Kan drömmar vara för stora?

Det är en fråga som kom över mig i natt.
 
Kan man ha för stora drömmar, för höga önskningar?
 
Ja klart man kan om man ser till att önska sig en egen helikopter eller gå på månen osv. Men jag menar mera vardagliga drömmar, likt de jag själv har. Det där vardagliga att hitta harmoni i mitt eget liv, hitta livsglädjen, meningen med att gå upp varje dag. Ekonomi som gör att jag kan unna mig lite smått och gott då och då. En partner som gör mig "hel", att dela glädje, sorg, oro och drömmar med, som både stöttar och tröstar mig, men även får det samma av mig.
 
Och även om jag är ruggigt låg nu, på livets lågpunkt kan jag nog gott säga. Men kanske det är så att man måste studsa i botten för att kunna ta sig uppåt igen. Och att jag under så många år kämpat och inte vågar rasa fullt, hållt emot, gömt mig bakom en fasad som tjocknat och blivit som en rustning. Ler och skrattar, finns där för barn och nära vänner oavsett vad som skett i deras liv och dom behövt stöd eller någon som lyssnat på dom, peppat dom. Men aldrig tillåtit mig själv att visa mig sårbar.
Så tror jag att det kommer vända, lite tålamod, lite mer kämpa, lite mer våga. Så kommer jag att få allt det där jag just nu gärna vill ha. Men att jag ska ta allt i små steg och i rätt ordning.
 
Har många tunga jobbiga negativa tankar och känslor. Men nu kommer jag låta dom få bubbla ur mig, inte hindra, inte stopp utan prova tvärt om taktik. Har ju i alla år gömt, inte visat, inte ens vågat tänka och känna för mig själv. Nu ska jag inte stänga av. 
 
Nej jag tänker inte bli ett negtivt offer med tre offerkoftor på mig. Nej inte mitt sätt alls. Men jag kommer låta dessa känslor och tankar få komma, och bubbla ur mig. Det är lite det jag tänkte ha denna blogg till, bara skriva av mig det jag tänker och känner. Utan att stänga av. Men inte fastna i det negativa. Bara tillåta mig själv att falla och tycka synd om mig själv, vilket jag aldrig gjort innan. Bara sett att jag får skylla mig själv, att det är mitt fel och jag ska fixa, jag ska göra så alla andra mår bra. Nu ska jag tillåta andra att se att jag också behöver ha någon som då och då tar mina dippar och stöttar mig i de stunderna.
 
 
 
 
 

Varenda liten sekund
Varenda värdelös stund
Det gjorde vi till nåt stort.
Medans dom skaka på huvet
Levde vi här i nuet
Och vi drömde ihop.
Vi gjorde alltid nåt stort.

 

Dom säger att våra
drömmar är för stora
Men vi kommer aldrig
aldrig att förlora
Blicken mot himlen
Med lyckliga tårar
Men vi kommer aldrig
aldrig att förlora.

 

Säger vi siktar för högt
O
ch spänner bågen för hårt
Dom kommer aldrig förstå.
När vi hoppar från kanten
Från den svåraste branten
Är det värt alla sår.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

searchingformyself

Ett sökande, en ny fas, en helhet, en sanning, en fundering, ett svar...

RSS 2.0