När man så äntligen verkligen kommit över

den här mannen som nässlade sig in bakom den mur som byggts upp. Och som hade flera flera egenskaper jag verkligen både uppskattar och älskar, ett sätt att se på livet, sätt att se på det här med hur man fördriver sin lediga tid. Allt bara stämde perfekt med mig och mina värderingar och mitt sätt att leva. 
Men det höll inte.
 
Det tog mig sen 2 år att ens börja träffa andra, det tog mig 4 år att ha släppt allt, kommit över, det hugger inte alls oavsett. Det är mera bara en man som har en viktigt del av mitt hjärta som han alltid kommer att ha.
 
Så har jag bestämt mig att försöka igen, prova dejtingsidor, seriöst träffa några män, verkligen ge det en chans igen, det här med förhållande.
Just då dyker han upp igen. Vilken berg och dalbana jag gjort känslomässigt. 
 
Så träffades vi på en lunch och flera saker bubblade upp, vad jag söker hos en man, som ingen annan ens varit i närheten av, HUR ska jag kunna hitta någon ny att ge en chans, när allt det där gamla kommit upp inom mig igen. Varför dök han upp nu....
Och varför bara försvann han igen? Släcker ner sin facebookprofil, försvinner tyst.
 
Nu vill jag skrika slå honom, det var så härligt att bara ha in honom i mitt liv igen, som vän. Det var bara det jag ville, det var hans om flirtade lite, det är han som är förlovad. Vilket jag accepterat, mera känner att så härligt att den här mannen jag älskar så mycket äntligen träffade en kvinna och blev kär, så kör att han gjorde det han aldrig skulle göra, förlova sig och flytta ihop.
Jag tog det, var bara så glad att han igen kunde finnas som vän. 
 
Jag behöver vänner runt mig som jag tycker om och lyssnar på. 
Så bara försvinner han, igen.
 
Nu vet jag inte hur jag ska göra.
Smsa fråga vad som hänt
smsa fråga om jag kan ringa
ringa utan sms och fråga om vi kan luncha
se vad jag får för respons eller förklaring
eller direkt skriva ett långt mail med alla tankar och känslor, inte kräva svar eller anklaga, bara helt enkelt förklara hur jag tänkt, känt. Få ur mig det.
Frågan är vad är bäst, vad kommer jag inte ångra, vad vågar jag?


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

searchingformyself

Ett sökande, en ny fas, en helhet, en sanning, en fundering, ett svar...

RSS 2.0