den här mannen som nässlade sig in bakom den mur som byggts upp. Och som hade flera flera egenskaper jag verkligen både uppskattar och älskar, ett sätt att se på livet, sätt att se på det här med hur man fördriver sin lediga tid. Allt bara stämde perfekt med mig och mina värderingar och mitt sätt att leva. 

Men det höll inte.

 

Det tog mig sen 2 år att ens börja träffa andra, det tog mig 4 år att ha släppt allt, kommit över, det hugger inte alls oavsett. Det är mera bara en man som har en viktigt del av mitt hjärta som han alltid kommer att ha.

 

Så har jag bestämt mig att försöka igen, prova dejtingsidor, seriöst träffa några män, verkligen ge det en chans igen, det här med förhållande.
Just då dyker han upp igen. Vilken berg och dalbana jag gjort känslomässigt. 

 

Så träffades vi på en lunch och flera saker bubblade upp, vad jag söker hos en man, som ingen annan ens varit i närheten av, HUR ska jag kunna hitta någon ny att ge en chans, när allt det där gamla kommit upp inom mig igen. Varför dök han upp nu....

Och varför bara försvann han igen? Släcker ner sin facebookprofil, försvinner tyst.

 

Nu vill jag skrika slå honom, det var så härligt att bara ha in honom i mitt liv igen, som vän. Det var bara det jag ville, det var hans om flirtade lite, det är han som är förlovad. Vilket jag accepterat, mera känner att så härligt att den här mannen jag älskar så mycket äntligen träffade en kvinna och blev kär, så kör att han gjorde det han aldrig skulle göra, förlova sig och flytta ihop.

Jag tog det, var bara så glad att han igen kunde finnas som vän. 

 

Jag behöver vänner runt mig som jag tycker om och lyssnar på. 

Så bara försvinner han, igen.

 

Nu vet jag inte hur jag ska göra.

Smsa fråga vad som hänt

smsa fråga om jag kan ringa

ringa utan sms och fråga om vi kan luncha

se vad jag får för respons eller förklaring

eller direkt skriva ett långt mail med alla tankar och känslor, inte kräva svar eller anklaga, bara helt enkelt förklara hur jag tänkt, känt. Få ur mig det.

Frågan är vad är bäst, vad kommer jag inte ångra, vad vågar jag?

vad är det egentligen? 

Såg tidigare idag ett tv-program, eller en del, har ingen aning om kanal eller vad programmet hette. 

Såg bara en liten tjej ca 8 år som fått födelsedagspresent, presentkort för att operera sin bröst när hon blivit 18 år.

Hennes mamma hade gjort jag vet inte hur många operationer och hon lärde sina döttrar hur dom skulle vara för att vara vackra. Tror hon skrivit en bok. Och hon och henne döttrar var kända för att det var en vacker familj.

 

För mig såg ingen av dom överdrivet vackra ut, sådär så att man verkligen tycker "en sån vacker tjej/kvinna". Jag räknar dom väl heller inte som kändisar eller direkt kända heller. Mera bara att det är en konstig syn på skönhet och vad man ska göra för att få den, hålla igång den. Som redan barn fostras till i familjen. Tror inte journalister flockas runt dom för att dom är extremt vackra, snarare för att dom är extremt "korkade" som gör detta med sina kroppar så tidigt man bara kan.

 

Så vad är skönhet, var är att vara känd. Eller är det inte viktigt vad man blir känd för, varför det skrivs om en, bara man uppmärksammas, vara bild kommer med i tidningarna? Sen om det är för att man är ganska urbotat korkad spelar ingen roll???

 

Skrämmande är när man ser mammor peppar sina barn åt det här hållet, utnyttjar sina barn på det här sättet. 

 

När man glömmer bort vad som är det viktiga i livet. 

är planerna inför morgondagen. Ska kryddas lite extra och sen ska den träs över ölburken. Ska bli riktigt mumsigt. 

Den kommer få ligga in lite mariand över natten, för att dra åt sig kryddor lite extra. 

Ett mörkt öl kommer det provas denna gång *ler*

är inte för naglar.

Nej efter att nu av en slump och slut på min vanliga nagelolja, samt torra nagelband så tog jag det jag hade hemma. 

nybakade kanelbullar och kall kall mjölk? 

 

är verkligen en konst jag gärna skulle vilja lära mig. Att kunna alla små knep, inte som nu bara ta upp kameran och knäppa hej vilt. 

Några säger att jag kan, för bilder jag delar med mig av är bra med allt som gör en bild bra. Och jag menar på att det är bara tur, jag vill kunna. Visst kanske man har ett "öga" för något, man tycker om det på ett visst sätt. Men det är inte samma sak som att kunna. 

