Det är ju helt klart det absolut svåraste missbruket man kan ha. Det kan ingen neka till. För alla andra missbruk kan man hålla sig ifrån, helt. Det svåra då är att avstå, men man kan hjälpa sig själv genom att inte ha det framför näsan. Man kan ge sig själv vanor som gör att man undviker det helt. Säger inte att det är lätt att bli av med något missbruk, men alla andra går ändå att se till att helt avstå, undvika, vilket gör att det kan vara lättare att komma över gränsen att sluta, att inte få återfall så lätt.

 

Men matmissbruk, det är svårt, man kan aldrig undvika det helt. Vi måste ju ha mat för att överleva, vi måste äta varje dag. Mat finns hemma.

 

Visst om man har dragning åt onyttiga saker så kan man alltid se till att undvika just det - läsker, godis, chps, kakor osv. Men det värsta är att det då lätt kan bytas ut till annan mat, och man överäter det som finns hemma istället.

 

Jag har inte ett matmissbruk konstant, jag kan äta hälsosamt och bra mat i lagom mänd när jag mår bra. Men jag tröstäter, äter när jag mår dåligt. Och märker att sista tiden har det varit just lite för mycket tröstatande för mig. Och det blir så att jag äter och äter tills jag får ont i magen och mår illa. Sen vad det är spelar ingen roll. Igår t ex åt jag massor av sallad och frukt och grillad kyckling. Jag bara åt och åt, magen var full, det gjorde ont, ändå gick det inte att sluta. Så natten har varit jobbig av ångest att jag ätit så mycket att magen gjorde så ont, sura uppstötningar. Inte kunna ligga ner, inte kunna sova.

 

Nu sker detta tack och lov inte så ofta. Jag har börjat få en bra kontroll på det här att tröstäta. Men ibland, som igår så gick det inte att hindra. Och tyvärr så mat har man ju alltid hemma. Och som nu för mig när det är som värst så spelar det ingen roll vad, jag äter det som finns. Visst jag är glad ändå att jag numer inte då äter massa mackor, chips och annat som är väldigt onyttingt.

 

Men ångesten och värken i magen finns ju kvar och påminner mig om att jag föll dit igen igår.