Så jag har letat efter detta recept, provade göra dom här underbart goda små bollarna i somras, Så skulle jag göra dom igen och hittar inte receptet. Men skam den som ger sig, systematiskt har jag gått igenom alla ställen där det kunde finnas, varje lite mapp, varje lite fil, varje dagbok osv. Och till min stora glädje NU är det hittat....

 

 

har vi här, eller jag är inte med, jag gör annat. Har lite svårt för det där om jag ska vara ärlig och sen vinner jag aldrig något. 

Men båda döttrarna sitter glatt och skrattande och kryssar på sina brickor i hopp om att ha lite tur. Vi får väl se hur det blir med det, är nästan slut och ännu ingen tur, så antar att det inte blir något. 

Det viktiga är ju att man har kul och roar sig. Eller??? *ler*

 

Idag har vi hunnit med en gräslig massa saker. Lite lustigt egentligen hur man vissa dagar tycker man jäktar runt för att hinna och man får inte ens en liten sak klar. Nästa gång får man många flera saker klara än man kunnat drömma om, Som bada och föna hundar, tvättstugan, gardinbyte och lite dekoration med ljusslingor, omplattering av en blomma, dammsugit, skurat golven, städat badrum, promenad, gjort i ordning matlådor för 3 dagar. Ja det har varit bra flyt idag och ändå massa tid över att båda prata i telefonen med en väninna som tagits in akut igår kväll för en operation och sällskapat en väninna med lite chatt på hennes tågresa hem. Så inte kan jag klaga på vad jag hunnit med.

 

I veckan längtar jag verkligen efter min sista räkning, hoppas hoppas den kommer så att jag får detta klart nu, det jag längtat och väntat på så länge. Vore så skönt att se slutet på en fas i mitt liv.

 

 

det är då jag hamnar i den där känslan att jag äter, tröstar mig med mat. Oftast fel mat och på tok för mycket mat, kanske mest det sista. Ikväll när den här känslan av, ja jag vet inte vad jag ska kalla den. För det är inte rakt av att jag är ensam, så kan inte säga ensamhet, för jag mår bra ensam, och jag var inte ens ensam hemma. 

Nej det är en annan djupare känsla av något annat, avsaknad av kärlek. Kärlek mellan ett par, det där som man bara kan få och ge till sin partner.

 

Ikväll kom den här känslan över mig som ett rasande tegelhus, alla tegelstenar rätt i huvudet. Inte skönt alls. Så det blev  lite tröst i ätandet. Ikväll var det mys med lite plockmat, lite av tapas, räkor och ost.

 

 

 

men det har varit tungt den här veckan. Både att komma iväg men också att träna för att inte tala om hur kroppen känts efter. Ont i knäna, men jag kommer försöka stå ut, hoppas det är mest muskler. För jag tror att jag verkligen behöver göra detta för att förbränna mera.

 

Vill ju gå ner i vikt, minst 0,5 kg i veckan, blir det mindre så lessnar jag det vet jag, står jag still o stampar lessnar jag och slutar. Och jag vill inte sluta nu, nu ska jag ta mig igenom detta och se till att jag klarar det. 

 

Så nu kommer jag göra på ett lite annat sätt än jag gjort innan, ont blir inte lägga av och gör något annat, ont kommer bara innebära att jag tar det lite lugnare och känner efter ett tag, sen ökar, och hoppas att det mesta är oträning, ovana, nytt alltså nya muskler och därav känningar. Ja man ska tänka positivt. muskler kan göra jäkligt ont, eller så gör något annat ont tills musklerna blivit starka nog att stödja. Oavsett så kör jag på även nästa vecka,

 

Och ska även den veckan försöka ta mig till gymmet kl 7, mindre folk, så det går fortare att göra det jag ska. Och sen är jag ju klar med det så jag kan njuta av dagen i tanken att jag varit duktig och inte har det kvar till senare. Det ska klämmas in osv.

 

Den här veckan har jag inte ställt mig på vågen, så det är något som sker nästa vecka istället. Får se om jag tar måndagen eller onsdagen till att se om jag ska vara jätte glad - all nedgång, eller att det stått still eller gått upp. Jag vet ju hur jag brukar göra när jag börjat ta tag i vikten och träning. 

 

Ikväll ska vi ha lite ät/mys kväll fast med nyttiga saker. Men imorgon kommer det att bli lite mer onyttigheter till melodifestivalen. Jag längtar redan till imorgon kväll *ler*

Just nu när det är kallt ute och man efter att ha varit ute kan känna sig frusen finns det absolut inget godare än en kopp varm choklad, gärna lite "upphottad".

