ja vuxna sådana, men det är ju ändå ens barn. Den ena bor fortfarande hemma så att hon skulle ramla in under natten var ju ganska väntat. Men inte så tidigt som halv 1 och inte så rund under fötterna som hon var, men glad. Det är huvudsaken, glad och hemma. Då är mamma nöjd.

Men hennes syster har också hamnat här i natt. Kom tidigare, hund och hon ramlade in runt tovlsnåret, hon ännu fullare, eller kanske det mer var sinnesstämningen, ledsen, som avgör hur man uppfattar dom. 

Båda har nog av olika anledningar fått i sig en drink eller två för många, och när ingen av dom varit ute och roat sig samt druckit mer än ett glas vin sen innan jul, ja då tar alkoholen ganska snabbt och effektivt. 

Nu sover den ena i sin säng och den andra är väl nerbäddad i soffan. Övervakade av mig och sina hundar, som rullat ihop sig nära nära sina mattar. *ler*

 

Mina älskade döttrar, så lika på ett sätt men så olika på ett annat. 

 

Sitter och tänker på hur svårt det är när ens barn är ledsna, även som "vuxna". När dom kommer, jag vill bara kunna ta bort det där "onda" men jag vet att vissa saker måste dom klara av själva. Men det är svårt.

Som när det gäller pojkvän, och jag som mamma inte ens gillar killen, tycker han beter sig som ett omoget svin. Men dom känslor man har är svåra att styra för oss alla och nu är dottern kär i honom, Jag försöker att delvis säga min mening, hur jag ser på det, och ja alla hennes vänner också, alla tycker han är trevligt i och för sig, framför allt först, men efter några gångers umgänge så får alla en sorts agg till honom och det är något som inte känns bra. Men sen delvis stötta henne i hennes val. Att försöka få någon att göra på ett visst sätt gör bara att dom agerar tvärt emot. Så jag försöker lyssna, råda, prata och stötta utan att tala om HUR hon ska göra. Inte lätt inte. 

Just nu skulle jag helst vilja åka så trycka upp fanstyget mot väggen och tala om för honom vad jag tycker och anser om den lille skiten. Men så kan man ju inte heller göra, eller kan man...?

 

Hur som helst måste jag ändå säga att det känns väldigt bra att ha en så fin kontakt och nära kontakt som jag har med mina tjejer så att dom aldrig någonsin känner att dom inte kan komma till mig. Oavsett hur eller vad eller varför. Fulla ledsna glada nyktra oroliga upprymda förälskade undrande - jag finns, stöttar dom i deras val, men säger ändå min mening på ett sätt som gör att dom får veta den men utan krav. Dom är för gamla dom måste göra sina egna val misstag och lärdomar.