Att jag har så otroligt svårt att släppa in

någon ny man nära mig. Så nära att det kan bli något mer än ytlig vänskap. För jag låter dom inte komma närmare än så. Hittar bara fel på dom. Det är den här speciella mannen som finns kvar i mitt hjärta och jag jämför hela tiden. Inte många som kommer i närheten av hur han är. Och dom egenskaper han har, just dom jag söker, som får mig på fall. 
Det finns två män till som har kunnat mäta sig med honom. Men vad gör det när dom redan är upptagna och alltså utom räckhåll. 
 
Varför är det så otroligt svårt att ens prova släppa in någon annan, varför hittar jag bara fel på andra? Jag tror nämligen inte att alla andra är fel, eller att "han" är så mycket bättre än alla andra. Jag tror att felet ligger hos mig. Och jag har försökt, verkligen försökt, börjat ha en relation för att ge chansen. Men det går inte. Och jag kan inte vara som så många andra är idag. Får man inte det man vill ha så tar man det som vill ha en, så att man får något.
 
Jag vill ju inte att det ska vara såhär.
Känner hur det gör mig bitter, lättirriterad på andra som hittar varandra och dom män som försöker närma sig mig.
 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

searchingformyself

Ett sökande, en ny fas, en helhet, en sanning, en fundering, ett svar...

RSS 2.0