Förbereder för sommar och att grilla ute
och till det måste man ju ha gott att dricka. Vin och öl, så att alla är nöjda och belåtna.
Vin så är detta ett bra förslag att ha hemma, där finns allt för allas smaker och man slipper vara utan när man själv vill ha något gott att dricka eller vänner man bjudit in för en trevlig kväll.
Att känna avund
det är ingen skön känsla egentligen för den säger bara att man inte är helt nöjd med sitt eget liv och situation.
Just nu är jag väldigt, otroligt, enormt avundsjuk på en väninna. Inte så att jag missunnar henne, nej absolut inte alls. Jag är så otroligt glad för hennes skull och glädjs med henne. Det gör jag verkligen. Men samtidigt så finns en avund där, ibland så hugger det lite mer än annars.
Egentligen har jag flera väninnor som jag skulle kunna känna detta för då dom också har just det som jag säger mig att jag inte vill ha (just nu) men inom mig på djupet längtar efter så otroligt mycket. Det här att vara två, ha den där för en själv perfekta partnern.
Att den här känslan kom över mig nu är för att jag fick höra att dom ska gå och titta på ringar och förlova sig. Han vill visa hela världen att hon är hans. Och det glädjer mig. Hon har bakom sig två långa förhållanden med två stora barn och män som är som stora barn tär och tar energier från en mer än man kan föreställa sig om man inte själv haft en. Jag har!
Så träffade hon denna man och allt bara utvecklats och nu bor dom ihop och ska förlova sig, snart är jag bjuden på bröllop det vet jag också :). Egentligen så ska jag nog mer ta åt mig äran än att känna avund. För det var mitt tjat och gnat om att hon ialla fall måste träffa lite nya män eller prata med dom som gjorde att hon öppnade en profilsida på en dejtingsite. Så tyckte hon efter någon dag att nej det var inte för henne och la ner sidan, så tjatade jag lite mer och menade på att hon måste ge det en chans, det finns trevliga män. Så hon öppnade den, denna man ramlade in, dom började prata, sen träffas och ja här är dom nu.
Och dom är bara så perfekta för varandra, dom både kompletterar varandra och ändå så lika. Det där alla söker. Och det är väl det som gör att jag känner en avund. Att jag också vill, inte att jag missunnar, men jag vill våga jag med.
Andra väninnor har också hittat en partner, som dom säger en kärlek. Och jag är på ett sätt glad för dom, på ett annat sorgsen. Det är sorglig att se hur desperat en del är att ha någon, att inte kunna vara ensam. Att det blundas för saker som inte känns bra, sen gnäller dom och är olyckliga men stannar kvar. Varför undrar jag ibland? Dom låser ju upp sig själva på ett sätt som gör att dom inte ens kan hitta den "rätte".
Så gärna jag vill få sova
men det är verkligen helt omöjligt vissa nätter. Nu är det morgon igen, och jag har tagit en lång skön promenad. Så tyst så skönt. Lite kyligt med småregn i lufyen, men det gör ju inget sålänge solen lyser varm på dagen. Fast det ska ju inte direkt vara det där soliga vårvädret med blå himmel, utan det finns ju en risk för att det ska regna.
Regn en valborg, ja det är ju på gott och ont. Kanske bra för att det inte bli så mycket festande ute, tyvärr är det ju en helg då det verkar som om fler än normalt är ute och festar samt att flertalet också blir för överförfriskade. Vet inte om det blir mindre av den varan om det är dåligt väder. Men det är nog inte lika märkbart ialla fall.
Fattar heller inte att vi faktiskt har kommit så långt in på 2013 att det är maj nu.
Citat för tisdagen
Lyckan kommer till dem som skrattar.
"Revenge" som sällskap en sömnlös natt
Ja det gäller att hitta bra sällskap eller ska man kalla det tidsfördriv när det kommer en sömnlös natt. En sån är det just denna natt. Och då jag tittat "slut" på dom tv-serier jag börjat titta på, ja en del väntar jag tålmodigt på nya avsnitt, andra har ju haft sitt sista avsnitt (tyvärr) så får jag hitta någon ny att börja titta igenom. Eller ialla fall ha som nattligt tidsfördriv när jag inte orkar läsa eller spela något spel. Det är väl dessa saker jag fördriver nattens timmar med.
Och då jag aldrig sett något helt avsnitt av Revenge så tänkte jag att jag ser väl vad det är och om den är bra nog att se vidare på. Så det är "hämnd" jag tar som sällskap denna natt.
Så gott, så lätt och snabblagat
ja det blev maten ikväll, vi är nog lite fast vid lax på olika sätt. Trött är det skönt när maten går fort och lätt att göra och dessutom är gott.
Laxbitar läggs på en foliebit, på med citronpeppar, vik ihop foliet och in i ugnen, 150 gradet ca 15 min (beror lite på storleken på laxbiten)
Gör en romsås på en burk creme fraich, en burk röd kaviar och lite cayennepeppar, ev kan man ta i lite dill.
Koka upp färsk pasta.
Mumsigt värre.
Håller på att bli tokig
jag har ett tålamod som är otroligt stort, det är sällan jag tappar det helt. Men just nu så är det ett läte som håller på sen tidigt och inte slutar. Det håller på att göra mig knasig och när jag inte själv kan få slut på det. Måtte det tystna snart. För det går mig på nerverna.
En härlig solig dag om än lite kylig morgon
och en lång promenad innan alla andra vaknar till liv och börjar krylla ute. Jag älskar den här stunden, tystheten innan alla biler börjar köra, fåglar hörs, inga andra som stör. Bara vara helt själv. Luften är på något sätt också klarare och skönare.
Bra tid att fundera och få lite ordning på tankarna. Det är nästan som en stund av rörlig meditation. Fast mycket bättre när det är just tankar som måste få lite klarhet, beslut eller val som ska göras. Då är promenad tidigt utan massa störande element det absolut bästa.
Imorse belsutade jag mig för att sluta upp med den medicin jag fick för två månader sen, som jag lovade prova. Jag är emot att ta piller om det inte är ett måste. Nu var jag så nere att det kändes som ett måste att ialla fall prova. Tyvärr fick jag ju biverkningar i form av ökad restless legs, inte ett dugg skoj.
Men har också fått värre oro i kroppen, ständigt, och topparna är ialla fall inte borta. Och helt plötsligt ångestattacker där jag svimmar. Inte bara känns som om jag ska svimma och det räcker med att ta det lite lugnt, nej jag svimmar av ett tag. Ingen glädje alls kvar. Och få ta flera piller för att klara dessa toppar plus en för ökade restless legs. Så jag gjorde ett val innan helgen att prova några dagar utan. Se och känna efter hur jag mår.
Och dessa dagar har jag långsamt känt att oron inte ligger konstant länge utan hoppar lite upp och ner, visst är det lite mer upp än det konstanta, men det är också mycket lägre när det känns bättre. Och stunder av ingen oro alls. Jag har mindre kryp i kroppen och jag kände en inre glädje på ett härligt sätt igen.
Så varför ska jag då ta piller? Så jag har funderat en massa på detta nu på min promenad, fram och tillbaka, vad som känns rätt för mig. Och kommit fram till att jag kan lika bra vara utan, jag vet vilka situationer som framkallar mina värsta oroskänslor. Ha något att ta just då om det måste för att klara av just den saken. För det måste jag ju ialla fall nu trots piller. Jag slipper piller för restless legs symtomen, den kommer nu "bara" som normalt kvällarna och inte hela dygnet.
Så jag har gjort mitt val och kommer prova på detta sätt nu och se vad som sker. Hoppas att det är som det varit förr att jag orkat vända på allt själv. Och då känner jag hellre de sköna glada stunderna också. Känner skillnaden.
Nu ska det planeras inför lite valborg med barn och mamma.
Lite smått bakfull dotter
har jag här hemma idag och vi skrattar gott. Det är så sällan den lilla är full och framför allt så att hon känner av det dagen efter. Nu har då storasysters smsterror i skämtsam ton, lite frukost och en promenad med hundarna gjort att hon vaknat till och skrattar gott åt sig själv.
Stora syster är oftare den som mår dåligt dagen efter, då det kan bli en drink för mycket, och då är det lilla syster som glatt terroriserar dagen efter med sms. Nu ger hon igen. Och dom skrattar gott båda två.
Firmafest med "tanter" i ålder 21 till 68 kan lätt bli en sådan tillställning där dom som var med har lite svårt att komma upp dagen efter ;) Skoj hade dom ialla fall haft, både provat en ny restaurang med helt underbart mat och även en ny pub. Och det är ju huvudsaken att dom haft skoj och är nöjda.
Lite seg på morgonen får man ta, :) kroppen kommer snart igång och då glömmer man bort "jag ska aldrig mer dricka".
Vilken helt underbar underhållning, jag som hockeyälskare
Hade så gärna varit och sett denna match live. Men tur man kan se det på tv Kändislaget mot OS-laget 1994. Bättre lördags underhållning går inte att få. Alla dessa härliga profiler. Underbart.
Var bara ett fel och det var kommentatorerna som inte alls nämnde namnen på de som var på planen och det gillar jag inte alls. Det är ju halva nöjet att få namnen på de som spelar när namnen stod så "fel" till i nedre kanten på tröjan och inte uppe vid axlarna. Så det klagar jag på.
Men jag älskar sådana här sporthändelser, mer av det :)
Och som älskare av hockey sen jag var liten så är det underbart att se alla dessa profiler spela igen.
