så har vi detta med sexualitet som är så otroligt populärt att tjata om. Ja jag säger tjata om för det känns som om det blivit "inne" att prata om. Eller så har bara alla fått en fix idé om att prata om detta på den communityn jag är på. Det är så mycket och så "ettrigt" att man kan tro att kvinnor idag, 2013, inte ens får vara sexuella. Alltså att vi hamnat i en helt annan tidsålder. Det lustiga i allt detta är att jag själv inte ser det på samma sätt.

 

Jag ser att kvinnan har rätten att vara sexuell, att kvinnan har rätt att göra vad hon vill med sin sexuallitet också. Jag ser inget hinder. Alltså inget att man inte får. Däremot så ser jag nog mer att kvinnor som talar för detta själva lägger krokben på sig själva. Varför? Jo för att dom är så fast i att alla har rätt att vara kåta och ta för sig, dom tänker inte på att alla är olika att en del vill ha det si och andra så. Och att det är det man ska "kämpa" för egentligen, att få alla oavsett hur man än är eller vill ha det att se att man är "normal" det viktiga är att just hitta sig själv och tillåta sig att vara precis som man är. Inte dämpa sig inte heller tvinga sig till något man inte vill bara för att passa in i mallen.

 

Jag känner själv att jag kan få mindervärdeskomplex när jag hör deras predikan och hur dom talar om hur kåta dom är och hur dom vill ha sex och onanerar. Jag är alltså då inte sexuell, och då måste jag ju också vara mindre kvinna. Det blir att dessa kvinnor istället trycker ner dom som är osäkra. Man måste ju vara sådär idag annars är det ju tydligen något fel på en.

 

Nu är jag tack och lov ganska så trygg i mig själv nu mer, jag är jag och så länge jag mår bra är det okey. Jag behöver inte vara mer eller mindre på något sätt. 

 

Men en tanke slår mig lite. Vad är egentligen att vara sexuell? 

Hur är man när man är sexuell?

Är det verkligen att bara vara kåt och vilja ha sex ofta?

Är det att ha one-night-stand eller en kk?

Är det att onanera ofta ofta för man är så kåt?

Eller är det mera att verkligen våga släppa loss och njuta när man har sex? Trots att man kanske inte har det varje dag? Eller onanerar för man hellre vill ha en partner nära för det ger mer, och att den partnern ska vara någon man känner, litar på och har känslor för? Är man mindre sexuell då?

 

Ja om man ska tro på dom här kvinnorna så får man den känslan. Då är jag inte ett dugg sexuell. Och helt ärligt så känner jag mig mer sexuell än dom. Jag känner att jag njuter av sex på djupet, inte något ytligt för att få välmående hormoner att må bra en kort stund.

 

Ja för det är så jag ser det som att för många både män och kvinnor använder sex idag. Det är som en drog, ett missbruk. Det är som att säga att man tar ett glas vin när man kommer hem från jobbet för att koppla av. Lika illa låter det i mina öron när jag hör hur sex används på samma sätt. Var finns lusten, var finns den riktiga njutningen? Det är ju bara kallt tekniskt för att få hormonerna som ger ett välmående. Lika som att äta socker eller dricka alkohol. Lindrar för stunden. Men var fanns njutningen?

Och en ganska så otrevlig bieffekt av det här att onanera ofta själv har jag kommit på är att dom personerna sen har svårt att få orgasm tillsammans med en annan person, dom måste "göra det själva" eller så som en kvinna sa, hon får men dom blir inte lika bra???? Ska det inte vara tvärt om? Att närhet till en annan person ska göra mig mer upphetsad, mer kåt, lättare att komma och allt är skönare?

 

Sen är det också för många att få bekräftelse, jag duger någon vill ha sex med mig. Och det ger en kort stund av falsk närhet. Men vad ger det i längden. När jag pratat lite djupare med flera av dom här kvinnorna som "skriker" om kvinnans rätt att vara sexuell, om hur ofta dom onanerar eller har sex för det är deras rätt att träffa en man och bara ha sex när dom är kåta. Så har männen gjort, så ska även kvinnor få göra. Ändå så känner dom sig sen bara utnyttjade, tomma och mer ledsna. Hur går det ihop? Borde det inte ge en känsla av mer välbefinnande? Då när man får det där man anser att man har "rätt till". 

 

Ja en bra fråga i allt detta måste ju vara då, vad är det att vara sexuell?

För mig är det att kunna våga acceptera det som gör mig kåt, att säga till min partner att jag vill ha honom. Att koppla av och njuta av stunderna av sex. Inte hur ofta eller hur länge vi gör det eller jakten efter att ha sex med någon om man inte har en partner, eller att onanera för att kunna koppla av när man kommer hem, eller sova? Visst är det okey då och då, alltså det är inte fel, man ska göra det man mår bra av, men det gör inte att man är mer sexuell.

 

Det viktiga i kampen för rätten för både män och kvinnor och vår sexualitet är ialla fall inte att gå till överdrift från att det är tabu att vara kåt att vilja ha och visa det, sex. Till att konstant jaga det, att hoppa runt, att använda det som ett missbruk. Utan att visa att det är okey att vara precis som vi är, att inget är fel, att allt är rätt så länge det är så man själv vill ha det och mår bra av det. Så att man kan utan skam eller skuld åt något håll (alltså varken att man är kåt ofta eller inte alls onanerar själv) få njuta av och koppla av i det man själv vill ha det.