För exakt tio år sen skilde jag mig, jag bestämde mig för att vara singel. Och att absolut inte träffa någon man från samma stad som där jag bodde.
Men ganska snabbt började jag prata med en man på nätet. Vi blev vänner, träffades som vänner först men det utvecklades till mer. Som jag uppfattade hans situation så låg han i skilsmässa eller var precis klar med den. Jag var då blåögd och trodde att man var ärlig mot en person man träffar och inleder ett förhållande med. 

 

Men efter någon månad så avslöjar han att han glömt berätta en sak, att han var gift. Då var det redan för sent, jag hade fått känslor. Det fanns löften om att blev det si eller så....

Jag tänker inte alls gå in på djupet alls, jag tänker inte heller försvara mig med att han lurade mig. Jag stannade, vet inte om jag ska skylla på nyskild efter 20 års äktenskap och samtidigt som äktenskapet tog slut dog även vår son, så jag var väldigt sårbar. Det kvittar, jag stannade hoppades, var då kär trots allt. 

För när barn blandas med, hans och mina då känns det som om det är allvarligt, som att man verkligen menar mer än att bara ha en älskarinna. Man utsätter inte sitt barn för att behöva ljuga för sin mamma om det bara är en älskarinna, inte i min värld ialla fall....

 

Lång historia väldigt kort, mina känslor dämpaders mer och mer, men jag tycker om honom som person, han är underbar, rolig, omtänksam men förhållande, trohet, ärlighet i detta vet han inte vad det är. Jag tror att jag är den som vet mest om honom och hur han behandlar kvinnor. Hur han jagar bekräftelse och inte ser hur han sårar och ljuger.

 

Jag vet t ex att hans fru och han träffade gemensamt en kvinna, en negress, frun trodde att det var hon som "fått kontakt och hittat en kvinna för lek tillsammans" Jag vet att så inte är fallet, han träffade negressen långt innan och det var med flit dom fanns på samma fest. Han fortsatte också träffa henne ensam även när alla tre träffades, samt även långt efter att han lovat att inte göra det.

 

För något år sen får jag höra från en gemensam vän att han sagt att jag inte släppte honom, jag förstod inte att han gått vidare, han hade träffat någon ny. Nu vet då denna vän mer om mig och mitt liv och mina förhållanden efter att det blev brutet med honom än han gör, hon och jag är närmare vänner så att säga. Så hon hade ju småskrattat åt det han berättade, för samtidigt ville han ta med vin och komma och hälsa på henne. 

Och samtidigt så tjatade han dagligen på mig att få träffas.

 

Nu är vi som sagt vänner fortfarande, jag är så nöjd med att vara just vän, det finns inga andra känslor där för honom. Ska vara då att jag är lite "mammig" och tycker synd om honom att han ljuger så att han aldrig kommer kunna ha ett riktigt bra förhållande.

Den kvinnan han haft förhållande med ett tag nu har avslutat förhållandet och han skriver då till mig att han funderade på om vi skulle börja träffas på ett annat plan för att se om vi kunde börja om.

 

Jag tror att han tror att jag är kär i honom fortfarande, det gick upp för mig här i min vakna natt. Att jag inte har något förhållande beror på just det. 

Ja nog är han orsaken till 80% att jag inte har ett förhållande, att jag inte litar på män alls, att jag är så misstänksam mot män via nätet att dom ledsnar på mig. Jag vill inte träffas eller prata i telefonen. Varför då, jo för att denna mannen har inte bara en profil på varje sida han har flera profiler, han kan sitta och testragga på mig från olika profiler för att se om jag nappar. Antar att han gör det på andra också så jag är inte unik, det tror jag inte. Jag vet hur han suttit med profil som kille runt 25 år raggat och bestämt träff med äldre kvinna, sen åkt till platsen där hon skulle möta killen, suttit och tittat hur hon agerat och hur länge hon väntat. För vem misstänker en äldre man sitta och vänta i en bil. 

 

Det finns flera sånna här varianter, och hur jag kommit på att det är inte någon trevlig man som blivit intresserad av mig jag suttit och pratat med, utan en falskprofil han har. 

Så ja han är en stor orsak till att jag inte dejtat mera, inte litar på män alls. Men inte är anledningar att jag fortfarande skulle vara kär inte *ler*.

 

Undrar bara hur man kan få för sig något sånt eller hur man egentligen kan agera som han.

Jag sa till honom att det är ju jätte bra för honom att bli skild, för då behöver han inte ljuga utan kan ärligt och rakt leta upp en kvinna som vill ha förhållande på samma sätt som honom. Men inte då, han fortsätter ljuga. 

 

Jag tycker mest synd om honom har jag kommit på. Men jag kan ju inte rädda världen nej inte ens honom. Är man vuxen får man ta eget ansvar.