 

Den absolut bästa chokladen gjorde farmor, hon blandade kakao o socker, inte b´boy för henne. Och visst är det godare att ta den lilla extra tiden att göra så,

 

hon hade 1 del kakao, 2 delar socker (går ju att variera beroende på hur söt man vill ha den)

sen blandade hon ut med vispgrädde tills det blev krämigt - så på med het mjölk o röra ut chokladen. Toppa med vispgrädde.

 

 

 

• 2 msk vetemjöl 
• 3 msk citronsaft
• 1/2 tsk salt 
• 1 msk kapris, avrunna och hackade 
• 4  tunna skivor kycklingbröst 
• 1 tsk osaltat smör 
• 2 tsk olivolja 
• 2 msk hackad färsk bladpersilja 
• ca 1 dl hönsbuljong

ja det här att vara positiv, att vilja mera, vilja fortsätta, känna att det går bra 

till att känna att nej jag skiter i det, jag orkar inte, jag klarar inte detta

Jag vet att man gör allt själv, jag vet att jag också som person inte fungerar på massa överdrivna positiva ord, det känns mest falskt och fånigt. 

Men det är verkligen nu jag känner att det hade inte varit dumt alls att ha någon att kunna prata med, bolla med, någon som stöttade och drog med mig när jag har dessa dippar. VET att dipparna kommer ofta i starten men sen mer och mer sällan. Men vad hjälper det att man vet, när man sen ändå inte kan stå emot.

 

Den här veckan har jag inte alls gjort det jag tänkt mig när det gäller träningen. Gått till gymmet måndagen och promenad på 30 min varje kväll. Men jag har inte varit helt lat, jag har istället både måndag och tisdag kört ett pass på 30 min rörelse tills pulsen ökade och jag blev trött och svettig. Sen en promenad på 20 min. Måste lära mig att se det som är bra, det jag gjort, inte som jag gör nu. Jag ser mera att jag INTE gjort det jag tänkt mig. Det är så starkt denna känsla av vad jag inte gjort att det överskuggar helt att jag faktiskt gjort något. 

 

 

när man ska vara hälsosam och dricka en hel del vatten så ledsnar ialla fall jag till slut på det. Det blir nästan en pina att ens tänka tanken att man ska dricka.

 

Tur att det finns så många bra saker man kan ha att smaksätta sitt vatten på. För att det blir variation på smaken, men också för att göra vatten än mer "nyttigt"

 

Citron eller apelsin gör vattnet fräscht.

Gurka är också jätte gott att ha i, jag som själv har en liten fix idé speciellt när mitt blodvärde sjunker, att äta is, har kommit på att om jag tar vatten som smaksats med gurka så blir isbitarna ännu godare *ler*

Äppelskivor, här man man variera med söta eller lite syrliga äpplen, man kan även lägga i en kanelbit för att ge lite extra smak.

 

Men något jag inte provat än, som ska vara gott sägs det, och bra för ämnesomsättningen kommer igång mera, det är att ha cayennepeppar i vattnet. Vill man komma åt cayennepepparns egenskap att kicka igång ämnesomsättningen men känner att bara det i vattnet låter varken gott eller roligt, så man man skiva någon jordgubbe och några blåbär, blanda med lite cayennepeppar innan man lägger det i vattnet. Så blir vattnet sötare men med lite sting.

 

 

 

Nu har jag äntligen provat. Varit påväg länge att prova för att själv få smaka detta otroligt nytta frukt. Nu är det gjort och jag vill nu ha mina granatäppelkärnor till min frukostmüsli varje morgon. Delvis för att dom är goda och lite roliga i konsistensen, känns lite annorlunda att äta dom. Men mest för att dom är så otroligt nyttiga.

 

Och nu har jag ju även kommit på hur jag ska göra för att få ur kärnorna utan att det skvätter jucie över kök och mig :) För det är nackdelen att jucien är röd och ger fläckar som inte är allt för lätta att få bort.

 

Såg att ICA har frusna kärnor, låter som en kanon bra idé. Bra att ha i frysen om jag inte får tag på färska. Även om färskt alltid är bäst så är det bättre än inget.

Läste att man kunde frysa dom själv, men det känns lite onödigt mycket jobb om det redan finns att köpa förpackade frysta året om. Ska vara att när man fryst själv vet man exakt vad man äter.

