Lite mer tankar om det här att attraheras av någon
jag fattar inget alls just nu!
Varför jo för att jag reagerar så starkt på man på jobbet. Jag förstår inte alls varför, han är inte alls min stil, han är till och med upptagen. Men det räcker med att se honom eller prata med honom så slår hjärtat hårdare. Han har varit bort nu ett tag och jag har lyckats med att inte ens tänka på honom. Så av en slump hör jag någon ropa på en vän, vännen hade samma namn som han. Direkt när namnet hörs känner jag hugget i magen och värmen i kroppen. Det var inte ens en situation där jag tänkte på jobbet eller honom eller något åt det hållet. Ändå denna reaktion.
Jag undrar varför? Jag vill inte, ser liksom inga saker som är direkt det jag vill ha hos honom, ändå så känner jag såhär *suckar tungt* Det är inte kul alls, det känns mest jobbigt. Och mest för att jag inte alls förstår varför. Om jag tyckte han var ruggigt snygg, visst, eller om han var singel, och intressant på andra plan. Alltså inte hade småbarn, eller var överaktiv som person osv. Men nu, jag fattar inte alls varför jag känner såhär.
Försöker att inte tänka på det så mycket utan istället tänka på ett annat sätt, att det är intressant och bra att jag inte är kall, låst och inte kan känna längre. Men det kan jag ju tydligen, det är bra. Ja känna kan jag, men det är fast i gamla kärlekar, det där jag accepterat att det är som det är, vi har inte samma känslor för varandra. Men istället blivit bra vänner. Och det gör mig glad att få ha kvar personerna i mitt liv.
Kanske en trygghet att ha någon att älska men veta att det inget blir. Att vi kommer bara vara vänner. Kanske det är mera rädslan för det nya som gör att jag trott mig vara kall och inte kunnat attraheras av någon ny man. Nu bevisas motsatsen. På gott och ont.
Får ta och fundra på om jag ska analysera mera om varför eller försöka släppa det, stoppa känslorna!
Vad gör att man attraheras av någon?
En fråga som jag ofta tänkt på, det här med vad det är som gör att man attraheras av någon. Men just sista halvåret har jag haft frågan lite mer aktuell i mina tankar.
Just det här med vad och varför? Vad är det hos vissa personer som gör att man attraheras ganska direkt av dom på något vis. Man vill lära känna dom mera, komma närmare, vara nära så ofta man kan. Det kommer en känsla av att man vill ta på dom, bli berörd av dom fysiskt. Man vill vara nära. På alla sätt, både komma närmare mentalt samt fysiskt. Få förtroenden, lyssna, dom lyssnar på en.
När man kan titta på munnen och tänka, ”jag vill kyssa dig”, när man ser deras händer och tänker ”vill känna dom på mig, smeka mig, ta i mig”. Tanken och känslan finns där fast man kanske inte ens själv vill det, dom bara kommer.
Jag vet att jag är svår, jag är otroligt kräsen och hittar mängder av alla möjliga saker hos män jag får kontakt med, män som verkligen visar att dom känner attraktion till mig, att dom vill lära känna mig mera, närmare. Men jag har många ”måsten” som ska uppfyllas, är det något som inte stämmer så går mannen bort för mig direkt. Och det finns inte ens minsta chans att jag ska ge mannen en chans. Och det är bra män, trevliga män, män som kommer ge den kvinna som dom sen kommer få ett förhållande med, en underbar framtid på alla sätt. Men det klickar bara inte.
Det som gäller då för mig som måste uppfyllas eller kanske det är mera ska inte finnas där är en lång lista.
· Inte mer än 5 år yngre än mig
· Inte mer än 5-7 år äldre än mig
· Inte ha småbarn, eller barn som bor hemma och kräver vuxen konstant, barn i övre tonåren går bra.
· Inte massa bråk mellan honom och exet.
· Inte heller för nära och bra kontakt med ex, mer än den man måste ha för att man har barn tillsammans.
· Inte bo för långt bort
· Inte bo på samma ort
· Ska inte känna för många runt omkring mig
· Ska inte ha dejtat någon som jag är vän med, väns vän, alltså bra med män från andra orter som inte vuxit upp eller bott länge på orten där jag känner många.
