Jag gör sällan det, jag brukar oftast bara nonchalera. 

Har märk att jag sista tiden, eller mera sista året börjat irritera mig mer på olika saker, olika beteenden som personer runt mig har. Vänner som är nära, just i beteenden dom fastnat i och ältar. 

Jag börjar tycka att det är jobbigt och jag kan känna irritation.

 

Har ingen som helst aning om varför det har blivit såhär, varför jag känner så nu men inte gjort förr. Vet inte om det är en positiv sak, att jag är mera med, att jag mer ser mina egna behov, ett jag inte enbart vill utnyttjas av vänner när dom mår dåligt för att dom ska få kräkas ur sig. Eller om det är en negativ förändring för min del.

 

Okända personer bryr jag mig inte alls om, dom berör mig inte. Men så sista dagarna har jag märkt att jag irriterar mig bara mer och mer på en person som finns på perrongen och väntar på samma tåg som jag gör, och åker samma tåg, och har en förmåga att alltid hamna i samma vagn, sätter jag mig på säte inne i vagnen nog sjutton sitter hon nära, tar jag istället klappstol precis vid dörrarna så nog sjutton sitter hon antigen på den andra klappstolen eller i trappan. 

 

Det som mer och mer irriterar mig är att hon delvis sätter sig mitt i - på en av bänkarna och röker, konstant tänds en cigarett och det bolmas. Är inte en perrong en offentlig plats? Där det är förbjudet att röka. Nu får folk röka som dom vill, det gör mig inget egentligen. Men när man märker hur folk runtomkring håller avstånd, inte sätter sig bredvid, hostar... försöker komma undan röken. Det är så respektlöst att sätta sig mitt i när det också är en liten station vi har här. Inte stora ytor. Ta och knata ut på ena kanten, vilken beror lite på vinden anser jag, man tar det håll så att röken inte blåser in mot alla personer. Man vet aldrig vem som är allergisk.

 

Och det här beteendet irriterar mig mer och mer varje morgon.

Sen att hon hela tiden både på perongen och på tåget pratar i sin mobil, högt och ljudligt gör inte mornarna mindre roliga och mindre att irritera sig på. Jag tror att alla som åker samma tåg, som står och väntar på tåget vet allt om henne. Om hennes dotter, delad vårdnad, ex, vänner, fester, vad hon handlat, vad det kostat, att hon köpt massor av julpynt på Rusta och till och med satt upp allt hemma, ja även julgranen sen någon vecka tillbaka. Om hennes jobb, när hon är ledsen eller glad osv.

Jag undrar lite om hon vet om att alla hör och kan allt om henne eller om hon tror att det inte är så högt och märkbart eller om hon vill märkas, höras? 

Oavsett så börjar det bli otroligt irriterande att höra detta pratades varje morgon hela tiden tillsammans med röken.

 

Varför är det så otroligt svårt idag att tänka på sina medmänniskor, visa respekt?