Lite mer tankar om det här att attraheras av någon
jag fattar inget alls just nu!
Varför jo för att jag reagerar så starkt på man på jobbet. Jag förstår inte alls varför, han är inte alls min stil, han är till och med upptagen. Men det räcker med att se honom eller prata med honom så slår hjärtat hårdare. Han har varit bort nu ett tag och jag har lyckats med att inte ens tänka på honom. Så av en slump hör jag någon ropa på en vän, vännen hade samma namn som han. Direkt när namnet hörs känner jag hugget i magen och värmen i kroppen. Det var inte ens en situation där jag tänkte på jobbet eller honom eller något åt det hållet. Ändå denna reaktion.
Jag undrar varför? Jag vill inte, ser liksom inga saker som är direkt det jag vill ha hos honom, ändå så känner jag såhär *suckar tungt* Det är inte kul alls, det känns mest jobbigt. Och mest för att jag inte alls förstår varför. Om jag tyckte han var ruggigt snygg, visst, eller om han var singel, och intressant på andra plan. Alltså inte hade småbarn, eller var överaktiv som person osv. Men nu, jag fattar inte alls varför jag känner såhär.
Försöker att inte tänka på det så mycket utan istället tänka på ett annat sätt, att det är intressant och bra att jag inte är kall, låst och inte kan känna längre. Men det kan jag ju tydligen, det är bra. Ja känna kan jag, men det är fast i gamla kärlekar, det där jag accepterat att det är som det är, vi har inte samma känslor för varandra. Men istället blivit bra vänner. Och det gör mig glad att få ha kvar personerna i mitt liv.
Kanske en trygghet att ha någon att älska men veta att det inget blir. Att vi kommer bara vara vänner. Kanske det är mera rädslan för det nya som gör att jag trott mig vara kall och inte kunnat attraheras av någon ny man. Nu bevisas motsatsen. På gott och ont.
Får ta och fundra på om jag ska analysera mera om varför eller försöka släppa det, stoppa känslorna!