 

Det bästa med färsk frukt är att dom håller sig länge, i rumstemperatur en eller någon vecka och i kylen minst en månad. Det gillar jag verkligen, att det inte är en frukt som behöver ätas upp direkt, man kan köpa hem lite flera när det är säsong eller ett bra pris.

Färska granatäpplen finns att köpa i välsorterade fruktdiskar, främst under vinterhalvåret. Välj ett granatäpple som känns tungt i handen, då innehåller det mest fruktkött. Om du inte ska äta det samma dag så välj granatäpplen som är röda i färgen. Under mognadsprocessen gulnar de för att till sist bli brunröda när de är helt mogna. Undvik granatäpplen med torrt och hårt skal, de har lagrats för länge.

 

 

jag förstår mig inte på dom, inte hur dom tänker, varför dom agerar eller inte agerar, säger eller inte säger det dom gör.

Men samtidigt så vill jag verkligen göra det, vill förstå, vill slippa undra varför.

 

Det enda jag tycker jag lär mig när jag försöker förstå, är att dom inte går att lite på. Så kan det väl inte vara? Alla män kan väl inte vara sådana lögnaktiva egoistiska svin? 

Jag vill så gärna tro att det finns fina seriösa ärliga män kvar. Men finns dom kan det inte vara lätt för dom i detta samhälla som är idag. När övervägande är svin, och gör att vi tjejer/kvinnor blir så misstänksamma och svåra att komma in på livet.

 

Jag hade en man som förebild, en jag träffade för många år sen, blev kär i och verkligen kände tillit till. Det han gått igenom, de värderingar han hade och hur han agerade. 

Så efter många års tystnad får vi kontakt igen. På gott och ont, jag är glad att ha kontakt igen, MEN nu har jag ingen förebild längre, ingen man att kunns dähs "det finns... och finns en finns det flera". 

Vad säger man då när den sista mannen man trodde skulle agera på ett visst sätt gör det. Då tappas allt hopp, det lilla som fanns kvar om att det finns män att lita på fullt ut.

 

Så tänker jag, kanske det är för mycket begärt att vilja ha en partner, en som är ärlig, trogen och där man har det där livet jag vill ha tillsammans med. Kanske jag får nöja mig med att ha någon. Men som inte är ärlig eller trogen, men jag har någon ialla fall, någon att dela en vardag med. Men stå ut med oron över när och med vem, hur ofta osv. 

 

Men är det ett sånt liv man har framför sig? Ta vara på stunderna man har tillsammans - men inte tänka utanför, Försöka dämpa oron som äter upp en från insidan. 

 

Jag tror att det är just dom två valen jag står mellan, vara ensam eller ha någon där jag accepterar att det inte finns trohet och ärlighet.

 

 

Ja jag har undrat en tid över hur otroligt mycket russin det finns i min müsli, och det är oavsett vilken sort jag köpt hem. Tycker inte alls att det ser ut att vara så många russin i som jag sen upplever det som. 
Men se nu här på söndagsmorgonen så kom jag på varför *ler*. Min dotter äter oftast gröt, men då och då tar hon en tallrik med yoghurt till frukost, och då tar hon från "min" müsli, bara det att hon gillar inte alls russin, så hon sorterar glatt ur dom och låter dom ligga kvar. Så det är därför jag tycker det är många russin, för hon tar ju inga *ler*.

 

 

Ja dessa piller som ska vara bra när man har riklig mens, som ska hjälpa till att göra det mer drägligt och minska.

 

Jag har nu ätit dom ett tag, igen. Hade dom även när jag var yngre, sen har det inte behövts. Nu finns ett behov av att få den hjälpen.

 

Det är bara det att jag har inte bestämt mig för om dom är bra eller dåliga. 

 

Man ska blöda mindre för att kunna ha en vardagligt liv dessa dagar. Och det gör man, man blöder mindre så det fungerar. Säger inget om det....

Så visst man blöder mindre i mängd under ett dygn, vilket gör att skydd fungerar mer än 10 min.... man kan göra saker utan rädsla för att det ska blöda igenom på kort tid.

 

Men sen är frågan, blöder jag verkligen mindre under hela tiden? Jag äter dom ju också för att inte tappa så mycket blod, för mitt järnvärde. Bara det att när jag äter dom, så visst jag blöder mindre per dygn, men jag blöder istället flera dagar. Så i längden är det helt klart inte mindre, det bara stoppar upp och det blir fler dagar istället.

