Så en dipp igen
jag fattar inte vad jag gör för fel egentligen. Jag finns för mina vänner, lyssnar och lyssnar, samma med mina barn. Jag tar humörssvägningar och irriterat humör utan att reagera, jag bara bemöter det på ett "låtsas inte om" sätt, om det inte går över gränsen då säger jag till.
Men så fort jag vill berätta något, ösa ur mig, då finns ingen där. Antingen så "hör" dom mig inte eller så får jag höra att jag ska ta det med berörd person eller så ska jag skärpa till mig.
Jag får aldrig ösa ur mig, aldrig visa att jag är ledsen, irriterad osv över något.
Jag känner mig så otroligt oviktig som person, ja om jag inte ska finnas där för dom. Men att få vara precis som dom, ösa ut mig, irriterad, fräsa osv nej se det får jag bara inte.
Säger jag det får jag bara höra att jag visst får. Då är frågan vad gör jag för fel då, jag måste ju göra något stort fel, jag måste ju göra det på, då ingen vill lyssna och ingen vill låta mig få vara så....
Kommentarer
Trackback
