kvinna". Jag räknar dom väl heller inte som kändisar eller direkt kända heller. Mera bara att det är en konstig syn på skönhet och vad man ska göra för att få den, hålla igång den. Som redan barn fostras till i familjen. Tror inte journalister flockas runt dom för att dom är extremt vackra, snarare för att dom är extremt "korkade" som gör detta med sina kroppar så tidigt man bara kan.
Så vad är skönhet, var är att vara känd. Eller är det inte viktigt vad man blir känd för, varför det skrivs om en, bara man uppmärksammas, vara bild kommer med i tidningarna? Sen om det är för att man är ganska urbotat korkad spelar ingen roll???
Skrämmande är när man ser mammor peppar sina barn åt det här hållet, utnyttjar sina barn på det här sättet.
När man glömmer bort vad som är det viktiga i livet.
Kyckling grillad på ölburk
är planerna inför morgondagen. Ska kryddas lite extra och sen ska den träs över ölburken. Ska bli riktigt mumsigt.
Den kommer få ligga in lite mariand över natten, för att dra åt sig kryddor lite extra.
Ett mörkt öl kommer det provas denna gång *ler*
Den bästa nageloljan jag någonsin provat
är inte för naglar.
Nej efter att nu av en slump och slut på min vanliga nagelolja, samt torra nagelband så tog jag det jag hade hemma.
Gliss Kur Oil Elixir, som jag använder lite lite av till topparna och lite lite för att få extra lyster i håret. Tog det som nagelolja. Och till min stora förvåning och glädje har jag upptäckt att så mjuka fina nagelband och så starka naglar har jag aldrig någonsin haft. En helt suverän olja för naglarna alltså.
Pratat med några andra som har naglar som ett intresse och det fanns en till som provat och gjort samma upptäckt. Nu ska flera prova.
Så man ska då inte vara rädd att prova produkter till andra saker än vad dom är gjorda till. Så mitt tips till er alla prova det som nagelolja. Behövs bara 2 droppar varannan kväll, smörj in nagelband och själva nageln.
Hur kan det vara så otroligt gott med
nybakade kanelbullar och kall kall mjölk?
Fotogragering
är verkligen en konst jag gärna skulle vilja lära mig. Att kunna alla små knep, inte som nu bara ta upp kameran och knäppa hej vilt.
Några säger att jag kan, för bilder jag delar med mig av är bra med allt som gör en bild bra. Och jag menar på att det är bara tur, jag vill kunna. Visst kanske man har ett "öga" för något, man tycker om det på ett visst sätt. Men det är inte samma sak som att kunna.
En väninna var snabb att ge tillbaka en sak jag sa till henne en gång när hon sa att hon aldrig gått kurs för att lära sig måla hon bara målar. Och jag sa att måste man gå kurser, kan inte glädjen och det naturliga, passionen försvinna i det man målar om man helt plötsligt börjar tänka på tekniker? Hon skrattade och svarade att en italiensk konstnär sa samma sak, att han tyckte att passionen i hans tavlor försvann när han började gå kurser för att lära sig tekniket.
Kanske har man en liten poäng där, att om något ändå blir bra, man gör det utifrån hjärtat, det man själv gillar. Så finns det kärlek, passion i det man gör. Och det räcker ju, det behövs inte massa teknik egentligen.
OM man nu inte ska göra vissa saker som att t ex ta bilder för en kokbok. Där maträtten faktiskt måste framträda rätt på alla sätt och vis. Det här var något jag inte ens tänkt på, men blev medveten om det här igår när jag sneglade på Masterchef Australia (går det ens att undvika något matlagningsprogram på tv idag? Tycker det går mest sådana om man ser till alla kanaler, och varianter av matlagningsprogrammen så nog sjutton måste det väl vara flest av dom?). Hur som helst så blev jag då medveten om att det där att lägga upp maten för fotografering är en konst och att sen då ta bilden så att maten gör sig rättvis på rätt sätt på bilden är inte alltid så lätt. Många saker som ska tänkas på.
Då är det ju tur att det finns kunniga fotografer *ler* som kan alla små knep, och inte bara sånna som jag, som bara tar bilder för att det är kul.
Grillad kyckling
är beställt tills ikväll, "på det gamla sättet mamma" tja bara se till att det görs på det sättet *ler* Så det blev till att försöka komma ihåg vad det var för kryddblandning jag gjorde då på det gamla sättet. Kanske det inte lyckas helt denna gång, men nu blev ett minne uppdraget igen, så nu ska jag helt klart få till det så att det blir på "det gamla sättet".