 

Och ska jag göra något, så är det bra att jag kan få det att blöda mindre mängd men det är jobbigt att det istället blir flera dagar. Så istället för 7-9 dagar blir det upp emot 12-14. DET är inte alls skoj. 

 

Så jag vet inte alls om jag tycker dom är så bra eller.....

ja vuxna sådana, men det är ju ändå ens barn. Den ena bor fortfarande hemma så att hon skulle ramla in under natten var ju ganska väntat. Men inte så tidigt som halv 1 och inte så rund under fötterna som hon var, men glad. Det är huvudsaken, glad och hemma. Då är mamma nöjd.

Men hennes syster har också hamnat här i natt. Kom tidigare, hund och hon ramlade in runt tovlsnåret, hon ännu fullare, eller kanske det mer var sinnesstämningen, ledsen, som avgör hur man uppfattar dom. 

Båda har nog av olika anledningar fått i sig en drink eller två för många, och när ingen av dom varit ute och roat sig samt druckit mer än ett glas vin sen innan jul, ja då tar alkoholen ganska snabbt och effektivt. 

Nu sover den ena i sin säng och den andra är väl nerbäddad i soffan. Övervakade av mig och sina hundar, som rullat ihop sig nära nära sina mattar. *ler*

 

Mina älskade döttrar, så lika på ett sätt men så olika på ett annat. 

 

Sitter och tänker på hur svårt det är när ens barn är ledsna, även som "vuxna". När dom kommer, jag vill bara kunna ta bort det där "onda" men jag vet att vissa saker måste dom klara av själva. Men det är svårt.

Som när det gäller pojkvän, och jag som mamma inte ens gillar killen, tycker han beter sig som ett omoget svin. Men dom känslor man har är svåra att styra för oss alla och nu är dottern kär i honom, Jag försöker att delvis säga min mening, hur jag ser på det, och ja alla hennes vänner också, alla tycker han är trevligt i och för sig, framför allt först, men efter några gångers umgänge så får alla en sorts agg till honom och det är något som inte känns bra. Men sen delvis stötta henne i hennes val. Att försöka få någon att göra på ett visst sätt gör bara att dom agerar tvärt emot. Så jag försöker lyssna, råda, prata och stötta utan att tala om HUR hon ska göra. Inte lätt inte. 

Just nu skulle jag helst vilja åka så trycka upp fanstyget mot väggen och tala om för honom vad jag tycker och anser om den lille skiten. Men så kan man ju inte heller göra, eller kan man...?

 

Hur som helst måste jag ändå säga att det känns väldigt bra att ha en så fin kontakt och nära kontakt som jag har med mina tjejer så att dom aldrig någonsin känner att dom inte kan komma till mig. Oavsett hur eller vad eller varför. Fulla ledsna glada nyktra oroliga upprymda förälskade undrande - jag finns, stöttar dom i deras val, men säger ändå min mening på ett sätt som gör att dom får veta den men utan krav. Dom är för gamla dom måste göra sina egna val misstag och lärdomar.

Idag var jag och handlade och så gick jag förbi fikonen, dom färska. Och tänkte att jag måste ju prova. Så jag köpte ett. Ja när jag inte vet vad det smakar eller hur jag vill använda det, utan bara för att prova så nöjer jag mig med en fånigt liten mängd.

 

Tänkte smaka på det ikväll, men se det glömde jag bort, helt faktiskt. Så det får bli att provsmaka det imorgon istället.

Jag har småplockat, jag har diskat, jag har varit ute på en tidig morgonpromenad i härligt lätt snöfall, jag tog en långra promenad vid 11 tiden för att det var sånt fint väder, härligt med sol. Hur snön gnistrar i solen. Jag blir så glad, så lycklig, så lugn och harmonisk när jag går ensam ute en sån här fin dag. Det bubblar av glädje inombords.

 

Nu ska jag ta och göra min kvällsmat, kålsoppan. Passar på när jag är ensam. Lunchen blev det rester, fattar inte bara att det var så lite kvar *ler* sen igår. Från kycklingen, det är bara för gott när man grillar kyckligen trädd över en ölburk med massor av goda kryddor.

 

 

 

 

 

 

så har då ett dygn av lite overklig känsla, sen ett dygn av att landa och inse att det var så stor viktnedgång vecka 1. Till att ge en egen press på mig själv och en oro, hur ska jag klara detta, tänk om det bara var en lyckoträff, tänk om jag inte alls kommer gå ner mera, tänk om jag istället går upp.

