så har då ett dygn av lite overklig känsla, sen ett dygn av att landa och inse att det var så stor viktnedgång vecka 1. Till att ge en egen press på mig själv och en oro, hur ska jag klara detta, tänk om det bara var en lyckoträff, tänk om jag inte alls kommer gå ner mera, tänk om jag istället går upp.

 

Märker att jag får tankar om att jag måste gå oftare på gymmet, att jag ska promenera längre och kanske lägga in en promenad till. När jag äter sneglar jag på maten och tänker, kanske jag inte ska äta allt utan dra ner på maten.

 

Alltså en inte så bra inre stress på mig själv gav den här siffran mig nu när jag landat lite och börjar tänka logiskt, eller kanske det inte är att ha landat än, och definitivt inget logiskt tänkande. Utan mera icke logiskat med en stressande tanke på sig själv. Den måste jag försöka släppa annars kommer det inte bli bra.

Vara nöjd med det jag åstakommer, känna mig nöjd varje gång jag gått till gymmet, varje promenad, varje dag jag avstått från onyttigheter och ätit bra. Sen ta varje dag, men även om det blir något litet fall så inte ta det så stort, det stör inget om det är enstaka fall, bara ge sig upp på benen igen och fortsätta.

 

Och absolut inte dra ner på maten, äter man för lite går kroppen in i "svält" till slut och då sker heller inget, mer än att man går upp i vikt om man så tittar på ett äpple extra. Vet att det är viktigt att äta, för att få bränsle att orka träna och för att förbränna. Men det är så hårt inmatat i en på något konstigt sätt att ska man gå ner i vikt, så kommer man svälta sig, men får ingen mat, man kommer vara hungrig. Men jag vet att det snarare är precis tvärt om. Äter man rätt, alla måltider och rätt sammansatt mat och någon liten mellanmål så är man snarare mer mätt än när man äter dålig mat och inte alls håller koll på vilka mål man äter och när. 

 

Nej måste få bort pressen i huvudet om att jag ska uppnå denna siffra igen, inte ens Biggest Losers deltagarna som tränar dynget runt klara av det *ler*: Utan se till att jag gör rätt inte till siffran, se allt i det långa loppet istället för det korta vecka från vecka. 

 

Svårt men det ska nog gå om jag får någon vecka till på mig.