· Inte hoppa runt och ha sexkontakter som singel i överdrift
· Inte vara för kort, helst minst 5 cm längre än mig
· Inte vara för smal och senig, jag gillar en man som verkligen även till kroppen är en man.
· Ingen sportdåre
· Ingen som dricker varje helg, och blir för full.
· Inte låta jobbet gå före allt annat
· Inte sätta vänner före förhållandet.
·
En lista som jag erkänner tyvärr utökas hela tiden.
För jag har träffat många män där varje liten punkt fungerar, men ändå klickar det bara inte till.
Ett tag trodde jag att jag började blir för kall, för hård, att jag inte kunde känna längre, inte vågade känna attraktion som sen övergår till kärlek. KÄNSLOR med andra ord. Trodde länge att det var ett överspelat kapitel för mig.
Men så får jag nya arbetskamrater, jag träffar på en man som är yngre, har småbarn, tydligen inte heller varit den trognaste mot sina ex, han är uppvuxen på orten och har gått i skolan med flera jag känner, haft förhållande med några jag känner, inte nära vänner men sådär lite på avstånd, det räcker. Många vet alltså vem han är, hans historia osv. Helt klart just dom sakerna som gör att män går bort direkt för mig. Och egentligen så vet jag inte alls vad det är men det räcker med att jag hör hans röst, ser honom så vill jag komma närmare på alla plan. Vill få vara speciell, få känna hans händer på mig, låta mina händer känna på hela hans kropp, ligga nära, kramas, få glida in i hans famn.
Det finns egentligen inte mycket alls hos denna man som gör att jag skulle vara attraherad, det finns däremot mängder av saker som gör att han är totalt ointressant och det vet jag. Men ändå, känslan finns där och växer sig starkare.
Hoppas att den känslan snart går över, för den komplicerar min tillvaro på jobbet för mycket. Jag känner att det är så fel att känna denna attraktion.
Så jag har verkligen funderat på detta, vad är det eller varför attraheras man av vissa personer oavsett? Eller varför attraheras man inte av en man som kanske är ”perfekt” i allt man söker?
Vad är det som gör att den här attraktionen kommer och slår ner i huvudet på en som en inte välkommen blixt?
När en känsla tar tag i mig och jag minst av allt vänta mig det.
Det där är jobbigt, jag är inte förberedd och då blir det så mycket större. Jobbigare om det är något negativt eller känsligt.
Att förvänta sig att en känsla ska komma för att man vet att man reagerar på ett visst sätt i vissa situationer. Det är lättare, man är lite förberedd på något sätt. Och det blir inte en "chock". Men när det kommer helt bara från ingenstans då blir det jobbigt.
Så var det igår kväll och jag har funderat hela natten på varför, vad i filmen jag såg som utlöste känslan. Varför jag kände just så.
Såg på en av Twilight filmerna, den som gick på tv igår. Jag har sett, eller jag ska vara ärlig jag har slötittat på filmerna innan så det var ju inget som var helt nytt. Och jag är inte heller så betagen av filmerna, det är mera för mig en film som sålde och fick bli flera. Mest då populär hos yngre tjejer. Tycker inte ens att killarna ser bra ut, ja lite söta men mera "pojkar" och jag gillar män.
Dottern knäppte över till kanal 6, började titta på filmen men har sen gått ifrån tv´n. Och jag tittade inte heller, men ser lite i ögonvrån. Scenen där, nu avslöjar jag direkt min okunnighet i filmerna, för jag kan inte ens namnen på figurerna. Men scenen där hon för första gången får se och veta att en vän, han är varulv. Hon retar upp någon av hans "släkt" som förvandlas och ska attackera henne. Hon springer mot sin vän och ropar spring... men han hoppar över henne och förvandlas och försvarar henne.
Då kommer en klump i magen och tårarna börjar rinna. Varför? Vad hände?
Ja om jag visste, men tror att det var för att det var så att han gick i försvar för henne, utan eftertanke, utan baktanke. Inte en tanke på sig själv eller egna faran. Han bara försvarade henne.