 

Märker att jag får tankar om att jag måste gå oftare på gymmet, att jag ska promenera längre och kanske lägga in en promenad till. När jag äter sneglar jag på maten och tänker, kanske jag inte ska äta allt utan dra ner på maten.

 

Alltså en inte så bra inre stress på mig själv gav den här siffran mig nu när jag landat lite och börjar tänka logiskt, eller kanske det inte är att ha landat än, och definitivt inget logiskt tänkande. Utan mera icke logiskat med en stressande tanke på sig själv. Den måste jag försöka släppa annars kommer det inte bli bra.

Vara nöjd med det jag åstakommer, känna mig nöjd varje gång jag gått till gymmet, varje promenad, varje dag jag avstått från onyttigheter och ätit bra. Sen ta varje dag, men även om det blir något litet fall så inte ta det så stort, det stör inget om det är enstaka fall, bara ge sig upp på benen igen och fortsätta.

 

Och absolut inte dra ner på maten, äter man för lite går kroppen in i "svält" till slut och då sker heller inget, mer än att man går upp i vikt om man så tittar på ett äpple extra. Vet att det är viktigt att äta, för att få bränsle att orka träna och för att förbränna. Men det är så hårt inmatat i en på något konstigt sätt att ska man gå ner i vikt, så kommer man svälta sig, men får ingen mat, man kommer vara hungrig. Men jag vet att det snarare är precis tvärt om. Äter man rätt, alla måltider och rätt sammansatt mat och någon liten mellanmål så är man snarare mer mätt än när man äter dålig mat och inte alls håller koll på vilka mål man äter och när. 

 

Nej måste få bort pressen i huvudet om att jag ska uppnå denna siffra igen, inte ens Biggest Losers deltagarna som tränar dynget runt klara av det *ler*: Utan se till att jag gör rätt inte till siffran, se allt i det långa loppet istället för det korta vecka från vecka. 

 

Svårt men det ska nog gå om jag får någon vecka till på mig. 

Att viner, öl osv har sina fantaster som smakar av och på olika sätt beskriver smaken på drycken det vet jag. Ofta kommer smaker med som jag alltid funderar över hur man kan känna smak av, jag gör det ialla fall inte. Men jag är ju inte heller någon expert som sitter och verkligen smakar av, känner av. Nej antingen är det gott eller inte så enkelt är det för mig.

 

Blev förvånad över att det här sättet att beskriva en dryck, men en cirkel för t ex sötman eller andra mått för att beskriva torrt, beskt, mörkt osv. Sen då alla dessa ord, för andra smaker som man ska kunna känna av, för att förklara hur det smakar. Det sättet fanns på socker också. 

 

Att socker är sött är väl ganska klart men tydligen så kan man mäta styrkan i smakupplevelsen via ett cirkeldiagram, sen så finns det mängder av ord som beskriver dom olika sockersorternas smak. Jag kan förstå när det står karamell, kola för det är sött, ja även bränd men när det står salt och lakrits då blir jag lite förvånad. Men ändå var det lite skoj, Och kanske jag gör som dom tipsar om för att själv känna skillnaden, köpa några olika sorter, göra chokladtryffel och rulla i dom olika sockersorterna för att själv känna skillnaden. Leka lite med andra sockersorter än dom jag normalt använder när jag bakar. 

 

Här kan ni själva upptäcka dockrets stora smakvärld *ler*

 

www.dansukker.se/se/produkter/upptack-sockrets-stora-smakvarld.aspx

oj så många olika varianter det gick att finna. Jag måste säga att det var då inte fantasilöst på hur man gör sin kålsoppa. 

 

Den enklaste varianten som kommer att göras till kvällen är:

 

1 vitkålshuvud,  ca 1,5 kg
50 g flottyr
1-2 msk sirap
2 l vatten
5-10 kryddpepparkorn
5-10 vitpepparkorn
salt

Skär kålen i fina strimlor.
Bryn kålen i matfett.
Koka upp vattnet med pepparkornen.
Lägg i kålen och koka den mjuk under lock i ca 15 minuter.
Smaksätt soppan med salt.
Servera med frikadeller eller korv, tex prinskorv eller fläskkorv i bitar.
Man kan även koka soppan i buljong efter ett köttkok och skära ner köttet i soppan innan serveringen.

