När längtan är som värst
det är då jag hamnar i den där känslan att jag äter, tröstar mig med mat. Oftast fel mat och på tok för mycket mat, kanske mest det sista. Ikväll när den här känslan av, ja jag vet inte vad jag ska kalla den. För det är inte rakt av att jag är ensam, så kan inte säga ensamhet, för jag mår bra ensam, och jag var inte ens ensam hemma.
Nej det är en annan djupare känsla av något annat, avsaknad av kärlek. Kärlek mellan ett par, det där som man bara kan få och ge till sin partner.
Ikväll kom den här känslan över mig som ett rasande tegelhus, alla tegelstenar rätt i huvudet. Inte skönt alls. Så det blev lite tröst i ätandet. Ikväll var det mys med lite plockmat, lite av tapas, räkor och ost.
Kommentarer
Trackback