Nu tänker jag väl inte på försvar av den sorten när jag reagerade, utan mera det där att ha någon som älskar en så mycket att det inte finns en tanke på egna välmåendet utan bara hennes. Det kan ju vara att finnas där, krama om, stötta, hjälpa, ta hand om, försvara osv. Men just det där som görs av kärlek.
Kommer jag någonsin få uppleva det igen? Kommer jag få ge det till någon, kommer jag få det av någon. Kommer jag våga släppa på murarna, vågar jag känna så igen, vågar jag lita på någon så att detta kommer ske igen, att jag får känna så igen?
Tror att det var just det som fick mig att gråta, känna sorgen inom mig. Vetskapen att jag kanske aldrig kommer att våga igen därför kommer jag inte få uppleva det igen.
Akutvården på våra sjukhus
Senaste dagarna har jag lyssnat på lokalradio istället för musik (egen samlad från datorn, spotify eller musikkanal på radion). Hamnade på kanalen av en slump och lyssnade vidare, då det var ett intressant ämne så har kanalen fått vara kvar och jag har fortsatt att lyssna några dagar.
Det har handlat om läkare på akutvården. Om att det är för hög andel av just akutläkarna som inte än är legitimerade som får jobba på akuten. Inte alls så att det pratats om att vården i sig på det sättet blir sämre. När det gäller varför man söker akut. Utan det har handlat om hur väntetiderna är för långa, om att läkarna inte är engagerade på samma sätt på akuten som på "sina egna" avdelningar.
Dom pratade om att det är 8 av 10 läkare som jobbar på akuten som är utan legitimation utan fortfarande är under utbildning. För det är ju så man ska se att dom är tills dess att dom fått legitimationet i handen. Att det är för få läkare som har akuten som "sin avdelning" utan det lånas in från andra avdelningar och läkarna gör mest gästbesök kort på akuten då och då.
Att det är läkare som gör praktik, det där sista, är nog inte alls i sig fel. Jag tror att dom kanske till och med kan vara mer noga för att absolut inte missa något. Och dom rådfrågar ju alltid läkare. Men det är ju just det, att det hela tiden uppstår väntetider, för att dom måste fråga en läkare, som ska ha tiden att svara på frågor och hjälpa till. Tiden drar iväg ganska ordentligt, och det kan jag mycket väl förstå. Och det är ofta inte kvalitén på vården som man klagar på efter att ha varit på besök hos akuten, utan just dessa otroliga väntetider.
Hörde en läkare som pratade om att det borde finnas fasta läkare som har just akuten som "sin avdelning", han trodde att det också på det sättet skulle bli annorlunda. För läkarna värnar om sina avdelningar på ett helt annat sätt än när dom lånas in kort.
Själv hamnade jag på akuten en kväll/natt när det var överbelamrat med patienter, samt att läkaren fick ta hand om avdelningspatienterna som också var väldigt dåliga den natten. Då undrar jag lite varför det inte är just då man måste kunna kalla in flera läkare. Delvis för att korta ner väntetider men också för att avlasta läkaren som jobbar, ingen person kan vara skärpt på rätt sätt flera timmar i rad på en sån press som det blir en natt som den. Med massor av patienter.
Sen så anser jag att när tiden drar ut ska en sköterska ialla fall titta till dom patienter som är lagda på rum, för att tala om läget. Även för dom i väntrum, Det kan vara så att man då väljer att åka hem och kommer tillbaka igen dagen efter. Kan man sitta i väntrummet i 8 h så är det ju lika bra att vara hemma. Och för många går det ju bra att göra så. Man slipper vänta och bli irriterad, det blir några färre i kön på akuten.
Satt i rummet och väntade i 6 timmar utan att ens se röken av en läkare. Så ska det inte vara, under den tiden så var det inte 2 sköterskor första halvtimmen. En som fyllde i papper och frågade några frågor, det var hon som visade in mig på rummet. Sen kom en till som tog blodtryck, puls, temp osv. Sen var det inte någon som tittade in för att fråga hur det var eller tala om att läkaren fått gå iväg till avdelningarna för patient som var dåliga där.
Är man ensam vad säger att man inte svimmat, inte kunnat trycka på signal att något är fel, att man behöver hjälp. Så nog vore det bra att dom då och då tittade in och kontrollerade läget lite, samt gav lite information.