Det börjar bara bli mer och mer kul att laga mat, baka, prova nya recept, leka fram just den smak som jag gillar. Det är också ett sätt att se på att jag själv mer och mer kommer tillbaka och mår bättre och bättre. Och det är en underbart känsla.
Börjar till och med snegla på vad som ska göras till julbordet. Vilka saker som ska göras helt själv eller inte. Det lutar igen till att det mesta kommer att göras själv, som jag gjorde förr *ler* och det ger en glädje inombords.
tumblr
var ju riktigt skoj, eller ska jag säga avkopplande sysselsättning när jag inte kan sova. Att dela med mig av bilder jag själv gillar, som tilltalar mig. Att visa upp dom och skriva några ord till.
Bilder som berör mig, bilder som har någon form av betydelse för mig.
Jag som samlat bilder på datorn i evigheter, egna och fina bilder jag bara tycker om. Och just nu är det här precis lagom. Och inte är det tråkigare när andra uppskattar mina bilder, ja båda mina egna och bilder jag berörs av, genom att gilla eller "reblogga".
En bild kan verkligen säga mer än 1000 ord, men med några ord till blir det ännu mer :)
Bachelor
några gamla repris program snurrar på tv, igen. Nu tänker jag inte bara på just detta program utan alla andra man ser som är av den här formen. Så funderar jag. ÄR män verkligen så "dumma" för dom går så lätt på tjejerna som manipulerar och gör sig till för att passa in och snärja. Och det är så genomskinligt. Märker dom inte att det inte finns något äkta hos dessa tjejer/kvinnor?
De här jag tänker på från alla programmen är ju så otroligt lätta att se att det inte är äkta. Men min tanke är då ofta, SÅ dumma kan bara inte män vara, jag vill inte tro det. Så jag väljer att tro att det är för programmets bästa, att det ska vara intriger osv. som dessa tjejer får vara kvar. Att det inte är mannens egna val utan det ska bara vara vissa som ska vara kvar.
Det känns bättre att tro så än att tro att män är så dumma varelser, men sen så ser man till verkligheten så kanske jag får erkänna att jag har fel *ler*
Blev en lill lördagmyskväll
det laddas med Jurassic Park filmerna och vi provar OLWs nya chips From England with sourcream & chives. Men det blev inte någon höjdare - ungarna har redan smakat och betyget var "mamma vi hade lika bra kunnat ta dina" Det säger att det inte är god alls. Ja för att då jämföra, mina är vanliga salta släta.
Men dippen jag valde blev mera godkänd, jag själv tänkte att jag gärna har den här till en grillad köttbit eller tacos.
OLW Cheese & Chili, helt klart lite sting i den och det gillas av mig.
Hemma gjort potatismos
är så otroligt gott, men så då och då (en eller två gånger per år) erkänner jag att det är jätte gott att fuska med pulvermos. Koka korv, majonäsgurka, rostad lök, grillkrydda, senap och ketchup. Och det var en sån dag idag. Det blev snabbt bestämt att pulvermos och korv fick bli dagens lunch.
Till kvällen är det hemmagjord lyxpizza på menyn :)
Dieter, träningsvarianter
oj oj så många det finns.
Inte bara det gamla vanliga Viktväktarna, flygvärdinnedietet osv. Nej nu finns det LCHF, GI, 5-2 och alla andra varianter däremellan och runtomkring, Vad är egentligen rätt, vad är bra för kroppen, vad är farligt.
Det sista är ju denna 5-2 diet, och alla är lyriska, alla skriver om hur bra det är. Det har kommit ut en uppsjö av böcker. Och så kom då det här sista som alltid kommer. Även om alla faser, långsam start/explosion alla ska göra det och alla berättar hur bra det är/några har blivit anhängare typ en sekt andra har lagt av helt/sen att det är farligt att göra.Det brukar ta ett litet tag från första fasen, till sektanhängar andan, till det här att det är farligt. Men nu har det gått på mindre än ett år, ja faktiskt bara ca halvåret.
Nu har jag inte läst allt som stått om dieten, och absolut nästan inget om varför det skulle vara farligt. Men att det ska vara inkörsporten till ätstörningar. Men är inte det mesta som gäller dieter den inkörsporten, för att inte tala om modet, alla modellprogram med så smala modeller att det är mer klädhängare än personer.