------------------------------------------------------------
Och det här är ett recept som jag bara måste prova, även om jag kommer få göra "köttbullarna" även utan fyllning, för den kommer inte gå hem hos andra i familjen.

Kålsoppa med fyllda köttbullar
4 portioner

Köttbullar
1/2 kg nötfärs eller lammfärs 
2 msk långkornigt ris okokt
1 medelstor gul lök finriven
salt och peppar

Ett stort russin eller små kärnfria katrinplommon till varje köttbulle

Soppa.
11/2 liter god köttbuljong
3 medelstora potatisar
1 stor lök
250 gram strimlad röd eller vitkål
1 kryddmått stött saffran
2 sharlottenlökar
50 gram smör

Blanda färs, ris, lök, salt, peppar i en skål
Rulla en flera små köttbullar.
Tryck ner ett plommon eller russin och täck med köttfärs, försök att få det se ut som köttbullar.

Skala och skär potatisen i 8 delar och finhacka den gula löken.
Smält smöret i en stor kastrull. Fräs löken och kålen gyllende.
I med buljongen, saffran och potatis, koka upp och när det sjuder i med köttbullarn och sjud i 20- 30 min, eller tills potatisen är mjuk .
Smaka av med salt och peppar ( köttbullarna kokar på 10 min)
Finhacka sharlottenlöken, stör över soppan och servera genast.

 

När jag började promenera var det jobbigt att knata på 20 min. Nu tänker jag på att jag började gå lite mer aktivt, lite åt power walk - för mig *ler*. Andra går fortare men för mig är det en aktiv takt som sätter igång pulsen kan man säga. Och så mycket om mina knän klarar av. För jag kan annars lulla runt gå i lagom takt, filosofera utan problem i både en och två timmar. 
Men nu helt plötsligt så blir det väl en mental blockering som gör att jag blir trött redan direkt, men sen så efter ca 10 min så flyter det på. Första gångerna så var som sagt 20 min jobbiga. Och jag tänkte hur sjutton har jag orkat 60 min förr. Men så märkte jag dom sista dagarna att jag går en runda, känner när jag gått den att jag tar ett varv till runt kvarteret så blir det några meter till. Utan att blir trött, det känns bara skönt och märkt att sista promenaderna inte alls med nöd och näppe blivit 20 min utan istället 35 - 45 min.

 

Nu ska jag inte blir överambitiös gällande mina promenader heller, så att dom tar så mycket tid att jag kommer få svårt att hinna med dom när jobb kommer in i bilden. Jag vet att jag har den tendensen att öka hela tiden sen kommer annat in i bilden så blir jag besviken på mig själv att jag inte hinner med och istället för att göra det jag hinner så lägger jag av. Nu ska jag lägga det på en lagom nivå och även om jag vill öka så ska jag låta bli. Bättre kunna hålla det i längden istället. 

 

Morgonens promenad var skön, lite rått ute men nu har jag börjat vänja mig vid att det blivit kallare så nu är det bara skönt igen. 

ja absoult ingen negativ chock, en jätte positiv chock, annat kan man inte säga. 

Efter att då lite mer aktivt starta upp, se till att få saker gjorda, alltså komma iväg till gymmet måndag, onsdag och fredag, samt promenera på kvällarna. Så var det då dags att väga sig igen. Är för mig bra att se vad som skett under en vecka och framför allt den här startveckan är det viktigt att få bevis på att de omläggningar man gjort faktiskt ger lite resultat. 

 

Och hade väl en positiv känsla över att jag kanske kanske kunde ha gått ner upp mot 3 kg denna första vecka. Det blir ju alltid lite "mer" första veckan, när massa påsamlat "vatten" försvinner, och speciellt också om jag vägde in mig precis innan mens, och när den väl kommit igång så går jag alltid ner ca 1 kg, så det kändes lite inprickat för att det skulle bli ett bra resultat som peppade för fortsättningen. 

 

Men man vet aldrig, jag har förrut trott att jag gått upp och då gått ner och tvärt om.

Men så upp på vågen, siffror matas in och vänta på den lilla remsan. Kikar på vikten och konstaterar att mina postiva 3 kg som jag tänkt mig, inte alls stämde, för det var -4,5 kg. 

 

Det har tagit lite tid att fatta att det var så mycket första veckan, utan att ha gjort något extremt. Bara ta bort min bov i det hela, colan jag drack varje kväll, samt gå till gymmet. Ja kanske göra promenaderna lite mer "gå" inte strosa runt och filosofera. 