Efter 6 timmar sökte jag själv upp sköterska för att fråga och fick då svaret. Valde då, kl 3 på natten att åka hem, och vänta hemma, och åkte tillbaka dagen efter en tid jag fick som dom trodde skulle vara bättre. Och då gick besöket på ca 1 timme, lite skillnad.
Helt klart håller jag med reportern på radio som tittat över akutvården, inte kvalitén på vården men varför det är så långa väntetider. Och att det måste hittas lösningar till detta problem, göra det smidigare för alla.
Dagena väder visar hur sommaren blir...
Fast det ska tydligen vara tvärt om.
Är det sol och varmt blir det regn och kallt. Ja sen då tvärt om.
Så idag är det kyligt men sol ska jag då tolka det som att sommaren kommer bli varm och regnig?
Årets majblomma
Är nu inköpt. Som vanligt köpte jag mig en krans, det är lite tradition att det ska vara en krans, vet inte varför det har blivit så.
Lime och rosa, ja det är ju också en färgkombination, vet inte riktigt om jag gillar den eller inte, jag hade väl själv bytt och lagt den rosa framför, men det är kanske för att jag ser grönt som "blad" och rosa som "blomma".
Tycker när jag ser försäljningsattacker från de barn som säljer, att det gått lite långt. Eller när jag såg på ett morgonprogram en liten tjej som förra året sålt för 6000 kr och i år satt som mål att sälja för 10 000 kr. För mig låter det, ja jag vet inte vad jag ska säga, så fel.
Det blir mer en tävling att sälja flest och det om något kan bli situationer som gör klass skillnader, och en form av "mobbing". Sen är det att tjäna pengar till klasskassan, i och får sig är det bra att barnen får jobba lite för att tjäna ihop pengar. Men samtidigt så verkar det knappt som om dom är medvetna om varför man säljer majblomman, vad som ligger bakom. Det är ialla fall en orsak som har liten tanke i barnen som säljer.
Att även få lära sig historian bakom tycker jag inte alls är fel.
Majblommans historia
Majblommans historia
Jag köper gärna, jag ser att det är bra att barn får hjälpa till att samla in pengar till andra barn. Men att se hetsen att sälja mest, tävlandet mellan barnen som går till överdrift gillar jag inte.
Det är skoj att se alla olika blommor från starten 1907, hur dom ändrat sig under åren.
Min personliga favorit, om jag nu bortser ifrån att jag ändå på något sätt vant mig vid och för mig ska majblomman ha ett visst utseende, så är favoriten en blomma som bara var med en gång, 1916.
Hade gärna sett just den här modellen i flera olika färgställningar, den är jätte vacker, tycker jag.
Vardagslyx?
Vad är egentligen det? Vad tar jag själv in under det ordet, vad betyder det för mig.
Smakar lite på ordet, vardagslyx, ja det är ett litet trevligt ord.
Men vad är det, är det att jag väljer att äta ute på en vardag istället för att äta hemma, makaroner och korv?
Är det att göra saker jag annars tar mig tid till, unnar mig lediga dagar, men på en arbetsdag?
Eller är det just vardagar och inte helger som jag gör något oavsett om jag har det som en arbetsdag eller inte?
Så är det då om jag delar upp ordet till två ord, vardag och lyx, så att det är något som sker just vardagar. Och är det då vardagar enligt veckordagarnas normala uppdelning. Vardag är måndag till fredag och helg lördag och söndag? Eller ska man numer se förbi den uppdelningen och se vardag som dagar när man arbetar och helg som lediga dagar?
Vad är då lyx, vad står det ordet för just här?
Är det att något kostar lite extra, eller att man prioriterar sig själv lite mera, att man väljer något lite ovanligt som man inte annars gör, Man unnar sig som det heter. Men vad? Måste det kosta? Är det just det lyx är, att det kostar lite mer eller?
För mig får ordet stå för att jag gör något för mig själv, att jag prioriterar mig själv på ett lite ego sätt, på en tid (dag) då jag normalt inte alls tänkte göra det.
