... kvinnans rätt - fundering II
Ja det har varit en del funderingar kring detta tjat som jag haft runt mig en del sista tiden.
Det är väl inte allmänt men på ett community jag är på och där läser jag en hel del. Och det är ett otroligt uppsving i tjatet om kvinnans rätt att få vara sig själv.
Och jag funderar varför inte jag har märkt att man som tjej inte får vara sig själv? Att det jag märkt är mera att det är ens egna hjärnspöken och att det måste sluta skyllas på samhället, hur man blivit uppfostrad osv. Vill man kämpa för något, få en förändring så varför bara tjata och gnälla om det? Varför inte helt enkelt leva på det sätt man predikar om???
Och framför allt ta reda på varför man anser att det är så viktigt för en själv. Varför det sen inte kan respekteras att alla är olika och att inget är fel. Nej det går inte alla måste vara extrema, få uttrycka sig.
Det senaste var att svenska tjejer/kvinnor inte tar hand om sitt utseende nog väl, att man inte gör lite extra.
Att det vore mycket trevligare om alla hade välvårdade långa naglar, alltid stylad i håret och ta sig tid att sminka sig varje morgon innan man gick utanför dörren.
Eller att man måste ha rätten att ha rosa, lila eller grönt hår? Vem har sagt att man inte får det?
Men frågan är ju då, varför är det så viktigt att det ska bli extremt åt andra hållet? Varför fungerar det inte att alla just ska få vara sig själva? Att vi respekterar varandra oavsett om vi vill sminka oss och klä upp oss till vardags, eller om vi hellre vill vara mer naturliga, att det är okey att ha råttfärgat hår för att jag känner att det är jag precis lika mycket som någon annan kanske vill ha det knallblått.
Att det är lika okey att gå och handla i myskläder som uppklädd.
Men det finns ingen känsla av att det är accepterat att få vara sig själv egentligen. Utan det är mera att man hela tiden ska utmana,och vara extrem, ramla över så att vågskålen dimper i backen helt åt andra hållet.
Det här pratet om att alla ska få vara sig själva är bara bullshit egentligen, det är mera - var dig själv = att man är som alla andra och då extrem. För tänk man kan väl inte trivas i att bara vara, inte synas, inte störa omgivningen.
Sen så kan jag kanske bara se till mig själv och mina vänner. Men nog sjutton tycker jag att det finns en uppsjö av olika stilar på personer idag, och ingen reagerar egentligen heller när man möter dom. Om man reagerar så är det mera på "oj så snyggt" "va tufft det där var det passade dig". Jag märker inga negativa vibbar från min omgivning att människor inte ska få vara precis som dom själva vill... en grå mus eller en drama queen med fjädrar. Det är inte utseendet utan då mera sättet på personen som avgör om man reagerar positivt eller negativt på den.
Det är sättet, inte utseendet alls. Men se det är tydligen inte alls så viktigt.
Kommentarer
Trackback