Imorgon ska jag baka, Sockrade bonnakringlor
Sockrade Bonnakringlor
Ingredienser
Som på mormors tid… då man hade en slurk sur grädde över, som kunde komma väl till pass! Idag behöver man inte vänta på att grädden ska surna, utan det går lika bra med yoghurt, gräddfil eller creme fraiche
20-25st:
- ¼ pkt (12,5g) KronJäst för söta degar
- 2,5 dl (250g) Mjölk
- 5 dl + 1 dl (360g) Vetemjöl
- 100 g Smör rumstempererat
- 1/2 dl Socker
- 1/2 tsk Salt
- 1dl Sur Grädde. (alt: yoghurt, gräddfil eller creme fraiche)
- 1 tsk Hjorthornssalt
Garnering:
- Smör (smält)
- Strösocker
Tillagning
1. Smält smöret och tillsätt mjölken så att det knappt är fingervarmt, rör i jästen.
2. Blanda samman socker, salt och 5 dl vetemjöl i en degskål.
3. Häll jästblandnigen över den torra mjölblandningen och arbeta samman till en ganska lös deg, låt jäsa till dubbel storlek, ca 1 timma.
4. Blanda samman det sista mjölet med hjorthornsalt , arbeta in det i den jästa degen växelvis med grädden tills degen blir blank och smidig. Tillsätt ev mer vetemjöl om så behövs.
5. Rulla ut till längder och forma till kringlor, låt jäsa på plåt i ca 15 minuter.
6. Grädda i 225° i ca 6-8 minuter. Ta ut dem just när de får färg.
7. Pensla med smält smör och doppa i strösocker när de fortfarande är varma.
Isch, den var inget god
Jag köpte en chokladbit igår, 70%, brukar oftast då ta mint, lemon eller chilismak. Igår tänkte jag att cocos lät gott. Så jag tog en cocoa coconut, säger bara *isch* den var allt annat än god.... över hälften är nu slängd, det gick bara inte att äta. Och då gillar jag ju choklad rent även om den är 70% och jag gillar cocos. Bara konstatera att ibland så "gifter" sig inte smakerna utan det är rena rama "grälet"
Oj så gott det blev att mumsa ikväll
jag och lilla dottern har verkligen syndat. Först god mat som inte alls blev det jag tänkt eller planerat utan färsk pasta med ost och skinksås. Mums mums säger jag bara.
Sen blev det lite annat gott att äta till film och nu sover hon och jag sitter och nästan ångrar mig att jag åt det där andra till filmen. För se jag ställde mig på vågen, det var nästan två veckor sen. Och det hade minskat 4 kg, det är bara så fantastiskt. Jag som bävat lite för mitt löfte att följa hennes diet när hon ska köra "skinnyme te" men nu blev jag helt plötsligt väldigt motiverad till att båda börja träna lite igen, här hemma först och främst, vill inte svimma varken ute eller på ett gym. Sen följa matplanen och se om det kan ge mig en ordentligt skjuts i rätt riktning. Sen får vi se efter en vecka med dieten hur jag säger då :) Antar något helt annat.
Planerar middagen ikväll
den blir ensam, om inte lilla dottern ändrar sig i sista stunden och stannar hemma istället för att åka iväg och träffa en vän. Vet att hon fick jobba lite extra idag så kanske det blir för sent att åka iväg. Hon jobbar nämligen imorgon också.
Sugen på något riktigt gott, men kan bara inte komma på exakt vad. Ena stunden känner jag för kyckling, nästa stund för potatisgratäng med grillat kött, sen en sallad, eller en synigt god pizza... som sagt det är beslutsamhetsångest här angående maten. Allt är ju lika gott, mera frågan vad som är enklast att göra, känner mig lite lat idag och sen har jag ju redan haft en trevlig lunch.
Kanske jag fuskar lite och köper färdig gratäng och öser i västerbottensost, grillar en köttbit och en liten sallad till, sås till kanske jag också köper färdig att bara värma, den där whiskysåsen på påse är inte alls dum.
Låter sådär lite lagom tidskrävande och faktiskt riktigt gott.
Ska ta mig en lugn kväll, kanske lite hemma spa och pyssla om kropp, fötter, hår, ansikte och händer. Förbereda lite inför morgondagens nagelpysseltid. Verkligen dags att fixa till dom igen var ett tag sen.
Lite halvstressig förmiddag
visst är det lustigt men allt sker alltid på engång. Det är som om det är inget eller allt. Och idag är det tvättstugan och snabbt fara runt och rensa lite, en liten lägenhet blir så mycket stökigare för absolut inget mot en stor har jag märkt, sen inga dörrar att stänga till något rum ;).
Idag blev jag spontant bjuden på lunch av tre personer. Det hör inte till vanligheten. Men trevligt, kan ju bara inte tacka ja till alla.
En ny eller ganska ny bekantskap blev det helt nej till, en han, ung trevlig att prata med, vi har pratat över ett år och så nyligen sa jag ja till att fika. Trodde han efter denna tid fattade att det är som vänner "no more". Men han har blivit väldigt flirtig och vill träffas och hålla väldigt tät kontakt. Så jag för hans skull så han fattar håller lite avstånd.
Sen frågade en gammal vän om jag möjligen var ledig, han hade lite ärenden men hoppades kunna träffa mig för lunch idag, svaret var självklart ja det vill jag gärna. Han är trevlig att prata med och det var ett tag sen. Vi behöver nog träffas lite igen för att landa i vilken form av förhållande vi är i nu. Det har ändrats lite under de 5 år vi känt varandra.
Samtidigt ringer stora dottern och sägern "Mamma jag slutar kl 13 ska vi ta en sallad innan jag ska vidare idag?" Jag sa då att jag redan fått ett förslag men att om han inte hinner så tar jag gärna lunch med henne, men då blir det här hemma och jag lagar maten. Jag menar den är ju pågång ialla fall oavsett så verkar jag ju få lite lunchsällskap :)
Tarotkorten idag om kärlek och jag
Jag har en väninna som just nu går en kurs för att utveckla sin mediala sida. Härligt när människor gör det dom känner är något för dom. Vågar satsa, prova och utvecklas. Sen så spelar det inte så stor roll egentligen vilket område det är, bara man själv mår bra av det man gör.
Jag själv tycker det här mediala, tarotkort osv är för det mesta skoj, kan vara spännande att se hur det stämmer. Jag har gått kurser i lite allt möjligt, mindre kurser som jag fått. Eller rättare sagt jag har hjälpt med andra saker och fått dessa kurser. Kanske jag annars aldrig gått dom, för det är ju så att man helt enkelt alltid anser att olika saker är värda olika. Jag skulle t ex aldrig lägga ner flera tusen kronor på den medial kurs som nu min väninna gör, men sen vet jag att hon inte skulle lägga ner pengar som jag gör på t ex mina naglar. Alla har vi olika sätt att värdera saker.
Nu brukar hon då och då fråga mig om jag inte kan lägga lite kort till henne på olika frågor. Hon ser att jag ofta har väldigt rätt. Och klart jag gör det om hon vill, bara skoj att kunna hjälpa till. Jag gör det ju bara just till vänner och jag tar aldrig betalt. Och hon lägger då kort tillbaka på mig. Ofta har jag ingen specifik fråga utan låter korten tala vad som är viktigt just nu :).
Ikväll var det tydligen jag och kärlek som var viktigt. Och det låter ju jätte trevlig :)
Ja vad kan jag säga. Jag har sagt det nu ett tag.. att det är kärlek på gång och den är nästan lite overklig. Kanske för att du själv tänker att du stänger för den sortens relationer
Men kortet som jag startar med pratar om "den bästa kärleken"
På något sätt ligger det också en sorg eller något jobbigt över det hela, men jag tror att det kan bero på yttre komplikationer av något slag. Min hjärna vill analysera och säga att det bara är din rädsla, men nej, jag tror att det är andra saker.
Inte värre än att man fixar det men det känns väldigt frustrerande.
Eller är det bara jag som blir frustrerad för jag tänker att om du nu ska få möta kärleken... så borde det banne mig vara REN räkmacka!
Det kommer att kräva lite "anpassning" och det är nog inte bara du.
Får som om det är lite missar i kommunikationen pga att rädslor sätter lite krokben. Man kan tolka saker som "det värsta" när det egentligen inte ligger något sådant bakom.
Och det blir tröttande för motparten.
Kortens råd är att inte alltid läsa in det värsta i saker och ting.
Ge dem skuggan av en chans. Det KAN faktiskt vara bra, äkta och ärligt.
Det känns som om det kräver lite mod av dig och du kommer att få göra val. Men det måste vi ju alltid.
Åker gärna lite räkmacka, och bästa kärleken låter helt okey för mig. Finns bara ett problem, man måste våga släppa in, öppna sig lite för att ens personen ska kunna bli intresserad av en, kunna visa sitt intresse, så att det kan utvecklas. Det går ju inte att göra som jag, hålla alla på mils avstånd eller backa såfort någon visar ett intresse. Något jag verkligen måste jobba på detta att våga.
"Den skulle ha varit större"
Skrattar lite när reklamen för programmet Cafe Bärs nyss var. När dom provar öl från en minibryggeri, små små glas och kommentaren "den skulle ha varit större" ger nästa kommentar - "nu börjar vi låta som tjejerna" ;)
Klagar vi så ofta på storleken ???