 

Så det är just nu en otrolig positiv känsla som ger peppning att forsätta.

 

 

Ja jag tog ju valet att skriva på för 12 månader, Det såg så bra ut, men alla roliga finesser på nätet för medlemmarna, att man skulle ha tillgång till coach allt lät så stort och bra. Och tänkte att nej nu sjutton, 2014 here I come, det här ska bli mitt år, det där bra året, det där året då jag verkligen tog hand om mig själv. Min hälsa på alla plan. Få jobb, gå ner i vikt och bara må oförskämt bra igen.

 

Och då kändes det här som ett bra val. Men helt ärligt hade jag kunnat hoppa över att skriva på för hela paktet med Xtravaganza och gym, hade kunnat bara nöjt mig med ett gymkort. För mer än så känns det inte som om jag får av det som jag trodde jag skulle få, som jag ville ha. Jag menar alla vill vi ha olika saker, behöver på olika sätt.

 

Jag sköter mig oftast mest själv, så deras möten kommer jag nog mest gå på för att observera folk. Ja jag gör nog just så lite för mycket, Betraktar, noterar och lär mig om hur människan reagerar och agerar i olika situationer och miljöer. Själv behöver jag det inte, tror jag har en anti mot det redan innan, det är oftast för mycket "sekt-känlsa" och "hallelulja". Inte alls min grej. Men betalar jag så kommer jag ialla fall starta upp med att prova gå, om inte annat så för att väga mig.

 

Det jag fastande för som jag kan säga är bra, det är att jag har tillgång till allt gymmet erbjuder utan extra kostnad. Jag utnyttjar ofta just sånna saker som kostar extra på just detta gym. 

Sen gillade jag att man skulle kunna ha sin egen profil på nätet,fylla i vad man gjort, ätit och sin vikt, sen se det omvandlas till kurvor. Det är sånt jag gillar, kunna se mina resultat på det sättet.

Men tji fick jag även om den här handboken vi fick, (en rejält tjock bunden med spiral) hade det sista kapitlet på 12 sidor som bara handlade om detta och visade hur man skulle göra för att använda sidorna - så har dom inte det kvar längre på sin hemsida???

Coach lät bra eller hur, bara det att det finns sällan någon som jobbar med just xtravaganza där, frågar man dom som jobbar får man till svar "jag är ledsen man jag har inte alls hand om den biten du får vänta och fråga....."

En kvinna jag pratade med idag var också besviken och henne erfarenhet var att dom heller inte ringer tillbaka om man vill fråga något och ber dom ringa upp när dom då kommer, dom är som "kan" den här biten.

 

Tur att jag är så självgående, så att jag inte alls behöver dom här bitarna, men synd att jag skrev på för en högre månadskostnad än vad jag behövde ha gjort.

 

Jag kommer  ju heller inte använda deras program gällande att bara "äta" deras shakes utan köra på genom att äta mera genomtänkt, bort med onyttigheter vardagar och lite njuta till helgen. Fast första månaden ska jag vara lite tuff där med och avstå, för att få en bättre start. Sen röra på mig mera, och få mer effekt på mina promenader genom att träna upp musklerna lite mer. Ju mer muskler ju mer bränner man.

 

Ska säga vad jag tycker, sen släpper jag det, och gör det bästa av mitt år. För det är mitt och jag tänker se till att jag utnyttjar det till max.

 

Så sugen jag blev på kålsoppa idag. Det är just sånt väder ute att man gärna äter soppor, värmande soppor. Och jag föredrar dom med buljong.

Letar nu efter farmors recept, men det verkar ha fått små fötter och traskat iväg. Så jag ska ta och leta lite på nätet och se om jag kan hitta något smarrigt recept, kanske ett enkelt, eller varför inte något lite mer udda, något man inte direkt tänker sig som recept på kålsoppa. Prova nya saker är alltid lika skoj. 

Vi har ju nu satt igång igen med att vara lite hälsosamma. Äter lite mer genomtänkt, samt rör på oss mera. Går till gymmet samt promenader.

I helgen gjorde vi goda små koppar att njuta av

 

1 msk kvarg

1 tsk vaniljkvarg från Lindahls - otroligt god o behövs så lite då den smakar så mycket.

några hallon 

o några hackade hasselnötter

 

 

 

 

söker någon form av program för datorn, internet eller kanske en app. Där man kan lägga in sin vikt och mått, för att sen i någon form av diagram/kruva se de förändringar som blivit vecka efter vecka. 