Som att gå ut och äta, slippa laga maten och ta disken, en dag efter jobbat. Eller att jag går på bio en kväll, stänger av mobilen och sjunker in i en annan värld ett tag. Att jag tar en SPA-behandling en vardag, kanske tar en ledig dag för att göra något lite ego, ta hand om mig själv.
Ja det är nog vardagslyx för mig.
Vad behövs för att kalls stjärna?
Min dotter och jag har under ett tag retat oss lite på hur det i reklam och på andra sätt slängs med ordet "stjärna". Först är det proactiv reklamen som säger att en stjärna använder det och är så nöjd. Bara det att ingen av oss vet vem tjejen är. Jag har aldrig ens hört namnet före denna reklam.
Igår pratades det om ett pojkband, som stjärnor, kommer inte ihåg deras namn. Men igen så kom dottern och jag att prata om vad en stjärna egentligen är.
För oss är en stjärna artist, skådespelare osv. någon som nästan alla vet vem det är, någon som gjort något stort, varit med länge. Som även dom som inte har ett intresse för just den typen av musik eller film har hört talas om. Inte så att man behöver veta allt om den, men man ska ialla fall ha hört talas om personen. DET är en stjärna för oss.
Igen ser man hur ord på något sätt missbrukas. Så att betydelsen försvinner. Sen undrar alla varför det blir så stora missförstånd mellan personer. Inte sagt nu att just ordet stjärna i detta fall är något som ger stora missförstånd som blir negativa, men det är ett bra exempel att se hur ord missbrukas och ges betydelse som blir så otroligt fel.
Livet just nu
har varit både roligt, full fart framåt, men också lite tungt och jobbigt. Varken tid eller lust har funnits att sitta framför datorn. Tog mig igenom en kurs, som AF betalade, ja inte så att det var deras idé utan min. Och med tjat fick jag till sist kursen.
Denna kurs har fått mig att verkligen fundera på hur AF använder sina pengar och igen ser jag stor skillnad på mig som "gammal svensk" samt kursdeltagare som är "nysvenskar".
Jag förstår mer och mer att det blir en ökad rasism i landet, något som inte är vanliga medborgares fel, inte ens dessa "nysvenskars" fel heller, utan helt enkelt vårat eget lands sätt att sköta saker. Hur regler och kanske ännu mer pengarna används.
Jag har artros i mina knän vilket gör att jag känner av dom och det är inte lämpligt med ett jobb som har konstant tunga lyft. Men det är inte värre än att jag klarar av vissa saker som sker då och då. Man kan inte avstå från allt varken när man jobbar eller i sin egen vardag.
Men jag skulle först inte få kursen på grund av mina knän. Jag fick tjata till mig min plats.
Sen står AF och talar om att det är brist på pengar, så alla som startade upp på första veckan inte skulle få plats. Första veckan var en förberedande kurs, där egentligen det kontrollerades hur man klarade sig i att förstå och göra sig förstådd i det svenska språket. Här undrar jag ju då direkt varför vi "gammel svenskar" ens var med, kostade kurskostnad den veckan: Vi klarar språket vi ÄR uppväxta med det. Redan här såg jag då slöseri på pengar som var totalt onödigt. För att komma med jämlikhet och att alla ska behandlas lika är bara bullshit för mig i just detta.
Så ser jag till vilka som då fick gå kursen vidare. En har diskbråck och kan inte sitta länge, inte lyfta, inte göra något som känns för ryggen. Vilket nästan allt gjorde???
En hade varit med om en olycka och hade ena benet förstört och använde krycka hela tiden.
En hade varit med om en olycka och hade ena benet förstört och använde krycka hela tiden.
Inte någon av dom här två kommer kunna få jobb i yrket. Så varför slösa pengar på kursen för dom? Ja jag anser att det är att bara slösa.
Flera som inte kom med på grund av dåliga språkkunskaper hade faktiskt redan behörighet att få andra jobb, jobb där det söks personer. Så varför sänds inte dom, tvingas inte dom att jobba inom yrken dom redan har behörighet till? Varför kommer dom ens på tal om att få gå en kurs. Det är också slöseri med pengar.
En annan ville bara få mera behörighet, även han hade flera områden där det finns många jobb att söka och kunna få ett arbete. För att få gå kursen skulle man liksom man idag måste göra på många arbetsplatser lämna in utdrag från belastningsregistret. Han vägrade, fick ändå gå kursen??? Hade jag vägrat lämna in hade jag inte ens fått gå kursen.
