Jag skulle vilja ha en instruktionsbok för män
jag förstår mig inte på dom, inte hur dom tänker, varför dom agerar eller inte agerar, säger eller inte säger det dom gör.
Men samtidigt så vill jag verkligen göra det, vill förstå, vill slippa undra varför.
Det enda jag tycker jag lär mig när jag försöker förstå, är att dom inte går att lite på. Så kan det väl inte vara? Alla män kan väl inte vara sådana lögnaktiva egoistiska svin?
Jag vill så gärna tro att det finns fina seriösa ärliga män kvar. Men finns dom kan det inte vara lätt för dom i detta samhälla som är idag. När övervägande är svin, och gör att vi tjejer/kvinnor blir så misstänksamma och svåra att komma in på livet.
Jag hade en man som förebild, en jag träffade för många år sen, blev kär i och verkligen kände tillit till. Det han gått igenom, de värderingar han hade och hur han agerade.
Så efter många års tystnad får vi kontakt igen. På gott och ont, jag är glad att ha kontakt igen, MEN nu har jag ingen förebild längre, ingen man att kunns dähs "det finns... och finns en finns det flera".
Vad säger man då när den sista mannen man trodde skulle agera på ett visst sätt gör det. Då tappas allt hopp, det lilla som fanns kvar om att det finns män att lita på fullt ut.
Så tänker jag, kanske det är för mycket begärt att vilja ha en partner, en som är ärlig, trogen och där man har det där livet jag vill ha tillsammans med. Kanske jag får nöja mig med att ha någon. Men som inte är ärlig eller trogen, men jag har någon ialla fall, någon att dela en vardag med. Men stå ut med oron över när och med vem, hur ofta osv.
Men är det ett sånt liv man har framför sig? Ta vara på stunderna man har tillsammans - men inte tänka utanför, Försöka dämpa oron som äter upp en från insidan.
Jag tror att det är just dom två valen jag står mellan, vara ensam eller ha någon där jag accepterar att det inte finns trohet och ärlighet.
Kommentarer
Trackback
