Varför tjatas det så otroligt mycket om kvinnors rätt
att vara sig själva, att vara sexuella, att vara jämlika med männen.
För mig så känns det som om detta tjat är viktigare än att leva på det sättet.
Som om "kampen" för jämlikhet och rätten att vara sig själv är viktigare än att vara det. Och en annan sak, det finns ingen acceptans att det faktiskt kanske är så att man som tjej/kvinna vill vara naturlig, inte måla på sig 2 lager mask, att man inte behöver bli kåt stup i kvarten och vilja ha sex konstant.
Nej allt går ut på att det istället måste flippa över åt andra hållet och istället så blir det tjejerna/kvinnorna själva som sätter press på varandra. Som får andra att känna sig mindre värda, att man inte är sådär urflippad åt andra hållet.
Jag vet faktiskt inte hur många gånger jag suttit och läst saker som kvinnor skrivit om detta, om att dom vill ha rätten att få vara si eller så, göra si eller så, och jag kommer på att men jag är ju inte så. Jag vill heller inte vara så, men ändå kommer en osäkerhets känsla in och tanken blir, är jag mindre kvinna, är jag mindre värd för att jag inte behöver vara extrem åt andra hållet utan att jag är nöjd med den jag är.
Så VAR är det där att man ska få vara just sig själv? Det man vill? Det som får en att må bra?
Oj nej just ja skulle det accepteras finns det ju inget att gnälla över...
Men visst är tanken hemskt egentligen att det är faktiskt tjejer/kvinnor som trycker dit varandra, som stressar och pressar andra tjejer/kvinnor att vara mer extrema åt andra hållet.
Jag vet flera som hävdar sin rätt att klä sig hur som helst, extremt eller utmanande, som tycker att alla borde gå upp 2 timmar tidigare för att sminka sig och fixa håret.
Eller kvinnor som tjatar om sin sexualitet och rätten till att få vara öppen
Men sen så pratar man lite mer med dom så märker man hur dubbelt det är, då kommer frågan, vad är det eller hur är det dom egentligen vill vara för att må bra? Mår dom bra? Är dom sig själva eller försöker dom bara passa in?
Kommentarer
Trackback
