Varför är det så många som inte nöjer sig med att vara två när man har sex?
Jag är monogam, till 1000%, ja jag vet man kan bara vara 100% av något alls. Men för att förstärka hur jag känner för det här med förhållande, vad jag vill ha båda som par allmänt men även sexuellt. Jag är monogam, tycker att sexlivet är som bäst, ger mest njutning när man är två och privat.
Jag har inga som helst behov av att vara flera eller att visa upp mig, ha sex bland andra. Jag kan heller inte förstå dom som gillar det. Men jag accepterat dom och tycker inte att dom ska göra på något annat sätt om det känns bra för dom. Sen att jag har mina teorier om varför är en annan sak, att jag också hela tiden får mina teorier bekräftade gör ju inte att dom blir mindre starka. Men det är en annan sak.
Och att det är något han då provat på när han inte haft ett fast förhållande med starka känslor utan lekt och provat saker. Det kan jag köpa för mig går det bra för då finns inga känslor med, ingen kärlek på djupet. Det är lite så jag känner och tänker, att det går när man inte har djupa känslor för någon. Men finns det äkta kärlek så fungerar det inte alls. Men som sagt det är jag det.
Däremot så förstår en man väldigt mycket av eventuellt tillit som han fått från mig om han börjar prata om att vara flera i sängkammaren. Eller ja en sak är att kanske prata om att det är en fantasi, något han vill uppleva eller upplevt och inte har något emot att göra igen. För man ska kunna prata med varandra om fantasier. Men där är det stopp. Om det är något som tas upp för ofta backar jag lite varje gång, jag känner det som att jag helt enkelt inte duger.
Börjar han också prata om att det ska vara en väninna till mig, då går han bort direkt... ens nämna en väninna och sextankar för mig är verkligen att göra mig avtänd på honom på alla plan som går att hitta. Det finns inget värre. För mig alltså. DÅ duger jag verkligen inte alls. Och den känslan är inte skön att känna. Och då backar jag direkt. Och blir kall, det finns sen inget han kan säga eller göra för att försöka få mig att tro honom att jag duger och att han inte alls hellre vill ha sex med min väninna.
För mig är sex det mest intima man kan dela, något som bara blir bättre och bättre när man lär känna varandra och kan koppla av, njuta och utforska. Det är då sex är som absolut bäst.
Och jag har så svårt att förstå mig på varför detta kommer från nästan varje man. Det är så sårande och det gör att jag direkt tappar intresset för mannen.
Varför kan inte män nöja sig med det dom kan få? När dom har en kvinna som är nyfiken på det mesta annars, provar gärna saker och utforskar det sexuella. Och ändå så räcker inte det?
Kommentarer
Trackback