En väninna var snabb att ge tillbaka en sak jag sa till henne en gång när hon sa att hon aldrig gått kurs för att lära sig måla hon bara målar. Och jag sa att måste man gå kurser, kan inte glädjen och det naturliga, passionen försvinna i det man målar om man helt plötsligt börjar tänka på tekniker? Hon skrattade och svarade att en italiensk konstnär sa samma sak, att han tyckte att passionen i hans tavlor försvann när han började gå kurser för att lära sig tekniket. 

Kanske har man en liten poäng där, att om något ändå blir bra, man gör det utifrån hjärtat, det man själv gillar. Så finns det kärlek, passion i det man gör. Och det räcker ju, det behövs inte massa teknik egentligen.

 

OM man nu inte ska göra vissa saker som att t ex ta bilder för en kokbok. Där maträtten faktiskt måste framträda rätt på alla sätt och vis. Det här var något jag inte ens tänkt på, men blev medveten om det här igår när jag sneglade på Masterchef Australia (går det ens att undvika något matlagningsprogram på tv idag? Tycker det går mest sådana om man ser till alla kanaler, och varianter av matlagningsprogrammen så nog sjutton måste det väl vara flest av dom?). Hur som helst så blev jag då medveten om att det där att lägga upp maten för fotografering är en konst och att sen då ta bilden så att maten gör sig rättvis på rätt sätt på bilden är inte alltid så lätt. Många saker som ska tänkas på. 

 

Då är det ju tur att det finns kunniga fotografer *ler* som kan alla små knep, och inte bara sånna som jag, som bara tar bilder för att det är kul.

 

 

är beställt tills ikväll, "på det gamla sättet mamma" tja bara se till att det görs på det sättet *ler* Så det blev till att försöka komma ihåg vad det var för kryddblandning jag gjorde då på det gamla sättet. Kanske det inte lyckas helt denna gång, men nu blev ett minne uppdraget igen, så nu ska jag helt klart få till det så att det blir på "det gamla sättet".

 

Det börjar bara bli mer och mer kul att laga mat, baka, prova nya recept, leka fram just den smak som jag gillar. Det är också ett sätt att se på att jag själv mer och mer kommer tillbaka och mår bättre och bättre. Och det är en underbart känsla.

 

Börjar till och med snegla på vad som ska göras till julbordet. Vilka saker som ska göras helt själv eller inte. Det lutar igen till att det mesta kommer att göras själv, som jag gjorde förr *ler* och det ger en glädje inombords.

 

 

var ju riktigt skoj, eller ska jag säga avkopplande sysselsättning när jag inte kan sova. Att dela med mig av bilder jag själv gillar, som tilltalar mig. Att visa upp dom och skriva några ord till. 

Bilder som berör mig, bilder som har någon form av betydelse för mig. 

Jag som samlat bilder på datorn i evigheter, egna och fina bilder jag bara tycker om. Och just nu är det här precis lagom. Och inte är det tråkigare när andra uppskattar mina bilder, ja båda mina egna och bilder jag berörs av, genom att gilla eller "reblogga". 

 

En bild kan verkligen säga mer än 1000 ord, men med några ord till blir det ännu mer :)

några gamla repris program snurrar på tv, igen. Nu tänker jag inte bara på just detta program utan alla andra man ser som är av den här formen. Så funderar jag. ÄR män verkligen så "dumma" för dom går så lätt på tjejerna som manipulerar och gör sig till för att passa in och snärja. Och det är så genomskinligt. Märker dom inte att det inte finns något äkta hos dessa tjejer/kvinnor? 

 

De här jag tänker på från alla programmen är ju så otroligt lätta att se att det inte är äkta. Men min tanke är då ofta, SÅ dumma kan bara inte män vara, jag vill inte tro det. Så jag väljer att tro att det är för programmets bästa, att det ska vara intriger osv. som dessa tjejer får vara kvar. Att det inte är mannens egna val utan det ska bara vara vissa som ska vara kvar.

 

Det känns bättre att tro så än att tro att män är så dumma varelser, men sen så ser man till verkligheten så kanske jag får erkänna att jag har fel *ler*

dottern ska träna inför Vårruset 2014, tillsammans med några vänner. Och ja mamma kan ju inte vara sämre. Så jag har sagt att gör dom det gör jag det. Jag ska inte "rusa", jag tänker ta den lätta varianten och mera "lunka" mig runt. Men det är ändå ett mål, något jag ska göra, en utmaning till mig själv så att säga. Och det är lagom tid att nu lunka på utan fusk inför våren *ler*.

