En form av mänsklig rättighet
som jag ifrågasätter starkt är detta att alla personer som kan klara sig själv ska har rätten till eget boende. Att alla har rätten att själva välja om dom vill äta mediciner eller inte för sjukdomar dom har.
Alltså ingen kan tvinga dom och samtidigt har dom rätten att ha eget boende.
Jag har ett ex som jobbade inom den delen av vården där dom åkte runt och delade ut mat och mediciner flera gånger per dygn till vissa personer. De som klara dig någotsånär själva lämnades dagens mediciner på morgonen, det handlades tillsammans med dom så att dom lagade maten själva. Men sen fanns det då dom som inte klarade av allt detta själva, alltså var det att lämna medicinerna flera gånger per dag som gällde, ofta morgon och kväll, Ofta klarade dessa klienter inte heller av matlagning, så det lämnades av mat i portioner 3 gånger per dag.
Jag fundererar lite då, är verkligen en person som inte klarar av att medicinera sig själv, ta rätt dos, samt rätt tider och som inte heller kan laga sin mat en person som klarar sig själv. Och då alltså ska ha eget boende? Inte i min värld ialla fall.
Sen när jag då vet att man heller inte kan tvinga en person till äta sin medicin, kanske en medicin som gör att den inte får agressiva utbrått eller något i den stilen. Som en våldtäktsman, som sitter inne, får vård och kemisk kastrering, som sen få efter viss tid komma ut i samhället igen, det är personens rätt. Mänskliga rättigheter som det så fint heter. Men sen väl boendes i egent boende, ute i samhället, kan ingen tvinga honom att fortsätta äta sin medicin, kemisk kastrering som tar bort den sexuella driften. Så han slutar äta den. Ja vem som helst som kan tänka till nu kan nog lista ut vad som sker då.
Och i det fallet jag vet om, så skedde det också, en ung tjej i källaren på huset han bodde i, hade turen att fastighetsskötaren just den här dagen skulle ner och kontrollera något.
Att jag kommer att tänka på det just i natt beror på en granne vi fått, som är psykiskt sjuk, har personer som kommer och lämnar av mediciner, som kollar upp honom, ser till att han sköter tider till läkare osv. Alltså han klarar inte att sköta sitt egna liv. Han måste också äta sin medicin för annars får han aggresiva utbrott. Tror även att han har fler än en personlighet, det låter ialla fall som att det är flera personer som skriker åt varandra, och han är helt ensam hemma.
Ofta får han utbrotten på nätterna, eller det är då vi är hemma, allt är tyst och man kanske hör dom mest. Men det kan vara i flera timmar. Gap skrik, han kastar sig själv in i väggen och saker. Det är alltså ett jäkla liv, väcker mig och mina barn som ändå är vuxna. Det finns dom med småbarn, hur skoj är det att försöka förklara och trösta ett barn som vaknar av detta och blir rädd?
Han kan också elda inne med kvistar och tidningar på spisen för att laga mat??? Brandkåren har varit dit några gånger.
Äter han sin medicin som han ska, om han också håller koll på dosen och ändrar den allteftersom det behövs, så fungerar han så att han slipper utbrott och märks inte så mycket.
Äter han sin medicin som han ska, om han också håller koll på dosen och ändrar den allteftersom det behövs, så fungerar han så att han slipper utbrott och märks inte så mycket.
Han går efter barnen till skolan eller hem från skolan vilket är skrämmande för dom.
För han vill inte ta sin medicin, och dom kan bara lämna av den morgon och kväll, men dom får inte tvinga honom att ta den, dom får inte ens stanna för att se att han tar den. Utan bara lämna av den.
Igen mänskligrättighet att få ha ett eget boende och klara sig själv,
Men gör en person som inte tar sin medicin och då blir inte bara störande utan även skrämmande för andra verkligen det? Klarar sig själv?
Alltså en person, med psykiskt sjukdom, som ändå får själv bestämma om han ska eller inte ska ta sin medicin, även om han tydligen inte alls är kapabel att förstå vad som sker när han inte gör det.
En person som skrämmer barnen när han följer efter dom, när föräldrarna klagar får dom bara svaret att han ju inte är farlig.
Eller han eldar hemma inne, när tar det eld i andra saker, flammar upp och hela huset får evakueras, om man har tur skadas inget mer än hem och ägodelar.
Eller alla som väcks och störs på nätterna av hans agressiva utbrott som hörs lång väg, skrik och dunkar.
Men alla andra som bor omkring, har inte dom samma mänskliga rättigheten, om att få leva ett lugnt liv, utan att störas utan fara för brand osv?
Räknas verkligen en persons rättighet att klara sig själv, vilket han ju helt klart inte egentligen gör, mer än alla andra som bor i samma område?
Jag har aldrig och kommer aldrig att få ihop den ekvatiomen.
Kommentarer
Trackback