Fick sån sommar känsla
när jag såg denna dryck, den bara lyser sommar, ge svalka en varm härlig dag. Att sen solen lyser idag och fåglarna har fått "pippi" och låter som en tropiskregnskog gör ju inte känslan mindre.
Basilikabubbel
Ingredienser
Blanda fruktsoda och mineralvatten.
Dekorera med jordgubbar, basilika och lime.
Fyll på med is före servering.
Solen lyser, en skön promenad
alltså en helt underbart morgon och en perfekt start på dagen. Ändå då har oron krypit på mig sen igårkväll och satt sig fast som en igel med hullingar. Den vill inte släppa. En lång skön promenad i solen och med kameran med brukar lösa upp den där känslan. Men inte idag.
Jag kan ta oroskänslor, inga problem, bara jag vet varför. Det ger bara mer funderingarn och snurriga tankar när jag inte direkt kommer på varför. Men hoppas att det antingen går bort själv under dagen eller så kommer jag på varför, då brukar det lägga sig en del.
Har massor jag skulle göra idag men det är segt när denna oro grabbar tag i kroppen.
Sex på olika vis, ja läggning eller vad man nu vill kalla det
Finns nog som jag ser det lika många som vi är personer, för även om det är samma område så är det ändå så personligt. Men om jag då bortser från det där privata, personliga och ser det lite större. Så ja jag har en dragning till bdsm, har varit under många år. Jag har också varit i olika faser där jag trott att jag hittat hem, att detta är vad jag vill landa i. Detta är rätt för mig. Men det har ändrats gång på gång. Jag lär mig mer och mer om mig själv som person, igen, och då ändras också annat runt mig. Jag blir tryggare i mig själv och behöver inte att någon eller något annat ska ge mig lyckan. Den har jag i mig, den måste jag ha i mig själv och sen kommer allt annat som en stor härlig positiv bonus.
Detta med sex är nog lätt att dras in i, använda som ett sätt att få bekräftelse. Nu har jag själv alltid varit så försiktigt och kan inte säga att jag kastat mig ut i olika äventyr för att uppleva, Nej jag vet att ska jag uppleva och tänja på gränser måste det vara med rätt partner, en jag har stor tillit till på alla plan. Men visst har jag ändå varit där och naggat lite i kanterna och provat. Det har varit bra, för det har lärt mig vad jag vill ha, vad jag behöver och vad jag absolut inte ska ha.
Jag vet idag att jag vill ha bdsm med, sexuellt, som en krydda, av mera light varianten. Jag vet att jag inte gillar det mest extrema, jag gillar inte smärta eller förnedring. Däremot gillar jag rep, shibari, det är ren meditation att få ligga där bunden, men också kommit på att då måste jag ha full tillit till mannen som gör det annars fungerar det inte alls.
Rep på detta sätt är vackert och ger som sagt en meditativ känsla. Kanske för att man måste, man kommer ingenstans. Men det får aldrig göra ont eller vara obehaligt.
Så som sagt jag har kommit på att jag är en light person när det gäller bdsm.
Jag är medlem på Darkside, där finns det verkligen alla varianter och icke varianter av utövare. Fast sista tiden är det inte just det som jag fastnat för. Att alla har olika nivåer och olika saker dom njuter av är helt okey för mig, sålänge det är av rätt anledning. Rätt anledning för mig är att njuta och ha skoj tillsammans.
Det jag fastnat för sista tiden är att det är så otroligt få "friska" personer som syns på denna scen. Det är för många trasiga, och det visar sig om och om igen. Dom använder detta på något sätt att skada sig själva fast lägger ansvaret på någon annan, eller så tror dom att det är såhär man blir lycklig, någon tar hand om en eller att man tar hand om någon på alla nivåer. Får den andra att göra saker som man själv hittat på.
Jag läser och ryser, det känns så fel, så otroligt fel varför så många dras till denna sexuella läggning. Och sen missbrukas det så otroligt och många bli än mer trasiga.
Jag har en manlig vän som hittade en kvinna och dom var så kära. Han var verkligen förtjust, så ringde han och frågade om han fick be om ett råd, vad skulle han göra. Han sände mig ett mail som kvinnan hade sänt till honom. Det gick ut på att hon tyckte inte att han var dominant nog, han slog henne nämligen inte hårt nog, det skulle vara så hårt att det gjorde så ont att det satt kvar länge, så att hennes inre smärta skulle försvinna, och hon skulle slippa skära sig själv. Det var bara därför hon var undergiven och lät en man slå på henne, för att han skulle ge henne sån yttre smärta att den inre inte kändes.
Han var helt förstörd, delvis för att det där med att ge smärta inte var hans grej och han bara inte kunde, men också för att hon skällde ut honom för att han inte hjälpte henne med att bli av med den inre smärtan.
Mitt råd var att sluta leka alls, att få henne att ta hjälp på annat sätt. Han provade men hon stennobbade, hon ville bara få yttre smärta så var allt bra. Inget annat behövdes.
Han avslutade sitt förhållande med henne efter ett tag när det gick upp för honom att dom utövade bdsm av två helt olika anledningar och att hennes sätt inte var i de områden han kände var rätt.
Men detta kommer upp hela tiden, hur det mer är ett självskadebeteende som läggs över på en annan person att tillfoga. Jag blir lika ledsen varje gång jag läser detta och hur det verkar öka. Eller kanske det alltid varit så, men man ser det mer och mer när man läser och kommer in i detta mer och mer.
Humorgalan
som det nu börjar göra reklam för på tv, 1 maj ska den sändas. Hade kanske sett på programmet om jag inte gjort något annat. Men då Carola ska vara med så kommer jag göra vad som helst men inte titta på det programmet. Har så svårt för den falska människan att jag bojkottar allt som har med henne att göra. Hemsk jag är va :) men det är nog den enda jag känner just så för.
Så nu har jag kräkts av mig lite irritation.
Blev så sugen på en god kaka till fikat
Har inte tittar på receptet för att se om jag ska prova eller hur jag ska omsätta det till svenska varianter av varor. Men är helt klart sugen. Fö den ser god ut.
Låter ialla fall engelska receptet följa med, då jag själv inte gillar se mumsiga bilder utan något recept alls.
Cold and creamy and just the right crunch with the cookie topping. Easy to make and so delicious!
Banana Cream Squares
1/2 cup butter or margarine, cold
1 pouch (1 lb 1.5 oz) Betty Crocker® sugar cookie mix
1 egg, slightly beaten
1 package (8 oz) cream cheese, softened
1 can (14 oz) sweetened condensed milk
1 tub (8 oz) frozen whipped topping, thawed
1 box (3.4 oz) instant banana pudding mix
3 medium ripe bananas, sliced
Heat oven to 375°F. Spray 13x9-inch baking dish with cooking spray. In medium bowl, cut butter into cookie mix using pastry blender or fork, until mixture is crumbly. Reserve 3/4 cup mixture for topping. Mix egg in remaining mixture until incorporated. Press crumbs evenly in bottom of dish. Bake 13 to 15 minutes or until light golden brown around the edges. Cool completely.
In 15 x 10x 1 inch pan or cookie sheet, place the reserved topping crumbs in a thin layer. Bake 8 to 10 minutes, stirring occasionally or until light golden brown. Cool completely. Crumble into small pieces. Set aside.
In 3-quart mixing bowl, beat cream cheese with electric mixer on medium speed, for 1 minute or until smooth. Add sweetened condensed milk. Beat until well blended. Beat in the whipped topping until smooth. Add the pudding mix and continue to beat for an additional 2 minutes or until everything is well combined.
Spread 1/3 of the pudding mixture onto cooled base. Arrange bananas in a single layer over pudding, Top with remaining pudding mixture and refrigerate for 10 minutes or until set. Sprinkle the cookie crumbs over the pudding. To serve, cut into 24 squares, 4 rows by 6 rows, and serve individually.
Biggest loser, Sverige, III
Så var då tredje veckans program tittade på, i natt, via datorn. Brist på sysselsättning när det kryper i en så är det en tyst sysselsättning som inte stör något.
Visst jag vet hur svårt det är att bryta sina vanor, jag vet hur jobbigt det är att ändra livsstil och hur lätt man ramlar tillbaka till det gamla.
Men som med allt så ligger allt i hur mycket jag själv vill, allt ligger i viljan. Viljan att ändra, viljan att kämpa. För det är just det det är i början, en evig jobbig kamp som man vill ge upp om och om igen. Det gäller att ändra matvanor och motionsvanor för att gå ner i vikt till ett hälsosamt liv. Det gäller när man är nere och tycker att alla är emot en, att ändra sig från att se allt negativa till att se det positiva. Allt gå, men bara om man själv verkligen vill och är beredd att ta det där otroligt jobbiga som kommer i inkörsfasen.
Och jag utgår ifrån att man verkligen vill om man söker till ett program där man faktiskt också blottar sig så totalt. Sin vikt, sin kamp inte bara med vikten utan allt annat som bubblar upp. Ens personlighet lyser ju verkligen igenom när man är i något som är jobbigt. Ger man upp, gnäller man, tror att andra ska fixa eller kämpar man på, kommer igen, och vet att man får verkligen göra allt jobb själv.
För det är ju så att är man med i ett program så ser många på det och kommer att se hur man agerar, hur man hanterar de olika sakerna, faserna som kommer.
Att då sitta och se på hur det finns dom som kommit med och som inte alls verkar förstå vad som krävs av dom, känns som slöseri med plats, för någon annan som verkligen hade tagit vara på att få vara med. Som verkligen vill kämpa sig igenom detta.
