en kvinna en liten bit förbi mitten av livet. Kallar mig "normal" och ses nog fortfarande av andra utifrån som levnadsglad, omtänksam, kreativ person. Men just nu inombords har allt fallit sönder. Och steg för steg, dag för dag, försöker jag ta mig tillbaka. Tyst och obemärkt av de jag har nära mig. Jag är bra på att dölja vad jag känner... men livet är härligt och jag är positiv för det mesta. Söker det goda det roliga och håller fast vid det istället för det som drar ner mig, men tillåter mig att ha stunder då jag deppar och verkligen tycker synd om mig själv.