Även några av dom som sen fick gå kursen klarade inte alls svenskan som språk varken i skrift, vilket gjorde att dom inte klarade proven, eller tal vilket gör att jobb inte alls är lätt att få efter då det krävs att man både förstår och gör sig förstådd.
Jag är "gammel svensk", jag fick tjata till mig kursen. Jag och den andra "gammel svensken" som gick kursen har fått jobb direkt efter. Dom andra som gick kursen är "ny svenskar" flera har inte ens klarat proverna, dom andra har fått nobben på jobb dom sökt med orden "lär dig bättre svenska". Medan dom "nysvenskar" som kan språket också fått jobb efter kursen. Så där ser man så klart att kursen ger jobb OM man klarar av språket. Så varför ens slösa pengar på dom som man från start vet inte kommer få jobb, och man så klart vet varför.
Är inte detta höjden av slöseri av våra skattepengar? Vore det inte bättre då att dom som inte kan språket får gå kurser för att läsa sig först, innan dom kostar pengar på kurser där dom ändå inte kommer få jobb på grund av just bristen på kunskap i svenska språket? Varför ska personer som har skador på olika sätt som gör att dom heller inte kommer att få jobb eller klara av det längre än max 6 månader, kosta pengar för kursen?
Det var övervägande jätte trevliga personer jag gick kursen med, jag missunnar dom absolut inte jobb och en inkomst. Men jag ser också latheten i att lära sig vårat språk, dom behöver inte, dom får ändå så dom klarar sig. Ja så går jargonen. För mig så ska allt tas i steg, och då är det här med att kunna språket det viktigaste och där ska först pengar för utbildning läggas och det måste finnas en vilja att verkligen lära sig det, för att sen kunna få jobb, Varför annars lägga pengar på kurser? För att hålla dom borta från arbetslösstatestiken? För att det är "fel" att kräva att dom kan språket?
För mig så ser jag ett sånt daltande, ja jag står för min åsikt, jag vet också hur "gammelsvenskar" inte på långa vägar får samma hjälp, utan får nej eller får tjata för att ens få något som kostar pengar. Blivit nobbade kurser som kunnat ge dom ett jobb ganska direkt. Pengar som vi har betalat i skatt, alltså borde inte vi ha mest rätt att få nyttja dom? Och att det ställs lite mer krav på just att lära sig språket först för "nysvenskar"? Lägg gärna pengarna på att lära dom språket först, men slösa inte pengar på andra kurser innan dess.
Jag har inget emot "nysvenskar", så det är inte det jag menar. Men jag vet att om jag flyttar till ett annat land så klemas det inte med mig, det är däremot krav på att ska jag klara mig där måste jag lära mig språket och även ta seden dit jag kommer. Mina egna seder får jag snällt ha inom hemmet.
Men när man då på nära håll ser detta, ser hur det som jag ser det slösas pengar på ett håll, gnälls över att det inte finns pengar åt andra hållet och nobbar många som kunde få jobb att gå kurser med motiveringen "det finns inte pengar"
Sen undrar många varför fler och fler drar sig mot SD???? Och jag säger bara, öppna ögonen så kanske man förstår det.
Nej jag sympatiserar inte med SD, men jag förstår varför så många gör det. Och det är väl mest synd att det blir så hatiskt från deras håll, vilket gör att dom inte tas helt på allvar och kan bort ses ifrån just med det argumentet. Man behöver inte lyssna dom har ju bara rasistiska åsikter.
Sen undrar många varför fler och fler drar sig mot SD???? Och jag säger bara, öppna ögonen så kanske man förstår det.
Nej jag sympatiserar inte med SD, men jag förstår varför så många gör det. Och det är väl mest synd att det blir så hatiskt från deras håll, vilket gör att dom inte tas helt på allvar och kan bort ses ifrån just med det argumentet. Man behöver inte lyssna dom har ju bara rasistiska åsikter.