Sen så har dom ju en stor fördel som borde göra det lättare både att träna samt äta rätt. Dom har varandra, som peppar, stöttar och är i exakt samma situation som dom själva. Men alla drar verkligen inte nytta av detta. Synd att kasta bort en sån här chans.
Viktnedgången var ju inte häpnadsväckande stora denna vecka, snarare häpnandsväckande små. Men klart dom har rasat en hel del första två veckorna, samt att det säkert byggts en del muskler nu som inte fanns innan och som väger. Och som kommer hjälpa dom att förbränna ännu mer när dom nu fortsätter att träna. Så att flera av dom som gått ner massor veckorna innan nu inte hade så stora siffror säger jag inget om. Utom egentligen en, som borde som också lagmedlemmarna trodde, ha rasat, hon ligger ju lite efter alla de andra. Och bara det att röra på sig mer än vanligt, och äta sunt borde gjort att hon med den tyngsta vikten borde gått ner mest av dom alla denna vecka. Men icke, det var en av de lägsta siffrorna, och det lilla kan knappt räknas de
tkan man ju gå upp och ner samma dag beroende på när man åt osv.
Kommer nog av ren nyfikenhet över hur deltagarna hanterar sin kamp att se flera avsnitt. Ja inte nu de här som kämpar på bra utan dom som inte alls kämpar. Fast klart att risken är ju att dom röstas ut ganska så snabbt och då får dom kämpa på hemma istället.
Jag funderar varje gång jag ser progam (Biggest Loser eller det här att man gav ett år av sitt liv) där man får hjälp att hitta nya motions och matvanor, gå ner i vikt, om jag skulle vilja vara med. Svaret blir varje gång samma att ja jag skulle verkligen vilja det, få den hjälpen, se vad som sker med mig då. Men sen blir svaret nej för jag vill inte vara med på tv, synas så offentligt. Vilket ju är på gott och ont, man syns och blir offentlig det gillar jag inte, men man syns och får en liten press på sig att fixa det som kanske vissa behöver ha. Och då är det bra.
Jag själv vet inte om den pressen skulle hjälpa mig att satsa mer eller en press som kan få motsatt effekt. Det är sånt man måste veta om sig själv innan man söker till dessa program tycker jag. Självransaka sig lite om det är något bra eller mindre bra för en.
Ord om ensamhet
Man är aldrig riktigt ensam.
Tyvärr är man alltid tillsammans
med sig själv.
Marguerite Yourcenar
Kloka ord i dag
Det räcker inte med erfarenheter - man måste komma ihåg dem också
En till man i min smak
Ytterligare ett "dregelobjekt" en snygging att vila ögonen på.
Det är han från Arrow, har kikat ifatt mig på alla delar, inte har man tid att vänta på att tv ska sända. Nej tur datorn finns så att man kan låta ögonen gotta sig lite. För Stephen Amell har verkligen en kropp jag gärna vilar ögonen på, borde vara mer avklädd i serien ;)
Kommit på att där igen har jag det där lite lugna sävliga när han pratar. Tydligen det som attraherar mig också hos män. En man med ett lugn, men känner styrkan där utan att dom behöver ta i på något sätt.
Jag vill bli upp över öronen förälskad
det känns som om det är dags för mig. Att en otrolig man kommer in i mitt liv och sveper iväg med mig. Får mig att känna mig speciell. får mig att skratta, som kramar mig, stöttar mig, tröstar mig, men också låter mig göra det samma för honom.
Bli verkligen förälskad och få sväva fram på små rosa moln ett tag och sen djupnar det till en varm trygg känsla, kärlek att vara kär.
Det vore härligt att få känna den känslan igen.
Men jag är ialla fall glad att jag känt det, träffat på så många personer sista tiden som säger att dom aldrig varit kära aldrig älskat så som mam älskar en partner. Usch vad hemskt det är att bara tänka på det. Att aldrig ha känt den känslan. Så gärna jag vill att dessa av mina vänner verkligen får känna detta. Vara förälskad och sen verkligen kär.
Ny laptop
kika på nätet, välja modell (blev en lite dyrare än tänkt), vänta, hämta på posten hem, glädjen att packa upp, ny fin, fungerande. Trodde jag ja. Men icke, enter-knappen trycktes ner en gång sen var den fast, pillades upp för att se om något fastnat under inget. Bara åka till butik och reklamera. Beredd på att vara utan dator ett tag, det ska ju alltid sändas iväg för att lagas. Till mn förvåning och glädje säger tjejen i kundservice, efter att ha frågat om felet, om knappen fungerat någon gång och tryckt på den. "Vill du ha en likadan modell eller byta?" jag svarar säkert med en ganska dum min "tar en likadan"
Men det kallar jag service! Så nu kommer jag hålla mig till att handla där
Mjölfri Choklad tårta
Lite småpyssel kanske att baka, men väl värt det.
Ingredienser:
225 g osaltat smör, skuren i små bitar, + 1/2 msk att smörja formen
450 g mörk choklad, grovhackad
1/4 dl amaretto
8 stora ägg
1/4 dl socker
1 tsk vaniljpulver
1/2 tsk salt
Florsocker eller kakaopulver, till garnering
Färska hallon, till garnering
Gör såhär:
Värm ugnen till 150 grader
Lägg smörpapper i botten, smörj en ca 24 cm form med löstagbara sidor, täck formen under och upp längs sidorna med folie och ställ i en långpanna.
Koka vatten i en medelstor kastrull.
Blanda choklad, smör, och amaretto i en skål satt över sjudande vatten. Smält blandningen under omrörning tills den är slät och krämig,(ca 5 minuter)
Samtidigt blanda ägg, socker, vanilj och salt i en stor skål och vispa med en elvisp tills skummande och att volymen nästan fördubblades, (ca 5 till 10 minuter).
Vänd ner 1/3 av äggsmeten i choklad blandningen med en gummispatel. Upprepa denna process två gånger till - tills all äggsmeten har vänts ner i chokladblandningen.
Häll smeten i formen (som står i långpannanan).
Häll kokande vatten i långpannan tills vattnet är ca halvvägs upp på formens sidor.
Baka tills kakan har stigit något och kanterna är bara början för att "stelna",( ca 40 till 45 minuter).
Ta formen ur långpannan och låt svalna på galler till rumstemperatur. Ta bort foliet runt formen, täck kakan och lt den stå i kylskåp över natten.
Ta kakan ur kylskåpet cirka 30 minuter före servering. Ta bort formens sidor, vänd upp kakan på en stor tallrik och dra bort smörpappret från botten. Vänt kakan till en annan stor tallrik eller serveringsfat och garnera med florsocker eller kakaopulver direkt innan servering.
Restless legs - myrkryp som sprider sig
Efter läkar besöket i fredags har jag funderat en hel del på vad han sa. Och en hel del på vilka mediciner han skrivit ut. Jag har nämligen lite svårt för det här att det hela tiden ska "läggas till" nya, utan att någon annan tas bort. Då blir jag misstänksam. Men ska ialla fall prova.
Jag har sen ungefär 20 år tillbaka haft kryp i kroppen. Det började i fötterna, och jag trodde det mest var att jag var övertrött. Vilket jag snart blev varse att det inte var. Jag har fått ärva från pappa lite mindre skojiga saker. Som t ex då restless legs. Inget skoj.... men bara lära sig lindra och stå ut. Har alltid fått höra att det inte finns något direkt som lindrar eller vad exakt det är.
Sen har jag stått ut alla åren och egentligen inte tänkt så jätte mycket på detta. Tills förs ca 2 år sen då det blev värre, det kröp upp, inte bara i benen utan även till hnte skoj alls. Då lärde jag mig att när krypet ökade och flyttade upp i händerna så var det pga av anemi. Otroligt låga blodvärden som jag sen dess fått slåss med på olika sätt. Men när det värdet stigit har myrkrypet återgått till det uthärdliga i "bara" fötterna och vristen. Sånt jag kan klara av.
Men så träffade jag denna läkare för andra saker så fick jag då en medicin för det, och se den har den fina lilla biverkningen att restless legs kan bli värre. Och självklart blev det så. Nu var det inte bara kryp på kvällar och nätter, nej dygnet runt. Och starkt i fötter, hela underbenet, händer och underarmar. Så jag hörde av mig igen förra veckan efter att ha svimmat en stund i duschen, ville kolla upp mina värden. Och just ta upp att detta var så mycket värre nu. Och då fick jag ett piller till att ta. Jag kommer prova. Men blir det inte bättre så kommer jag avsluta direkt med den medicinen som ger denna biverkning. För jag tänker inte ta bara mer och mer piller. Nej tack! Då fortsätter jag stå ut och sen hitta andra sätt att prova. Kyla ner med iskallt vatten fungerar okey.
------------------------------------------------------------------------------------------
För den ev. nyfikne på vad restless legs är
Restless legs
Den som är drabbad av RLS kan känna
- ett tvång att röra benen, då obehaget i benen åtminstone upphör för stunden
- ”myrkryp” eller ”kolsyra” i ben och/eller armar
- att inaktivitet och vila förvärrar symtomen
- att symtomen är starkare på kvällen och natten och som svårast mellan 22.00 och 04.00, vilket gör det svårt att sova.
