"Vill ha dig i mörkret hos mig"
Vill ha dig i mörkret hos mig
tiden den stannar när vi rör vid varann
Åh, jag lättar, jag flyger, jag svävar fram
låt det aldrig ta slut.
tiden den stannar när vi rör vid varann
Åh, jag lättar, jag flyger, jag svävar fram
låt det aldrig ta slut.
Ja jag vet ju att det blir så, om jag skulle få ha dig här i mörkret hos mig om så bara för en enda gång till.
Jag är så förvirrad, det virvlar runt en massa "varför" och försök till analysering och tolkning av ord, agerande. Men jag blir ändå inte klok på det så varför lägger jag ner energi på det undrar jag.
Mår bra ler och skrattar ena stunden, ont i magen förvirrad ledsen andra stunden. Då och då kommer det tårar.
Varför kunde det inte vara som det var, Det tog mig 2 år att ens komma ut och fika med någon annan.
Han har fortfarande en stor bit av mitt hjärta...
Hade hoppats på att jag vid lite kontakt och sen en lunch skulle märka att det jag mindes var fel, så var det inte. Att allt var förskönat så att jag kunde skratta åt mig själv och släppa helt, gå vidare, äntligen. Därför drog jag ut lite på tiden innan lunchen, rättare sagt en månad. Och var ganska säker på att det skulle bli en träff där jag inte kände något annat än att han är ett fint minne.
Men inte då, allt det där som gjortde att jag föll, och föll för djupt fanns kvar. Känslan av ett inre lugn, att allt bara stämmer kom tyvärr som ett brev på posten.
Hur lika vi tänker och tycker, agerar och känner, värderingar och det viktiga i livet.
Viljan att vara honom nära.
Jag velar och är så förvirrad.
* ena stunden vill jag bara backa undan
* andra stunden skriva ett långt elakt mail
* tredje stunden låtsas som inget bara vänta o se... nöja mig med lite ibland o mer då det passar honom, om det kommer göra det igen
* fjärde stunden ta det lite lugnt... ligga lite lågt. samtidigt författa ett brev där jag förklarar hur jag känner, vad jag hoppades med vår nya kontakt, hur jag tolkade o kände o tänkte inför hans agerande, hur jag sen tänkte när det gick upp för mig att han fortfarande var förlovad.... ta en lunch, ta upp delarna kort o prata om dom, lämna brevet för honom att läsa om han vill efteråt... så att han får klarhet i vad jag menar....
ena stunden tolkar jag magkänslan på ett sätta, nästa gång på ett annat...
vet inte vad som är rätt, vad som är rädsla eller önsketänkande....
* andra stunden skriva ett långt elakt mail
* tredje stunden låtsas som inget bara vänta o se... nöja mig med lite ibland o mer då det passar honom, om det kommer göra det igen
* fjärde stunden ta det lite lugnt... ligga lite lågt. samtidigt författa ett brev där jag förklarar hur jag känner, vad jag hoppades med vår nya kontakt, hur jag tolkade o kände o tänkte inför hans agerande, hur jag sen tänkte när det gick upp för mig att han fortfarande var förlovad.... ta en lunch, ta upp delarna kort o prata om dom, lämna brevet för honom att läsa om han vill efteråt... så att han får klarhet i vad jag menar....
ena stunden tolkar jag magkänslan på ett sätta, nästa gång på ett annat...
vet inte vad som är rätt, vad som är rädsla eller önsketänkande....
Kommentarer
Trackback