Är det inte farligare och där man borde eller måste starta att ändra inställning. Det är hur man ska se ut för att vara vacker och lycklig. Att det enda som gäller är att vara smal smal smal och ha så mycket pengar som möjligt och lite till.
Att det är där man ska börja att visa att lyckan ligger inte i hur smal man är, att smalt är vackert, eller hur mycket pengar man har. Lyckan ligger i helt andra saker.
Att det är där man ska börja att visa att lyckan ligger inte i hur smal man är, att smalt är vackert, eller hur mycket pengar man har. Lyckan ligger i helt andra saker.
Det senaste jag hörde om, det är inte det senaste, men jag har bara inte hört om det innan, Fyratimmarskroppen; http://www.fyratimmarskroppen.se/. Jag har inte alls satt mig in i vad det är, förstår att det är diet och motion. Men har ingen aning om vad eller hur, Har en vän som provat nu i 14 dagar och är lyrisk, gått ner 5 kg och tycker att detta är vad man ska göra.
Så tittar jag på vad han gjort. Jo han har ätit bönor o nötkött/biffar men lite kryddor. Ingen variation, sen har han lagt på någon jobbingtur i skogen. Klart att han rasar i vikt första veckorna, men sen då? Jag tror inte alls att det kommer vara bestående. Men han är övertygad, detta är hans grej, detta kommer han använda sig av först för att nå målvikten men sen att leva efter.
Men tydligen är det en av nycklarna i dieten, ät samma sak, tråkigt men lätt, man behöver aldrig välja, man vet.
Men tydligen är det en av nycklarna i dieten, ät samma sak, tråkigt men lätt, man behöver aldrig välja, man vet.
Jag är lite frågande angående dieten *ler* kanske idé att från start lära sig variera, laga roliga rätter. Annars lär man nog tröttna ganska så snabbt på det där och sen stå inför fakta att vad ska jag äta. Lätt att hoppa tillbaka till det gamla när inte man från start ändrat om på rätt sätt.
Förklaringar, vad är det egentligen
för vem är en förklaring till för? Är det mest för den som levererar den eller mest för den som mottar den?
Det är en otroligt bra fråga. Och när man tänker efter när förklaringar kommer från någon och varför så kan man nog snabbt konstatera att en förklaring och egentligen inte ens är en förklaring utan det kan vara något helt annat.
Förklaringar jag får kan jag dela upp på följande sätt:
* En förklaring jag vill ha, behöver den för att förstå något eller någon, att slippa missförstånd.
* De mest viktiga förklaringarna uteblir ofta.
* De mest viktiga förklaringarna uteblir ofta.
* En förklaring ska ibland ändras och bli en ursäkt, men det verkar vara lättare att komma med en förklaring än en ursäkt.
* En förklaring är ofta rena lögner eller bortförklaringar.
* En del förklaringar kommer till mig men borde ges till någon helt annan person.
* Många förklaringar är mest viktiga för den som berättar den än för mottagaren.
Så vad är som oftast en förklaring egentligen?
Pimpar anteckningsblock som ska bli dagbok
Jag nu är snart den gamla fylld till sista sidan med ord. Massa tankar, känslor som både är glädje och ledsamheter. Tyvärr mer av det sista. Hoppas den nya kommer bli annorlunda och fyllas med massor av glädje och roliga saker, framsteg, utveckling, utmaningar jag tar mig för och genomför, för nej jag behöver inte klara dom, det är inte det viktiga. Nej det viktiga är att jag tar till mig en utmaning och sen genomför den. Resultatet ska bara vara att jag gjorde mitt bästa.
Dagboken, vet precis vad jag vill ha, men inte hittar jag någon sån inte, eller jo men ger inte över 100 kr för en anteckningsbok. Så det blev en enklare variant som nu pimpas till lite.
Knallrosa är omslaget, märker att sommaren gått i den här lite neonrosa, knallrosa färgen. Naglar, sjal, väska och nu då även dagboken. Det går bara med automatik att jag väljer just den saken som har den färgen. Tänker inte ens på vilken färg för när jag gör det så väljer jag oftare en lite mer diskret färg. Den knallrosa får stå tillbaka.
Men inte nu tydligen *ler*
Undrar jag var det betyder om man ska analysera det och om man tror på att saker betyder något som man gör. Att det är tecken för något speciellt.
Nu blir jag ju tvungen att googla lite ju *ler*
Symbolik: Vänskap, ära, kärlek, universell kärlek.