Det är cirka 900 000 i Sverige, som är drabbade av RLS och cirka 300 000 personer behöver mediciner för att klara av att leva. Då det är alldeles för stor okunskap om sjukdomen och alldeles för många är drabbade i onödan, så försöker RLS-Förbundet sprida kunskap om den.
Vill du veta mer om vad RLS är, vad det innebär och vilka mediciner som finns, så kan du läsa mer om sjukdomen under rubrikerna:
Sushi - jag vill lära mig göra...
det är ju så gott och skoj att äta.Jag vill verkligen lära mig att göra sushi själv. Kunna njuta av detta hemma egen gjort, för det är ju skoj bara det. Att antingen göra maten till någon/ra speciella eller att laga den tillsammans med någon speciell. Det är skoj, avkopplande och ger skratt och trevlig energi.
Jag älskar verkligen sushi, ja kanske inga avancerade udda smaker, men det mera "vanliga". men jag har aldrig ens provat. Fått för mig att det är på tok för svårt, och det gör att jag inte ens provar.
Hockeymatchen
detta ska bli skoj att se hur matchen kommer gå. Vilken upplevelse för de här männen, "kändisar" på sina områden att få träna så hårt ;) ja det är säkert bara det en upplevelse för några av dom. Att träna över huvudtaget hör nog inte till vardagen för några av dom.
Tänker inte säga att jag SKA se alla delarna, är så dålig på att följa serier. Men ska försöka för lite skoj se dom lida, se hur skoj dom har samtidigt. Skratten och beslutsamheten
Ord om ensamhet
Att vara ensam är
härligt när man
vill vara ensam,
men inte när man
måste vara det.
Annette Kolb
Middagen blev uppskattad
fläskfile med klyftpotatis och gorgonzolasås. Blev ett basrecept men lite egen touch. En touch jag fick ide om att prova efter att ha kikat på flera recept, ville ju ha något lite extra inte bara "sås med ost".
Gorgonzolasås med egen touch
Smör
Smör
1 liten fin finhackad charlottenlök
0,5 dl vitt vin
1-1 1/2 dl grädde
4 dl creme fraiche
150 gram god gorgonzolaost
1/2 tsk dijonsenap
salt och peppar
150 gram god gorgonzolaost
1/2 tsk dijonsenap
salt och peppar
Så här gjorde jag:
Fräs den finhackade löken mjuk i smöret, den ska bara bli mjuk inte få färg.
Häll på vin, grädde samt creme fraich och dijonsenapen. Smula ner osten och låt sen såsen puttra ca 5 min, smaka av med salt och peppar.
Nu ska vi mysa lite framför tv´n och sista eller ja 3e delen av Star Wars, gick ju inte så bra i torsdags. Men en god ostbricka.
Letar recept
på en god gorgonzolasås till kvällens middag. Stora dottern har beställt det och jag kom på att det blir perfekt att prova något recept, kanske lite extra, så kan jag bjuda "G" på det. Han gillar den osten har jag märkt när vi ätit ute. Och vägen till mannens hjärta....
Morgonens citat på latin
Viam inveniam aut faciam – "Jag ska finna vägen eller skapa den"
Läste en text om panikångest
som gjorde mig förvånad. Hur steriotypsikt det beskrevs att få en panikångestattack, hur allt las över på att det enbart är ens egna tankar, att när man haft några panikångestattacker så blir det till och med så att man framkallar attackerna själv genom sin egen tanke.
Att en panikångestattack var smärta i bröstkorgen, tryck över bröstet. Sen tänker man och tror på tanken att man får en hjärtattack och kommer att dö. Efter att man haft några attacker så räcker det med att tänka tanken att nu i den här situationen kommer jag få en attack och då kommer den. Man har på något sätt bildat en negativ spiral.
Jag kan hålla med om att rädsla för att något är fel eller att man ska dö visst kan sätta igång ångest, som t ex att tro man får en hjärtattack.
Men om det inte är den symtomen då, om det är att man mår illa, blir snurrig och svimmar. Det är tydligen också att ha en panikångestattack. Då hinner man inte ens tänka tanken, jag kommer dö. För det finns inga sådana symtom, för vem tror att man ska dö av att må illa eller bli yr? Inte jag ialla fall.
För mig när man skriver en text av något slag som flera kommer att läsa och ta till sig, så gäller det att påpeka noga att detta är EN form av symtom och orsak till att det kan ske att man får en panikångestattack.
Men sen när jag läste texten vidare så framkom det ju att det var mer att locka till att gå en kurs, personligutveckling, kbt och lite annat ingick. Så kanske därför det så hårt inriktade sig på det vanligaste och talade om att allt är ens egna tankar, underförstått alltså ens eget fel, på något sätt lägga skulden på den egna personen och jiiipppiii går kursen sen kommer du slippa alla attacker. Då blir jag lite smått irriterad. Gillar inte den form av text där det vänds på ett sätt som gör att man från start skuldbelägger den som känner igen sig och sen har lösningen, självklart mot en kostnad av några söta tusenlappar.
Biggest loser, Sverige, II
Så har jag haft lite brist på sysselsättning denna fredagskväll, så jag kikade på Biggest Loser del 3 och 4.
Måste säga att det är verkligen en grupp med otroligt målmedvetna personer dom tagit med, ja förutom en, som kom tillbaka. Men vem vet hon kanske kommer på snart hur bra denna chans är för henne och verkligen tar vara på den.
Ser stora skillnader i de två lagen, hur deras energi läggs på träningen. Det röda som visst tränar med det känns inte som om det är med samma intensiva energi som det svarta laget lägger ner på sin träning.
Och det här syns ju också de två första veckorna på vågen. Dom har varit helt otroligt som klarat av att gå ner så mycket på så kort tid.
Min tanke är, vilka kommer hålla i längden. Vilket lag kommer klara sig bäst sen efter några veckor till. Kommer det svarta laget orka hålla detta hårda tempo, hur kommer deras kroppar klara det i längden. Kommer det röda laget komma för långt efter, kommer några av deras medlemmar träna lite mer på egen hand?
Beror skillnaden på medlemmanras egna energier och vilja eller beror det på hur tränarna lägger upp träningen och peppar, stöttar och "kör" med dom. Ligger det olika resultaten där, tränarnas sätt att lägga upp träningen?
Skoj är också att mer och mer se de olika personernas personligheter. Och det jag såg nu var att det finns några som är hur ska jag säga lite självsäkra och men näsan i vädret. Lite brist på ödmjukhet helt klart.
Visst är det en tävling men samtidigt så måste man nog se att det stora tävlingen ändå ligger i att lyckas ändra sina egna vanor på ett sätt som kommer hålla livet ut.
Kvällens citat
"Varje gång du tvivlar på hur långt du kan gå, tänk på hur långt du har kommit."
Ja det här är ord att tänka på. För öven om man inte kommit exakt dit man vill, även om det varit mindre roliga saker som skett på den tidigare vägen så kan man ta det med sig som erfarenhet. Veta vad som fungerat bra, vad som inte alls varit bra val, och kanske våga göra andra val vidare i livet. Våga ta risker. Tar man med sig all den här kunskapen så kan man nog helt klart gå så långt man själv vill. Se målet framför sig och bara ta första steget och börja gå.
Skönt att veta
på ett sätt att det inte är några fysiska "fel" som gör att jag får svimmanfall. För det är alltid skönt att veta att man är frisk så. Men då kommer frågan.... varför. Även om det är skönt att det inte är något fel hade det ändå varit skönt att ha något att ta på. Det här som jag ser som lite flummigt och inte riktigt får till, att det ska vara ångestattack.
Bara hoppas det inte sker igen, det var inte skoj.
En inte så bra dag
började med huvudvärk, fortsatte med illamående ochy avslutades med att svimma av i duschen. Började snurra bra så jag hann sätta mig ner och ta med handduk att lägga under huvudet innan. Blev nog lite tyst och lång stund i badrummet, så dottern kom in och hjälpte mig.
Inte skoj när detta sker, och inte nu igen, var ett tag sen, trodde jag skull slippa.
Men bara kolla värden, igen och prata med läkaren.
Och ta nya tag.
Kloka ord
Det som ser ut att vara den rätta saken att gor
kan också vara den svåraste saken
du någonsin gjort i ditt liv
Kallt kallt vatten
finns det något godare att dricka när man är riktigt törstig?
Glaset ska nästan imma lite. Ljuvligt gott. Vissa dagar kan jag inte få nog, det är så gott.
Ja det var svårare än jag trodde
att verkligen försöka öppna mig, skriva det inre, försöka formulera det i ord, skriva ner orden. Det är för mig ett så bra sätt att nysta, och verkligen se, inte se det negativa för det är lätt. Nej se det positiva i allt, se bra förändringar, se saker att ta fasta på och fortsätta jobba på.
Men det är svårt för mig att blotta mig så ens för mig själv ibland, det gör ont, river upp sår som jag inte vill ska rivas upp men som kanske måste för att kunna bearbetas och läggas bakom mig.
Bara det att jag är för bra på att sätta upp den glada masken utåt. Så ingen frågar ens hur jagmår för alla tror att jag mår bra.
Lust
Lust är en känsla som präglas av en stark längtan efter, och uppfyllandet av, något som ger stor tillfredsställelse. Lust är förknippad med kroppslig njutning, även inkluderande intellektuell stimulans.
