Jag har en hatkärlek till

romatiska filmer. Varför, jo för att jag alltid gråter, ja mer eller mindre beror ju på om det är en komedi eller inte. Men oftast så kommer tårarna oavsett. När det är sorgsna sekvenser eller även när dom på slutet får varandra. Att jag gråter när det är sorgset är ju en sak, det är ju okey på något sätt, det får man. Snyfta lite, man lever sig in i det som sker. Men att gråta när det slutar lyckligt, scener där det är kärlek och lycka.Ja vad ska jag säga?? Tårarna rinner då med. Men då mera för att jag vill ju så gärna ha det där jag med igen, men jag har det inte, jag tillåter mig ju inte ens själv att få uppleva det igen då jag är för feg att prova igen.
 
Som sagt älskar dessa filmer men samtidigt finns det en lätt känsla av "hat" till dom också, det lyckliga då men just att dom får mig att gråta. 
 
 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

searchingformyself

Ett sökande, en ny fas, en helhet, en sanning, en fundering, ett svar...

RSS 2.0