Rosa är barmhärtighetens, kärlekens och renhetens färg. Den kan reflektera glädje, tröst och en stark känsla av samhörighet. Rosa i auran tyder på att personen är stillsam och anspråkslös. Det kan även indikera att personen älskar konst och allt som är vackert. Rosa i auran kan tyda på förälskelse eller kärlek till mänskligheten.
Beroende på vilken rosa nyans det rör sig om kan den även vara tecken på omogenhet, i synnerhet om det rör sig om en smutsrosa ton.
Enkelt är ju så gott
idag var både dottern och jag lite småtrötta och hade dålig fantasi gällande mat. Så det blev skivad potatis gjort i ugnen med lite vitlök och örtkrydda, blåbands bearneisesås *ler* och fläskfilé bara stekt i ganska tjocka skivor. Potatisen blev lagom klar när hundarna fick en promenad, sen tog det andra ingen tid alls och vi som var lite lata fick får mat snabbt.
Dottern startade upp en film, och självklart blev det en av hennes favoriter, Gladiatorn. Så där lär hon sitta resten av kvällen, själv lyssnar jag mest och småtittar lite.
Mätta och belåtna *ler*
Just nu har jag en dålig period
där jag irriterar mig på allt och alla. Där jag är avundsjuk på vänner som har hittat sina partners. Hur det gullas och skrivs på t ex facebook men även andra ställen och på andra sätt. Det är åhhh så jag älskar och åhhh så fantastisk, min skatt, mitt allt bla bla bla.
Fattar bara inte varför jag känner såhär mot dom för samtidigt vet jag att det inte är så bra.
Jag vet att den ena som ska flytta ihop med sin nya, ja dom köper hus, det har inte ens gått ett år och vi ska inte tala om hur många gånger det varit slut i det förhållandet. Hur hon gnällt och klagat, inget är bra. Eller jo när han släpper allt annat, sina barn, sina vänner, allt bara sätter henne i centrum bara ser henne och ger henne aktiviteter. Nu tog det slut en längre tid och sen helt plötsligt är dom tillsammans igen och köpt hus. Och jag kan gissa, det var hans sista kort för att få tillbaka henne "se vad jag vill, vi köper det där huset du vill ha" och hon nappar för hon ser bara det hon vill ha.
Eller manliga vänner som om och om igen är så nere och frågar hur han ska göra, som säger att man kan tydligen inte få allt, man får nöja sig och vara glad. Ibland är han så nere så det gör ont i mig.
Ändå kvittras det och det öses ut om hur kära, hur lyckliga, deras paradis osv. Och trots att jag vet bakgrunder så blir jag ändå avundsjuk på fasaden dom sätter upp. En fasad jag ofta undrar är det för att övertyga andra eller sig själva om hur lyckliga dom är? Ändå känner jag ett starkt avund idag, jätte nere, ingen vill ha mig. Fast vet ju att det också är fel, det stämmer inte heller. Det är väl mera så att jag inte vill ha dom som vill ha mig och dom som jag vill ha vill inte ha mig.
Fick ett mail idag
på en community jag ofta är på, pratar med folk, mest gamla vänner. Diskuterar i olika ämnen o forum. idag då så får jag ett mail från en man jag aldrig tidigare pratat med privat. Har sett nicket i diskussioner så det var inte helt nytt. I mailet finns en rad, några få ord, frågan:
Hej !
Har Du lust att chatta med mig kanske?
Har Du lust att chatta med mig kanske?
Jag satt och fördrev lite tid medan maten skulle bli klar, kyckling tar ju lite tid att grilla så jag svarade att visst kunde vi chatta lite. Han läser inte ens svaret förrän 2 h senare, då har jag till och med hunnit äta *ler*. Så intresserad var ju han av att chatta eller så kanske han inte ens trodde han skulle få svar inte vet jag. Men då kommer följande:
Var träffas vi ? Såg ditt meddelande först nu :)
Jag svarade ganska snabbt igen, satt ju vid datorn. Det svaret har han inte ens läst än. Så intresserad var han eller vem vet han kanske fick ett napp snabbare,
Ja nu var ju inte mitt svar kanske ett napp eller det han ville, för jag skrev bara att chatta var väl att prata via nätet, det skrivna ordet, eller hur?
Men blir intressant att se om jag får svar på den frågan. Hur han såg på vad chatta är. Kanske jag missat något, kanske det numer heter chatta istället för snabb/blind date *ler*