 

Började så bra innan sommaren sen rasade allt, och det har varit svårt att komma igång igen, Det har mer varit halvfart. Och bra ena veckan, inte alls veckan efter. Nu är det dags att ta tag i det och hålla i det, hålla kvar. Inte sluta inte ge upp, utan fortsätta. 

 

 

i nästa nummer av Topp Hälsa ska det gå att läsa om dieten BLS. Jag har försökt googla men inte hittat något på nätet om dieten. Men är jag snopen, det öser ju ut olika varianter som får förkortningar. 

Det här ska vara en diet där man äter bönor, lök och svamp. Och jag undrar, bara det eller är det huvuddelen. Låter inte direkt skoj med enbart de här tre varorna hela tiden om och om igen.

Bara vänta och se vad det är när tidningen kommer ut.

 

 

det laddas med Jurassic Park filmerna och vi provar OLWs nya chips  From England with sourcream & chives. Men det blev inte någon höjdare - ungarna har redan smakat och betyget var "mamma vi hade lika bra kunnat ta dina" Det säger att det inte är god alls. Ja för att då jämföra, mina är vanliga salta släta.

 

Men dippen jag valde blev mera godkänd, jag själv tänkte att jag gärna har den här till en grillad köttbit eller tacos.

 

OLW Cheese & Chili, helt klart lite sting i den och det gillas av mig.

 

Ja jag vet ju att det blir så, om jag skulle få ha dig här i mörkret hos mig om så bara för en enda gång till. 

 

Jag är så förvirrad, det virvlar runt en massa "varför" och försök till analysering och tolkning av ord, agerande. Men jag blir ändå inte klok på det så varför lägger jag ner energi på det undrar jag.

 

Mår bra ler och skrattar ena stunden, ont i magen förvirrad ledsen andra stunden. Då och då kommer det tårar.

 

Varför kunde det inte vara som det var, Det tog mig 2 år att ens komma ut och fika med någon annan.

Han har fortfarande en stor bit av mitt hjärta...

 

Hade hoppats på att jag vid lite kontakt och sen en lunch skulle märka att det jag mindes var fel, så var det inte. Att allt var förskönat så att jag kunde skratta åt mig själv och släppa helt, gå vidare, äntligen. Därför drog jag ut lite på tiden innan lunchen, rättare sagt en månad. Och var ganska säker på att det skulle bli en träff där jag inte kände något annat än att han är ett fint minne.

 

Men inte då, allt det där som gjortde att jag föll, och föll för djupt fanns kvar. Känslan av ett inre lugn, att allt bara stämmer kom tyvärr som ett brev på posten.

Hur lika vi tänker och tycker, agerar och känner, värderingar och det viktiga i livet. 

Viljan att vara honom nära. 

 

Jag velar och är så förvirrad.

 

 

 

är så otroligt gott, men så då och då (en eller två gånger per år) erkänner jag att det är jätte gott att fuska med pulvermos. Koka korv, majonäsgurka, rostad lök, grillkrydda, senap och ketchup. Och det var en sån dag idag. Det blev snabbt bestämt att pulvermos och korv fick bli dagens lunch.

Till kvällen är det hemmagjord lyxpizza på menyn :)

oj oj så många det finns.

Inte bara det gamla vanliga Viktväktarna, flygvärdinnedietet osv. Nej nu finns det LCHF, GI, 5-2 och alla andra varianter däremellan och runtomkring, Vad är egentligen rätt, vad är bra för kroppen, vad är farligt.

 

Det sista är ju denna 5-2 diet, och alla är lyriska, alla skriver om hur bra det är. Det har kommit ut en uppsjö av böcker. Och så kom då det här sista som alltid kommer. Även om alla faser, långsam start/explosion alla ska göra det och alla berättar hur bra det är/några har blivit anhängare typ en sekt andra har lagt av helt/sen att det är farligt att göra.Det brukar ta ett litet tag från första fasen, till sektanhängar andan, till det här att det är farligt. Men nu har det gått på mindre än ett år, ja faktiskt bara ca halvåret.

 

Nu har jag inte läst allt som stått om dieten, och absolut nästan inget om varför det skulle vara farligt. Men att det ska vara inkörsporten till ätstörningar. Men är inte det mesta som gäller dieter den inkörsporten, för att inte tala om modet, alla modellprogram med så smala modeller att det är mer klädhängare än personer.

 

Är det inte farligare och där man borde eller måste starta att ändra inställning. Det är hur man ska se ut för att vara vacker och lycklig. Att det enda som gäller är att vara smal smal smal och ha så mycket pengar som möjligt och lite till.
Att det är där man ska börja att visa att lyckan ligger inte i hur smal man är, att smalt är vackert, eller hur mycket pengar man har. Lyckan ligger i helt andra saker. 