Tyvärr finns det väl många saker som görs fel, vilket gör att det har blivit på detta sätt. Och det mest skrämmande är väl när man sitter i en grupp "nysvenskar" och flera av dom säger att dom förstår SD. Att dom skrattar åt Sverige och hur dom klemar med invandrare, bara ger och ger. Utan direkt krav, det är så fånigt så det är skrattretande. Ja det här är då deras egna ord, inte mina.
Köpa ny teknik
Finns lite tankar på att köpa en surfplatta, byta laptop, ny mobil.
Då kommer beslutsamhetsångesten och "fru" velig fram. Vad behöver jag göra först, vad är viktigast, Eller vad är roligast *L* för sånt kommer man ju inte alls ifrån. Ibland blir det att man gör det där som är lite mer roligt än det som man har mest nytta av.
Men man ska ju också få ha lite skoj.
En surfplatta kommer jag ha nytta av i jobbet på olika sätt. Så det är nog inte helt fel att lägga i gruppen "viktig". Sen byta mobil är nog inte alls viktigt eller ens ett behov, för jag har precis fått en. Den är bara av en lite "äldre" modell och nu så har jag kommit in i en fas där jag gärna vill ha det lite mer "nya". Men det att byta mobil är i gruppe "inte alls viktigt". Däremot skulle jag vilja köpa en ny mobil till dottern, för hennes blev blöt och sen dess fungerar den bara hjälpligt, och hon har haft den så ett halvår nu. Nu drar hon lite på att köpa ny för hon vill ha den nya galaxy S5, men den är lite dyr för mig att köpa och ge henne. Kanske jag istället ger henne hälften av vad den kostar. Så kan hon skaffa den tidigare än hon själv räknar med att göra. Det känns ganska viktigt.
Laptop, ny, inte nödvändigt, men ändå ganske så nära ett måste det med.
Men oavsett vad som då är viktigast eller roligast så kommer nästa sak att besluta. Vad vill jag ha, vad behöver jag, vad är mest prisvärt. Vilket märke, storlek osv. Tror att när det gäller mobil är det ganska så fast vid att det är Samsung som gäller. Laptop, vet jag bara att det INTE blir en HP, sen är jag lite öppen, haft Asus och har bra erfarenheter så det lutar åt en sån igen. Surfplatta däremot där vet jag inte alls riktigt vad jag vill ha så där måste jag kika lite och se vad jag vill ha.
Swish - föra över pengar
Idag när men börjar undra hur säkert det här är med att betala allt med kort, så görs det reklam för "Swish" att lätt via mobilen föra över pengar till varandra.
Jag bara undrar hur dom tänker nu, och hur säkert detta egentligen är.
Det ska ju vara så säkert med kort, ändå hör man hela tiden vänner som råkar ut för konstiga saker. Det dras pengar dom inte alls själva gjort inköp för.
Oavsett hur man ser det så är man aldrig säker och med kontanter i plånboken kan man "bara" bli av med just det man har där. Men när kortet "kapas" på olika sätt kan man bli av med mycket mycket mer, dom kan töma kontot helt på engång, eller så kan dom göra som dom gjort med en väninna. Det drogs mellan 200 - 400 kr varje månad, inte jämna summan utan 324,67 kr, 285,23 kr osv. Det tog ett par månader innan hon märkte att det här stämmer inte. Vad är detta som dras.
Att sen börja blanda in mobiler, och föra över pengar via sitt konto på det sättet låter inte alls så säkert.
Inget för mig ialla fall, som inte ens använder app för bankärenden, så ofta som mobiler blir stulna så känns det inte alls något för mig.
Snickersbars, hemmagjorda
Ingredienser:
- ca 700 gr choklad för ”höljet”
- ca 55 gr smör
- ca 0,6 dl kondenserad mjölk (finns att få tag på i affärer som säljer t ex ingredienser för thaimat, eller välsorterade butiker – bakhyllan. Man kan även göra egen, recept på det sist i bloggen)
- ca 200 gr Marshmallow Creme ( marshmallow fluff )
- ca 400 gr 14 oz kola godis
- ca 1,5 dl 1/3 kopp jordnötssmör
- ca 400 gr 14 oz av hela jordnötter
- ca 300 gr 10 oz choklad för botten
- ca 1 msk vatten + 4 msk vatten
Förberedelser :
- Förbered en form/tallrik storlek ca 23 x 33 cm, täckt botten med folie .
