När jag började promenera var det jobbigt att knata på 20 min. Nu tänker jag på att jag började gå lite mer aktivt, lite åt power walk - för mig *ler*. Andra går fortare men för mig är det en aktiv takt som sätter igång pulsen kan man säga. Och så mycket om mina knän klarar av. För jag kan annars lulla runt gå i lagom takt, filosofera utan problem i både en och två timmar. 
Men nu helt plötsligt så blir det väl en mental blockering som gör att jag blir trött redan direkt, men sen så efter ca 10 min så flyter det på. Första gångerna så var som sagt 20 min jobbiga. Och jag tänkte hur sjutton har jag orkat 60 min förr. Men så märkte jag dom sista dagarna att jag går en runda, känner när jag gått den att jag tar ett varv till runt kvarteret så blir det några meter till. Utan att blir trött, det känns bara skönt och märkt att sista promenaderna inte alls med nöd och näppe blivit 20 min utan istället 35 - 45 min.

 

Nu ska jag inte blir överambitiös gällande mina promenader heller, så att dom tar så mycket tid att jag kommer få svårt att hinna med dom när jobb kommer in i bilden. Jag vet att jag har den tendensen att öka hela tiden sen kommer annat in i bilden så blir jag besviken på mig själv att jag inte hinner med och istället för att göra det jag hinner så lägger jag av. Nu ska jag lägga det på en lagom nivå och även om jag vill öka så ska jag låta bli. Bättre kunna hålla det i längden istället. 

 

Morgonens promenad var skön, lite rått ute men nu har jag börjat vänja mig vid att det blivit kallare så nu är det bara skönt igen.