Det behöver inte vara något avancerat där man kan lägga in vad man äter, hur man tränar och få det uträknat i intag och förbrukade kalorier. Utan bara en enkel variant för att lätt se hur man gör framsteg, hur det förändras. Men det var inte det lättaste att hitta det inte. Allt ska ju vara så avancerat nu för tiden. Så att man knappt förstår hälften, och en äldre person får svårt att ens använda dessa finesser som ska underlätta våra liv.

 

 

har jag fått på denna man som jag har haft så starka känslor för, känslor som blossade upp rejält i augusti förra året när vi fick ny kontakt.
Så jag har åkt berg- och dalbana med dessa känslor som denna man ger mig. 

 

Och nu gav han mig än mer huvudbry, hur ska man tolka vissa saker?

Män är för svåra at förstå sig på helt enkelt. Kvinnor är hur lätta som helst, den som säger något annat vet inte vad h*n pratar om...

Är det okey att kalla det en tävling, för att få folk att anmäla sig, för att sen egentligen erbjuda dom ett starta upp erbjudande?

 

Här på orten finns ett gym, som också erbjuder viktminskningsprogram. I grupper för att träffas och peppa varandra, samt då även möjligheten att köpa deras mat. För att gå ner lite olika i vikt.

 

Så på facebook lägger dom ut att dom har en tävling, man kan vinna en viktminskningskurs. Man skulle gilla och dela, det där vanliga för att dom ska nå ut till många.

Och jag tänkte att varför inte, tävla kan jag ju göra, jag vinner aldrig något.

 

Så ringer telefonen och en glad hurtig röst talar om att dom gärna vill träffa mig, för samtal efter att jag anmält mig till tävlingen.

Skoj tänkte jag, att dom vill träffas antar jag att dom vill läsa av att ge vinsten till någon som både verkligen är överviktig och är motivierad. Någon som dom då kunde använda i sin egen "reklam" sen för detta.

 

Går iväg på mötet och får då veta att egentligen är det ingen tävling, bara ett sätt att få reklam, nå ut till flera, var lätt att förstå när det inte alls pratas om kurs eller min motivation på ett sätt som jag kanske trodde man skulle göra för att välja ut rätt person/personer för vinst.

 

Nej det var rakt av bara information om programmet, och att man fick en månad gratis OM man skrev på för 6 eller 12 månader. Så skulle den månaden då starta på engång, detta var i början av jan. Men det skulle inte börja någon kurs/grupp förrän i slutet på månaden, kanske i början på nästa månad. 

 

Det här var ingen tävling för mig, jag vann inget, finns många olika program och gym som ger mig en första månad gratis om jag tar och anmäler mig till ett visst antal månader. 

 

För mig hade en vinst varit att få 6 mån gratis, kursen och deras möten plus det som ingår i den summan man betalar varje månad. Här är det mötena i gruppen, kunna få hjälp av coach och tillgång till gymmet. Men att man självklart får betala den "mat" man sen väljer att äta själv.

Eller sätt upp något fint pris för den som gått ner mest i vikt procentuellt under året som startar upp nu i jan. Gratis gymkort 2015, kryssning, spa helg på hotell eller något sånt. DÅ är det en tävling

 

Men icke här inte, det här anser dom vara en tävling....  Man får inte ens provapåmånaden som är gratis utan att först skriva på för 6 eller 12 månader.

 

Lurendrejeri säger jag. Kan inte kalla det på något annat sätt. 

Men vart "anmäler" man sånt här? Liten undran jag har.....

 

 

Ja då har vi kommit en bit in på detta nya 2014, och som vanligt finns det alltid stora förhoppningar på det nya året. Alla nyårslöften som getts, det ser man på gymmet och när man är ute på promenad. Det kryllar bokstavligen av folk som satt igång att träna. Och varje år är det lika intressant att se hur dom sen sakta droppar av en efter en, tills bara den där tappra vanliga skaran är kvar. 

 

Varför ger man egentligen löften som man ändå vet inte kommer gå att hålla? Varför krånglar man till det och gör så stort av det? Och varför startar man upp med en sån fart att man kommer att med all säkerhet inte orka med mer än ett kort tag?

 

Jag har satt upp mina mål nu, ändrat lite filat lite. Men nu är dom klara, men inte fasta, går att ändra på beroende på vad som sker. Det är hälsa, vikt, socialt liv, saker att göra klart och saker att starta upp.