Så var då tredje veckans program tittade på, i natt, via datorn. Brist på sysselsättning när det kryper i en så är det en tyst sysselsättning som inte stör något.

 

Visst jag vet hur svårt det är att bryta sina vanor, jag vet hur jobbigt det är att ändra livsstil och hur lätt man ramlar tillbaka till det gamla. 

Men som med allt så ligger allt i hur mycket jag själv vill, allt ligger i viljan. Viljan att ändra, viljan att kämpa. För det är just det det är i början, en evig jobbig kamp som man vill ge upp om och om igen. Det gäller att ändra matvanor och motionsvanor för att gå ner i vikt till ett hälsosamt liv. Det gäller när man är nere och tycker att alla är emot en, att ändra sig från att se allt negativa till att se det positiva. Allt gå, men bara om man själv verkligen vill och är beredd att ta det där otroligt jobbiga som kommer i inkörsfasen.

 

Och jag utgår ifrån att man verkligen vill om man söker till ett program där man faktiskt också blottar sig så totalt. Sin vikt, sin kamp inte bara med vikten utan allt annat som bubblar upp. Ens personlighet lyser ju verkligen igenom när man är i något som är jobbigt. Ger man upp, gnäller man, tror att andra ska fixa eller kämpar man på, kommer igen, och vet att man får verkligen göra allt jobb själv.

 

För det är ju så att är man med i ett program så ser många på det och kommer att se hur man agerar, hur man hanterar de olika sakerna, faserna som kommer. 

Att då sitta och se på hur det finns dom som kommit med och som inte alls verkar förstå vad som krävs av dom, känns som slöseri med plats, för någon annan som verkligen hade tagit vara på att få vara med. Som verkligen vill kämpa sig igenom detta.

 

Sen så har dom ju en stor fördel som borde göra det lättare både att träna samt äta rätt. Dom har varandra, som peppar, stöttar och är i exakt samma situation som dom själva. Men alla drar verkligen inte nytta av detta. Synd att kasta bort en sån här chans.

 

Viktnedgången var ju inte häpnadsväckande stora denna vecka, snarare häpnandsväckande små. Men klart dom har rasat en hel del första två veckorna, samt att det säkert byggts en del muskler nu som inte fanns innan och som väger. Och som kommer hjälpa dom att förbränna ännu mer när dom nu fortsätter att träna. Så att flera av dom som gått ner massor veckorna innan nu inte hade så stora siffror säger jag inget om. Utom egentligen en, som borde som också lagmedlemmarna trodde, ha rasat, hon ligger ju lite efter alla de andra. Och bara det att röra på sig mer än vanligt, och äta sunt borde gjort att hon med den tyngsta vikten borde gått ner mest av dom alla denna vecka. Men icke, det var en av de lägsta siffrorna, och det lilla kan knappt räknas de

 tkan man ju gå upp och ner samma dag beroende på när man åt osv.

 

Kommer nog av ren nyfikenhet över hur deltagarna hanterar sin kamp att se flera avsnitt. Ja inte nu de här som kämpar på bra utan dom som inte alls kämpar. Fast klart att risken är ju att dom röstas ut ganska så snabbt och då får dom kämpa på hemma istället. 

 

Jag funderar varje gång jag ser progam (Biggest Loser eller det här att man gav ett år av sitt liv) där man får hjälp att hitta nya motions och matvanor, gå ner i vikt, om jag skulle vilja vara med. Svaret blir varje gång samma att ja jag skulle verkligen vilja det, få den hjälpen, se vad som sker med mig då. Men sen blir svaret nej för jag vill inte vara med på tv, synas så offentligt. Vilket ju är på gott och ont, man syns och blir offentlig det gillar jag inte, men man syns och får en liten press på sig att fixa det som kanske vissa behöver ha. Och då är det bra. 

 

Jag själv vet inte om den pressen skulle hjälpa mig att satsa mer eller en press som kan få motsatt effekt. Det är sånt man måste veta om sig själv innan man söker till dessa program tycker jag. Självransaka sig lite om det är något bra eller mindre bra för en.