Kan man inbilla sig att man är kär?

Ja det här man säger, "att man är kär i kärleken". Hur ofta är det just det man känner och inte egentligen känslor för den andra personen, bara för att man så gärna vill vara kär, ha någon.
Jag tänker lite på vänner jag har som först desperat jagar för dom vill inte vara ensamma, tror lyckan ligger i att ha en partner, Det går knappt två veckor fren det att dom träffat personen så har dom hittat massor med fel och smågrälen börjar och ökar snabbt på. Ändå stannar dom, ändå säger dom sig vara kära????
 
Samma sak med mig själv, ja inte att jag håller mig kvar även om det inte är bra. Mera att jag kan bli kär i någon jag lär känna, man umgås, har sex, men jag säger aldrig något mer visar aldrig att jag gillar mer än bara just gillar. Men inom mig kan jag vara så kär, och det är en stark känsla som sitter i. 
Men den tär  ju också då jag inte ger någon chansen att ge tillbaka eller kanske säga att det inte är ömsesidigt på det planet så att jag kan släppa lättare. Gå vidare. Nej jag är fast i den känslan. 
 
Min fråga till mig själv är då alltid, är jag verkligen kär i personen eller är det tanken, Jag vet ju varför jag inte släpper någon så nära att dom får veta eller kan visa. Rädslan att dom går om jag visar.
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

searchingformyself

Ett sökande, en ny fas, en helhet, en sanning, en fundering, ett svar...

RSS 2.0