Vem njuter inte av lust, oavsett form, att få känna tillfreställensen efter en stark längtan. Ja jag gör det ialla fall en så energigivande känsla detta med lust. Men se vad som helst får tydligen inte kopplas ihop med lust eller rättare sagt att det får inte vara för självklart som det kan bli med ord och bild till. Fy fy då får bilden tas bort. Ja jag är snopen att ens namnet får vara kvar, jag menar bara det ger ju tankar till just njutning och det fick det tydligen inte vara. Ialla fall inte sexuell njutning.
Bryggeriet, Amager Bryghus har en serie öl, 7 st ska det vara i serien som heter "de 7 syndernas öl" och ett av dessa öl heter just "Lust", men när detta öl ska säljas på svenska systembolaget får inte bilden som finns på etiketten finnas kvar så här får vi tydligen en svart "prick" - ja sen kan man ju då istället tolka den symboliken om man vill. Är lust något svart, eller är det svarta mörka den rätt lusten ;)
Ja och vi ska vara ett öppet fördomsfritt land utan massa felaktiga moralpredikningar. Visst är det skrattretande att dom då inte ens klarar av att se en teckning av en kvinna i ett badkar på etiketten till en öl med namnet Lust.
Planerar middag till helgen, fläskfilé med limesås
är det som det just nu finns ett sug efter, men ena dottern pratade lite försynt om att något med gorgonsola vore inte så dumt :). Men då jag handlar och även lagar maten så lutar det åt en av mina favoriträtter.
Ingredienser:
- ca 600 g fläskfilé
- 1 tsk salt
- smör
- 1 dl vatten (jag tar oftast mindre vatten, blir lite att känna av så att det blir bra)
- 2 dl crème fraiche
- 2 msk kalvfond
- 0.5-1 tsk sambal oelek
- 1 tsk soja
- 1 msk honung
- 1 st lime (tar färdigpressad från flaska då det ofta redan finns hemma, tar då ca 1-2 msk)
Gör så här:
- Putsa fläskfilé. Skär i skivor
-
Stek fläskfiléskivorna i smöret,på varje sida så att det får fin färg. Salta.Lägg över det stekta köttet på ett fat.
-
Under tiden du steker köttet förbered gärna till såsen
- Blanda i stekpannan: crème fraiche, pressad lime, vatten, kalvfond, sambal oelek, soja och honung.
- Vispa tills det kokar upp. Lägg sedan i köttet och låt småkoka ca 5-8 minuter.
After Dark
Igår såg jag något interjuv program på tv, det var Lars-Åke Wilhelmsson, Babsan i första delen. Den jag stannade kvar att kika på. Det är verkligen skoj att se att dom fortfarande håller igång. Det var evigheter sen jag var och såg på deras show, men det skulle vara otroligt skoj att kunna se dom en gång till. För det är helt klart show dom bjuder på, glitter och glaumor.
Dagens citat
Inse att inte alla upplevelser med andra personer kan upprepas.
Jag skulle nog hellre vilja formulera mig:
"Inse att ingen upplevelse kan upprepas"
För hur gärna man än vill så blir det aldrig samma sak, det blir alltid en ny upplevelser. Däremot finns ju alltid minnet alltid kvar av varje upplevelse.
Ett tänt ljus för alla i Boston
Finns ju inte ord att beskriva vad jag känner för sådana här händelser!
Så var det dags igen - Boston Maraton o oskyldiga skadade
Jag sitter och tittar på livesändingar från USA där Boston Maraton gått idag.
Vid målet har det skett två explosioner - jag ryser, jag mår inte alls bra när det sker sånna här saker.
Två är bekräftat döda men dom tror att den siffran kommer att öka.
Ska man tro det som just nu kommer fram har polisen också hittat sprängladdningar på andra platser runt om i Boston.
Jag har så svårt att förstå när man med flit skadar helt oskyldiga. Jag har så mycket känslor nu men orden kommer inte ut.
Att vara testpilot
kan vara skoj. Jag har flera gånger just provat matvaror där dom sökt många personer som ska testa. Men har även en vän som fått testa en bil över en helg och min mamma har nyligen testat en surfplatta. Så det finns stora chanser att kunna få testa saker här hos http://smartson.se/
Förbud är aldrig en bra lösning
Fick tipset av en väninna att titta på Dokument inifrån från förra veckan, om socker, att det är en stor bov i världens fetma och befolkningens hälsa.
Ett sevärt program, många tänkbara saker tas upp. Inte bara om sockrets skadliga inverkan på människor utan även människors beteende.
Att vi t ex äter/dricker tills det är stopp, inte tills vi fått i oss det vi behöver, tills vi är mätta, nej tallriken/glaset ska vara tomt.
Kan faktiskt förstå tanken bakom detta att bara tillåta storlek på muggar till en viss mera normal storlek än dessa jätte muggar som kanske just amerikanarna är mest förtjusta i.
Tänker på det där med tobaksindrustrin och förbudstexter på läskeflaskor och kan inte låta bli att skratta. Läser någon dessa texter ens? Ger det effekt? Varför ska saker göras som inte ger effekt? Bara för görandets skull eller, just att dom kan slå sig för bröstet och säga "se vi har tagit tag i detta och gjort åtgärder" hmmm.
Sen så en annan sak som jag tänkte på var pratet om att läsk ska räknas som flytande godis. Funderade lite och tänkte att även där är det väl lite skillnad på USA och Sverige? Eller bara inbillar jag mig det? Men visst pratar vi om godis och läsk i ett, att avstår vi från sötsaker så är det även läsken. Att ska vi leva hälsosamt tas det bort men läggs in sen till helgmyset?
Hon från Danmark som avvänjdes från cola, jag är inte lika illa därhän som hon. Men när jag mår dåligt så erkänner jag att jag "måste" ha cola.
Biggest loser, Sverige, I
Så har då svenska varianten startat upp igen. Ska bli intressant att se hur de svenska deltagarna kommer ta tag i denna utmaning. Tänker lite på utvecklingen på det amerikanska programmet. Från start, de första säsongerna tyckte jag det var kul och peppande att se deltagarna kämpa och klara så bra viktnedgång. Det var ett program som var inriktat på hälsan, att gå ner för att behålla det, hitta ett bra sätt för att ändra sin livsstil. Ett sätt som flera kunde klara och hålla i. Men med varje säsong har just det amerikanska programmet blivit mer och mer extremt, mer och mer enbart tävlingsinriktat. Nästan hysteriskt att gå ner i vikt, inte hälsosamt utan extremt. Då tappar jag intresset och har inte sett de amerikanska programmen.
Tänkte nog inte heller se det svenska denna gång, kanske för att det ligger för nära mig själv. Vad jag vill men vet att jag för tillfället inte klarar. Men så pratade en väninna om de två första programmen och tyckte jag skulle titta. Så jag har idag suttit och tittat på dom två första avsnitten.
Jag vet att man aldrig får hela bilden, man får ihopklippta delar från deltagarna. Självkart det som kan få oss tittare att reagerar på olika sätt. Men jag tror ändå inte att det är helt fel bild som visas.
Jag blev snopen när deltagarna står och diskuterar i första avsnittet om felmatvanor som gett övervikten. När en kvinna argt menar på att hon irriterade sig på att alla trodde att överviktiga åt chips och hamburgare. För se det gjorde inte hon. Dom andra försökte mena på att det var att blunda om man sa att man inte har haft fel matvanor. Det är ju just det som gett dom övervikt. Men nej inte då, det gällde inte henne, hon var sönderstressad. Det var hennes orsak. Det var för mig att verkligen blunda, visst kanske hon inte åt chips eller hamburgare, men att fastna på som jag ser det "ord" på vissa maträtter är att ljuga för sig själv. För det måste ju finnas andra saker hon äter som är onyttiga och gett övervikten. Inte sjutton är det grönsaker och frukt inte...
I avsnitt två var det då den tyngsta deltagaren, som då tyvärr även åkte ut som första person. Synd så tillvida att hon verkligen var den som behövde få vara där. Inte bara för att träna i sig utan för att få hjälp att ändra sin inställning. Att sluta hitta de här ursäkterna som man är så bra på att hitta. För att komma med i detta program är ju en otrolig chans man får.
Visst hon vägde otroligt mycket mer än dom andra, så klart att det är både jobbigare och svårare för henne att träna och röra på sig. Och det använde hon som ursäkt att slippa kämpa. Ja så såg jag det. För det är ju det man måste göra,kämpa tills man kryper från träningen. Och visst man kanske inte orkar lika länge på gåbandet, eller motionscykeln, eller boxa eller slå med rep osv osv... det har ju med sin egen vana att röra på sig och orka. MEN man tar i så mycket man själv kan, och då är man trött, högröd i ansiktet, andas tungt, svettas så att tröjan går att krama ur. Och det såg jag på alla andra deltagare men inte henne. Det är ju så att ju mer otränad man är ju fortare kommer de här "effekterna" Det vet jag ju själv....
Men att höra henne säga "det är äckligt att svettas" DÅ undrade jag vad hon ens gjorde där. Svettig är väl det dessa deltagare än mer eller mindre konstant. Och man tar i så mycket man själv kan, men när någon knappt är trött, inte svettas, inte är varm och röd, då tror ialla fall inte jag att personen ens provat att verkligen ta i.
Klart att det kan finnas rädslor bakom, men där i programmet med andra med samma problem, där dom stöttar varandra. Då måste man ialla fall kämpa, göra sitt bästa, försöka.
Tyvärr så var hennes sätt bara en bekräftelse på religiösa personer. Hur egoistiska dom är, allt är bara dom dom dom och framför allt bara på deras sätt. Har träffat på flera med just den mentaliteten än ödmjuka personer.