 

Det senaste jag hörde om, det är inte det senaste, men jag har bara inte hört om det innan, Fyratimmarskroppen; http://www.fyratimmarskroppen.se/.  Jag har inte alls satt mig in i vad det är, förstår att det är diet och motion. Men har ingen aning om vad eller hur, Har en vän som provat nu i 14 dagar och är lyrisk, gått ner 5 kg och tycker att detta är vad man ska göra.

 

Så tittar jag på vad han gjort. Jo han har ätit bönor o nötkött/biffar men lite kryddor. Ingen variation, sen har han lagt på någon jobbingtur i skogen. Klart att han rasar i vikt första veckorna, men sen då? Jag tror inte alls att det kommer vara bestående. Men han är övertygad, detta är hans grej, detta kommer han använda sig av först för att nå målvikten men sen att leva efter. 
Men tydligen är det en av nycklarna i dieten, ät samma sak, tråkigt men lätt, man behöver aldrig välja, man vet. 

Jag är lite frågande angående dieten *ler* kanske idé att från start lära sig variera, laga roliga rätter. Annars lär man nog tröttna ganska så snabbt på det där och sen stå inför fakta att vad ska jag äta. Lätt att hoppa tillbaka till det gamla när inte man från start ändrat om på rätt sätt.

för vem är en förklaring till för? Är det mest för den som levererar den eller mest för den som mottar den?

Det är en otroligt bra fråga. Och när man tänker efter när förklaringar kommer från någon och varför så kan man nog snabbt konstatera att en förklaring och egentligen inte ens är en förklaring utan det kan vara något helt annat.

 

Förklaringar jag får kan jag dela upp på följande sätt:

 

* En förklaring jag vill ha, behöver den för att förstå något eller någon, att slippa missförstånd.
* De mest viktiga förklaringarna uteblir ofta.

 

* En förklaring ska ibland ändras och bli en ursäkt, men det verkar vara lättare att komma med en förklaring än en ursäkt.

 

* En förklaring är ofta rena lögner eller bortförklaringar.

* En del förklaringar kommer till mig men borde ges till någon helt annan person.

 

* Många förklaringar är mest viktiga för den som berättar den än för mottagaren.

 

Jag nu är snart den gamla fylld till sista sidan med ord. Massa tankar, känslor som både är glädje och ledsamheter. Tyvärr mer av det sista. Hoppas den nya kommer bli annorlunda och fyllas med massor av glädje och roliga saker, framsteg, utveckling, utmaningar jag tar mig för och genomför, för nej jag behöver inte klara dom, det är inte det viktiga. Nej det viktiga är att jag tar till mig en utmaning och sen genomför den. Resultatet ska bara vara att jag gjorde mitt bästa.

 

Dagboken, vet precis vad jag vill ha, men inte hittar jag någon sån inte, eller jo men ger inte över 100 kr för en anteckningsbok. Så det blev en enklare variant som nu pimpas till lite.

Knallrosa är omslaget, märker att sommaren gått i den här lite neonrosa, knallrosa färgen. Naglar, sjal, väska och nu då även dagboken. Det går bara med automatik att jag väljer just den saken som har den färgen. Tänker inte ens på vilken färg för när jag gör det så väljer jag oftare en lite mer diskret färg. Den knallrosa får stå tillbaka. 

 

Men inte nu tydligen *ler*

 

Undrar jag var det betyder om man ska analysera det och om man tror på att saker betyder något som man gör. Att det är tecken för något speciellt.

 

Rosa är barmhärtighetens, kärlekens och renhetens färg. Den kan reflektera glädje, tröst och en stark känsla av samhörighet. Rosa i auran tyder på att personen är stillsam och anspråkslös. Det kan även indikera att personen älskar konst och allt som är vackert. Rosa i auran kan tyda på förälskelse eller kärlek till mänskligheten.

Beroende på vilken rosa nyans det rör sig om kan den även vara tecken på omogenhet, i synnerhet om det rör sig om en smutsrosa ton.

idag var både dottern och jag lite småtrötta och hade dålig fantasi gällande mat. Så det blev skivad potatis gjort i ugnen med lite vitlök och örtkrydda, blåbands bearneisesås *ler* och fläskfilé bara stekt i ganska tjocka skivor. Potatisen blev lagom klar när hundarna fick en promenad, sen tog det andra ingen tid alls och vi som var lite lata fick får mat snabbt. 

 

Dottern startade upp en film, och självklart blev det en av hennes favoriter, Gladiatorn. Så där lär hon sitta resten av kvällen, själv lyssnar jag mest och småtittar lite.

 

Mätta och belåtna *ler*