- Smällt chokladen för botten i ett vattenbad och hälldes på formytan, bred ut den jämt
- Lägg sedan i kylen i några minuter.
- Smält marshmallows med en matsked vatten i ett vattenbad .
- När marshmallow är smält tillsätt smöret. Ge smöret tid att smältaordentligt och häll i kondenserad mjölken. Koka blandningen tills en tjock pasta utan klumpar, låt sjuda ca 4 minuter.
- Ta bort från värmen och tillsätt jordnötssmör.
- Häll blandningen över chokladen, bred ut jämt och ställ tillbaka i kylskåpet .
- Värm kola godiset i mikrovågsugn eller en dubbel panna med några matskedar vatten (ca 4 ) .
- Tillsätt sedan jordnötter och blanda.
- Häll blandningen över marshmallow lagret och bred ut jämt .
- Låt det svalna och skärs sedan i så stora bitar du vill ha.
- Smält chokladen till ”höljet”. Doppade i smält choklad ... låt rinna av på galler .
- Och voila Snickers är redo att avnjutas ...
Den kan förvaras i ett slutet kärl mellan 1 – 2 veckor.
Gör egen kondenserad mjölk:
2 ½ dl Kelda matlagningsgrädde
120 g mjölkpulver
3 ½ dl socker
Mjölkpulvret vispas ner i den kalla grädden. Därefter värmer man försiktigt och tillsätter socker.
120 g mjölkpulver
3 ½ dl socker
Mjölkpulvret vispas ner i den kalla grädden. Därefter värmer man försiktigt och tillsätter socker.
Fortsätt värma försiktigt under omrörning till sockret är upplöst.
Ger ca 5-6 dl.
MyTaste - Matbloggstoppen
Kanske inte att min blogg direkt hör hemma där, men nu fick jag en liten förfrågan om att länka min blogg dit, så självklart gör jag så, lägger in det lilla gröna söta hjärtat på min blogg. Mest för att lätt kunna klicka på den och hamna på ett ställe att kunna söka recept. För det är ju ganske ofta det är helt still i huvudet och man vill kunna hitta något nytt att prova.
Fryst frukt - mumsiga lätta godbitar
Gjorde vi igår till tv-tittandet.
Stoppade in bananskivor och skivor av kiwi i frysen, smälte 70% choklad, doppade sen frukterna i chokladen o ringlade lite nougatsås (glass sås) på.
Såååå gott det blev, lätt frysta frukter är verkligen gott som dessert.
Vi satte kiwin på pinnar som små glasspinnar.
Mitt i OS
Jag gillar OS, jag gillar sport, sålänge jag slipper utföra det själv *L*. Även mina döttrar gillar att titta på olika sporter på tv. Det har dom alltid gjort. Den äldsta gillade backhoppning, var det på tv fick kompisara snällt vänta tills hon tittat klart. Den yngsta slår också gärna om och tittar.
När det är OS passar vi på att även kika inte bara på sporter som vi har bra deltagare i med medaljchanser, nej vi passar på att kika på de där sporterna man inte annar ser på.
Årets OS är riktigt skoj, även om vi inte fått ett guld än, även om vi inte får ett guld eller ens en medalj till, Tycker det gått bra som det gjort. Det var skoj att se hur otroligt duktig vår konståkar herre var. Ska bli spännande att se honom om något år, när han fått sig ett namn, för det måste man ju göra i den sporten, går inte att komma från tomma intet hur som helst.
Hockeyn står ju högt på listan av "måste-titta" sporter, samt curlingen missar vi gärna inte, eller längdskidorna. Så idag blir det en hel del tv-tittande. Sen ska ju även Melodifestivalens uttagning ses ikväll. Erkänner att den är inte ett stort måste, men jag och tjejerna passar på att ta en myskväll med lite gott att äta och tittar på den ikväll. Vi såg den inte förra gången, men första gången. Bara hockeymatchen är klar, den går först *L*
Just nu sitter jag här snällt bänkad, tagit en tidig morgonpromenad med hundarna, tänt lite ljus, frukosten håller på att bli klar, precis lagom till curlingen sätter igång.