Synd det med för det är väl det troende påstår att dom är? Men nu var det inte religion utan viktnedgång jag pratade om.
Jag hoppas att den här veckan har gett henne en puff åt rätt håll och att hon får en bra hjälp väl hemma så att sen i sista programmet kommer hon visa hur duktig hon varit på att kämpa och att hon gått ner massor av kilon.
En annan sak jag ofta reagerar på oavsett vilket land programmet gäller. Och det är bristen på samtalsterapi med professionell person. Visst kanske dom har det, fast ingen visar det. Men det är synd, för det borde framgå att deltagarna även får den hjälpen. Mycket känslor ska bearbetas på flera sätt när det sker så stora förändringar i ens liv.
Kommer inte följa programmet slaviskt, mera kika på datorn när jag inte har något annat för mig. T ex sömnlösa nätter.
Matmissbruk, att äta som tröst
Det är ju helt klart det absolut svåraste missbruket man kan ha. Det kan ingen neka till. För alla andra missbruk kan man hålla sig ifrån, helt. Det svåra då är att avstå, men man kan hjälpa sig själv genom att inte ha det framför näsan. Man kan ge sig själv vanor som gör att man undviker det helt. Säger inte att det är lätt att bli av med något missbruk, men alla andra går ändå att se till att helt avstå, undvika, vilket gör att det kan vara lättare att komma över gränsen att sluta, att inte få återfall så lätt.
Men matmissbruk, det är svårt, man kan aldrig undvika det helt. Vi måste ju ha mat för att överleva, vi måste äta varje dag. Mat finns hemma.
Visst om man har dragning åt onyttiga saker så kan man alltid se till att undvika just det - läsker, godis, chps, kakor osv. Men det värsta är att det då lätt kan bytas ut till annan mat, och man överäter det som finns hemma istället.
Jag har inte ett matmissbruk konstant, jag kan äta hälsosamt och bra mat i lagom mänd när jag mår bra. Men jag tröstäter, äter när jag mår dåligt. Och märker att sista tiden har det varit just lite för mycket tröstatande för mig. Och det blir så att jag äter och äter tills jag får ont i magen och mår illa. Sen vad det är spelar ingen roll. Igår t ex åt jag massor av sallad och frukt och grillad kyckling. Jag bara åt och åt, magen var full, det gjorde ont, ändå gick det inte att sluta. Så natten har varit jobbig av ångest att jag ätit så mycket att magen gjorde så ont, sura uppstötningar. Inte kunna ligga ner, inte kunna sova.
Nu sker detta tack och lov inte så ofta. Jag har börjat få en bra kontroll på det här att tröstäta. Men ibland, som igår så gick det inte att hindra. Och tyvärr så mat har man ju alltid hemma. Och som nu för mig när det är som värst så spelar det ingen roll vad, jag äter det som finns. Visst jag är glad ändå att jag numer inte då äter massa mackor, chips och annat som är väldigt onyttingt.
Men ångesten och värken i magen finns ju kvar och påminner mig om att jag föll dit igen igår.
Jag har en hatkärlek till
romatiska filmer. Varför, jo för att jag alltid gråter, ja mer eller mindre beror ju på om det är en komedi eller inte. Men oftast så kommer tårarna oavsett. När det är sorgsna sekvenser eller även när dom på slutet får varandra. Att jag gråter när det är sorgset är ju en sak, det är ju okey på något sätt, det får man. Snyfta lite, man lever sig in i det som sker. Men att gråta när det slutar lyckligt, scener där det är kärlek och lycka.Ja vad ska jag säga?? Tårarna rinner då med. Men då mera för att jag vill ju så gärna ha det där jag med igen, men jag har det inte, jag tillåter mig ju inte ens själv att få uppleva det igen då jag är för feg att prova igen.
Som sagt älskar dessa filmer men samtidigt finns det en lätt känsla av "hat" till dom också, det lyckliga då men just att dom får mig att gråta.
Citat, ett att fundera lite över
Lär dig uppskatta skönheten för den är inte lätt att se med en hastig titt.
Laga mat efter recept
det är något jag försöker mig på då och då. Att strikt gå efter receptet och göra laga maten efter konstens alla regler. Men tänk att jag aldrig blir riktigt riktigt nöjd då. Så jag har kommit på att jag ska först laga rätten efter receptet för att "smaka av" den så att säga. Sen så nästa gång jag lagar den så lagar jag den mera som jag nog oftast lagar mat, på en höft. Och då vet jag sen den gången efter att ha följt receptet precis på pricken, vad jag vill ha mer eller mindre av för att jag personligen ska få den smak som jag mest uppskattar.
Smaken är ju faktiskt som baken och det går inte att göra ett recept som passar alla perfekt, för alla har olika smak. Man gillar inte vissa smaker, eller vill ha mer av någon.
Därför när jag sitter och tittar på dessa matlagningsprogram som visas på alla möjliga kanaler på olika sätt. Så kan jag inte komma ifrån tanken att deltagarna som kommer längst är de som till viss del har samma smak som dom som dömer, eller så lär dom sig i tidigt stadium att anpassa sin smak mot den som domarna har.
Visst måste dom självklart vara duktiga, men jag tänker på när de där sista ska sållas ut, när de absolut bästa är kvar. Då är det ofta mycket duktiga personer och det är mera domarnas personliga smak som avgör.
Jag tänker ofta att jag gärna skulle ha provat smaka maten för att se om jag håller med eller inte.
Nattens citat
Hjärtat får aldrig rynkor! De Sévigné
Helgen i startgropen
ja så kan man ju säga när fredagen är här, den här tiden, eftermiddag så kanske man till o med kan säga att den rest sig upp och nedräkningen för start har börjat.... det är bara den där korta sekunden kvar till startskottet smäller av och det är bara att börja rusa fram.
Här hemma har helgen helt klart hamnat i det läget. Maten står i ugnen och bara de där sista minutrarna återstår innan det är klart. Sen vänta in mina döttrar och en väninna som ska äta med mig. Blir en trevlig kväll. Döttrarna har en slökväll, den ena väntar in sin pojkvän och den andra kommer nog sjunka ner i soffan och bara vara och titta på en film. Väninnan och jag ska ta och fixa till hennes hemsida. Se över bilder och text. Jag har startat och vill ha mer att arbeta med, men vill också att hon tittar att det är okey innan jag fortsätter.
Vad blir det för mat då.... jo det blir potatisgratäng med västerbottensost, kött med ostfyllning och sen en fräsch sallad och vitlöksbröd. Funderade på att prova baka eget men det blev inköpt färdigt idag.
Lustigt med mig, när jag mår dåligt fungerar jag inte alls och lusten till allt bara försvinner. När jag sen börjar må lite bättre så kommer energin tillbaka. Är jag kär så blir jag en riktigt nyfiken person i köket, vill inte kalla mig matmamma eller duktig, bara nyfiken att prova massa roliga saker... o jag är nu inte kär, men jag fick en heldag med en man jag verkligen älskar och älskar bara mer och mer för varje gång vi träffas. Han har varit så bra för mig på många sätt. Och det går bara inte annat än att älska honom. Men jag aktar mig från att bli kär!
Skulle jag bli kär skulle det bara leda till ledsamheter och förhoppningar som aldrig kommer infrias. Och jag vill inte äventyra att mista en vän som honom. Never ever, inte värt ens tanken.
Men tisdagen gav mig en massa energi :)
En favoritsida
under sista veckorna har jag hittat på youtube, AsapSCIENCE´s utlagda små vetenskapliga lektioner. Korta, välgjorda, lätta att förstå och framför allt roliga. Det är ämnen som både får en att tänka till men också skratta.
Idag satt jag och tittade på "The science of love" och kan ju bara hålla med om det sista som sägs, att även om ingen egentligen exakt förstår sig på eller kan förklara vad kärlek är, varför vi blir förälskade, kära så konstigt nog så vet vi alla när vi är det :)
Tryffeltårta med marshmallows
en tårta jag fick smaka hos en vän för en tid sen. Och sista dagarna så har jag haft ett otroligt sug efter just denna goda tårta. Så nu ska jag själv prova göra den. Kommer nog inte bli såhär vacker
Tårtan:
200 g mandel
2 ägg, endast vita
1 dl ljus sirap
0.5 dl kakao
Fyllning:
400 g mörk choklad, minst 70% kakaohalt
3 dl vispgrädde
3 dl mini marshmallow
2 dl hackad daim eller daimpuffa
1 dl delar dumlekola
Gör så här Ugn:
175º 45 minuter + 2 timmar i kylskåp
Ta en bakform, 24 cm i diameter, med löstagbar kant. Lägg bakplåtspapper i botten (sätt fast det)
Kakan:
Mixa mandeln fint i en matberedare.
Vispa äggvitorna till ett hårt skum.
Blanda mandel, sirap och kakao.
Vänd ner äggvitorna.
Häll smeten i formen och grädda cirka 15 minuter.
Ta ut och låt botten svalna.
Fyllning
Hacka chokladen till fyllningen fint.
Koka upp grädden, dra kastrullen från plattan och rör ner den hackade chokladen till en jämn smet.
Häll smeten i formen och låt svalna något.
Häll på godiset, tryck ner det lite grann.
Låt kakan stelna i kylskåp minst 2 timmar.
Skär upp den i tunna bitar vid servering (den är otroligt mäktig)
1900-talets tråkigaste dag
är den 11 april har tydligen forskare kommit fram till 2010. Den 11 april är den dag som det skett minst antal händelser av vikt i historian.
Ja tänk så viktiga saker dom vetenskapligt tar fram ;)
Men även om det är enligt historian en tråkig dag så kan man ju se till att det blir en viktig eller bara bra dag för sig själv eller hur?
Som att gå ut i solen, le mera åt medmänniskor, smitta av sig positiv energi. Ju mer man ödslar av den varan ju mer smittar den av sig och även kommer tillbaka till en. En klar "win win" effekt.
SkinnyMe tea
är tydligen jätte populärt bland yngre tjejer, det bloggas vilt om hur bra resultat tjejern fått av att använda detta te. Nu tycker ju jag att de flesta var fina och hälsosamma från start och istället blivit lite för magra. Det känns som att det är fel tjejer som använder det, eller kanske bara just de som vågar lägga ut före och efter bilder.
Nu har då mina döttrar sagt att dom ska prova, förrut kunde man tydligen inte skicka efter det hit till Sverige, Men nu kan man det så nu ska dom ta en kur var.
Jag läste instruktioner och ser att visst man kan träna och äta hälsosamt så får man effekt men för att få det där jätte bra resultatet så ska man helst gå efter deras "matplan". Så har vi kommit överens om att när dom startar ska jag hänga på, men jag ska enbart hålla mig till matplanen och istället dricka ett annat grönt te som ska ha detox-effekt.
Detta ska jag då göra enbart för att jag ska visa dom att man inte behöver lägga ut en massa pengar på "produkter" för det är bara att läsa matplanen för att fatta att man rasar bra i vikt genom att bara hålla sig stenhårt till den under den tid man väljer. Kurerna med te finns att köpa för 2 eller 4 veckor.
Så nu får vi se då, dom kör tekuren med detta SkinnyMe te och jag kört på exakt lika men med något annat mera vanligt (billigare) te. Sen får vi se resultatet efter 4 veckor. Om det har gett mer resultat för dom just för att dom har detta speciella te, eller om resultatet är ganska lika just bara för att man ändrar sina matvanor till att vara vegan till 98% samt ta bort än fler matvaror än en vegan gör.
Inte för att jag tycker att matplanen ser så jätte skoj ut, men ska stå ut dessa veckor bara för att visa dom att det går att få resultatet ändå, och frågan är hur det sen står sig när man börjar äta lite mer "normalt". Går man snabbt upp i vikt igen då eller???
Ja det blir spännande helt klart.
fort... män, sex, närhet, kärlek, rädslor
... För det är ju just det jag gör genom mina val, jag hindrar mig själv från att bli älskad, släpper inte in någon så att han får chansen. Jätte praktiskt på många sätt, jag förhindrar mig själv från att bli sårad, från att få flera nya dåliga upplevelser att lägga på högen som då bara växer och bevisar att det bara sker dåliga saker. På det här sätter ökar inte alls den här negativa högen.
Åh andra sidan kommer då även den bieffekten att jag heller inte får uppleva, ingen kan bevisa för mig hur bra det också kan bli.Det där att ha någon att dela saker med
Män, sex, närhet, kärlek, rädslor
Alla vill vi nog bli älskade för den vi är. Även jag. Men jag är också medveten om delvis min rädsla att bli sårad, att inte duga är ett stort hinder för mig att släppa in någon så långt att han ens får chansen att visa att jag duger, att jag kan älskas. Men hur ska man kunna lita på det när jag inte själv ser annat en en kvinna gammal, trött, härjad och ser äldre ut än vad jag är. Ful tjock och totalt misslyckad.
Det går helt enkelt inte att fuska sig förbi vissa steg i kampen till ett bra harmoniskt liv. Jag måste börja med att älska mig själv. Ta det i små steg, för acceptera att det som skett är dåtid, att jag inte är en dålig människa, sen börja tycka om mig själv för att till slut kunna älska mig själv igen.
'Fast jag inte vågar låta någon älska mig så älskar jag, men hemlighet och på avstånd. Så behöver jag närhet, och för att få närhet utan krav träffar jag män för bara sex. Vilket gör mig mer tom efteråt på något sätt. Nej jag träffar inte massor för one nights utan har under några år nu träffat några män, alla helt utan viljan till något annat än sex, av olika anledningar. Så det är ialla fall bra sex, så bra den nu kan vara när det bara är sex.
Har dock valt män som är svåra att få att öppna sig, antar med flit, det blir inte att man lär känna på djupet, lättare att inte bli kär. Om någon istället är öppen då backar jag. Så jag hindrar ju också mig själv från att bli älskad...
Kan drömmar vara för stora?
Det är en fråga som kom över mig i natt.
Kan man ha för stora drömmar, för höga önskningar?
Ja klart man kan om man ser till att önska sig en egen helikopter eller gå på månen osv. Men jag menar mera vardagliga drömmar, likt de jag själv har. Det där vardagliga att hitta harmoni i mitt eget liv, hitta livsglädjen, meningen med att gå upp varje dag. Ekonomi som gör att jag kan unna mig lite smått och gott då och då. En partner som gör mig "hel", att dela glädje, sorg, oro och drömmar med, som både stöttar och tröstar mig, men även får det samma av mig.
Och även om jag är ruggigt låg nu, på livets lågpunkt kan jag nog gott säga. Men kanske det är så att man måste studsa i botten för att kunna ta sig uppåt igen. Och att jag under så många år kämpat och inte vågar rasa fullt, hållt emot, gömt mig bakom en fasad som tjocknat och blivit som en rustning. Ler och skrattar, finns där för barn och nära vänner oavsett vad som skett i deras liv och dom behövt stöd eller någon som lyssnat på dom, peppat dom. Men aldrig tillåtit mig själv att visa mig sårbar.
Så tror jag att det kommer vända, lite tålamod, lite mer kämpa, lite mer våga. Så kommer jag att få allt det där jag just nu gärna vill ha. Men att jag ska ta allt i små steg och i rätt ordning.
Har många tunga jobbiga negativa tankar och känslor. Men nu kommer jag låta dom få bubbla ur mig, inte hindra, inte stopp utan prova tvärt om taktik. Har ju i alla år gömt, inte visat, inte ens vågat tänka och känna för mig själv. Nu ska jag inte stänga av.
Nej jag tänker inte bli ett negtivt offer med tre offerkoftor på mig. Nej inte mitt sätt alls. Men jag kommer låta dessa känslor och tankar få komma, och bubbla ur mig. Det är lite det jag tänkte ha denna blogg till, bara skriva av mig det jag tänker och känner. Utan att stänga av. Men inte fastna i det negativa. Bara tillåta mig själv att falla och tycka synd om mig själv, vilket jag aldrig gjort innan. Bara sett att jag får skylla mig själv, att det är mitt fel och jag ska fixa, jag ska göra så alla andra mår bra. Nu ska jag tillåta andra att se att jag också behöver ha någon som då och då tar mina dippar och stöttar mig i de stunderna.
Varenda liten sekund
Varenda värdelös stund
Det gjorde vi till nåt stort.
Medans dom skaka på huvet
Levde vi här i nuet
Och vi drömde ihop.
Vi gjorde alltid nåt stort.
Dom säger att våra
drömmar är för stora
Men vi kommer aldrig
aldrig att förlora
Blicken mot himlen
Med lyckliga tårar
Men vi kommer aldrig
aldrig att förlora.
Säger vi siktar för högt
Och spänner bågen för hårt
Dom kommer aldrig förstå.
När vi hoppar från kanten
Från den svåraste branten
Är det värt alla sår.
Män i min smak
Måste ju bara ha en kategori med snygga män, män som för mig ser manliga ut, som har något extra. Glimten i ögat, charmen eller vad det nu är. "Dregelobjekt" kort och gott.
Här kommer den första, manlig skådespelare i Person of Interest, Jim Caviezel. Vilken snygging, det är en man. Sen gillar jag hans röst och lite långsamma lugna sätt att prata just i den serien. Vet att det är en roll, men när jag hör honom prata blir jag lugn och varm.
Kommer inte rabbla en massa information om honom som person eller roller han gjort. Det spelar ingen roll. Jag vilar bara ögonen på detta godis för oss kvinnor.
Dagens citat
Ensamhet; en bra plats att besöka - en dålig plats att stanna på.
Jag trodde ...
... att jag skulle kunna skriva i bloggen som en dagbok
... att jag skulle kunna ösa ur mig det jag kände och tänkte
... att jag skulle på så sätt lätta på det inre trycket och må lite bättre
... inte att det skulle bli såhär jobbig
... inte att jag skulle må sämre
... inte att livsviljan helt skulle försvinna
Men rent ut sagt fy f*n så jag mår, inte blir det bättre bara sämre. Att sen medicinen ger andra biverkningar som ökar en annan symtom jag har - restless legs - att bli 17 resor värre, inte bara i "styrka" utan också hur det sprider sig till flera delar av kroppen, och inte bara kvällar och nätter utan även dagtid. Och sömn kan jag nästan glömma helt, det går bara inte, somnar kort och vaknar av att det kryper i kroppen.
Viljan att leva det lilla jag hade är som bortblåst, ångesten i vissa situationer är värre, jag gråter mera för inget. Känner mig vekare på alla sätt. Så jag måste ta en tid och prata med läkaren, detta går inte, inte om det blir värre. Såhär ska jag inte må, så här ska ingen behöva må...
